Stycke ur Bibeln

Posted by ... On 05:54

Ur: Läsningar Till Kyrkans Dagliga Böner
Andra Läsningen

Ur brevet till Diognetos


De kristna i världen

De kristna skiljer sig varken till land, språk eller seder från andra människor. De bor varken i egna städer eller talar något särkilt språk eller för något egendomligt liv.
Deras lära har inte utformats genom lärda männikors tankar och beräkningar, inte heller företräder de någon tro av mänsklig ursprung, såsom några gör.
De bor i både grekiska och utländska städer, allt eftersom var och en fått på sin lott, och de följer landets seder i dräkt, föda och övrigt levnadssätt, men samtidigt visar de en förunderlig och erkänt ovanlig hållning i sin vandel. De bor i sina fädernesland men som gäster; de har del i allt som medborgare men uthärdar allt som främlingar. Varje främmande land kan bli deras fädernesland, och varje fädernesland är ett främmande land för dem.
De gifter sig som alla andra och föder barn, men de sätter inte ut sin avkomma. Deras bord är öppet för alla men inte deras bädd.
De finns till köttet men lever inte efter köttet.
De vistas på jorden, men deras hemland är i himlen.
De lyder de stiftade lagarna men överträffar dem genom sitt eget liv.
De älskar alla men förföljs av alla.
De är okända men fördöms.
De dödas men görs levande.
De är fattiga men gör många rika.
De saknar allt men äger överflöd på allt.
De vanäras, men i vanära förhärligas dem.
De förtalas, men får rätt.
De smädas, men välsignar
De skymfas men ger ära.
När de gör gott, straffas de som onda; när de straffas gläds de som om de fick nytt liv.
Av judarna bekämpas de som främlingar och av grekerna förföljs de, och de som hatar dem kan inte ange någon orsak till fiendeskapen.
Kort sagt, vad själen är i kroppen, det är de kristna i världen. Själen är spridd i kroppens alla lemmar och de kristna i ala världens städer. Själen bor ju i kroppen men är inte av kroppen; de kristna bor också i världen men är inte av världen. Osynlig försvaras själen i den synliga kroppen; och de kristna är kända där de lever i världen, men deras gudsdyrkan är osynlig.
Köttet hatar själen och bekämpar den utan att ha lidit något ont, därför att det hindras från att ge sig hän åt lustarna; världen hatar också de kristna utan att ha lidit något ont av dem, därför att dessa står emot deras lustar.
Själen älskar köttet och lemmarna fast de hatar; och de kristna älskar dem som hatar dem.
Själen är innesluteni kroppen men håller samman kroppen; och de kristna hålls i världen som i ett fängelse, men själva håller de samman världen.
Själen bor, fastän odödlig, i den dödliga kroppen; och de kristna bor som främlingar i det förgängliga, medan de väntar på oförgänglighet i himlen. När själen far illa i fråga om mat och dryck förkovras den; så förökas också de kristna för varje dag, fastän de bestraffas.
I en så viktig ställning har Gud satt dem, och de har inte rätt att överge den.
Responsorium
jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus, halleluja.
Den som finner mig får all nåd och finner vägen och sanningen; hos mig finns hopp, jag ger liv och styrka.
Slutbön
Allsmäktige Gud, låt dopet komma till sin fulla rätt i våra liv, så att vi bär frukt i världen, frukt som består till evigt liv.
Genom din Son....

Biskop Anders

Posted by ... On 04:20


Biskop Anders Arborelius ocd

Biskop Anders Arborelius ocd tillträdde sitt ämbete i december 1998 då han vigdes till biskop i Stockholms katolska domkyrka.

Biskop Anders är född 1949 i Schweiz av svenska föräldrar. Han växte upp i Lund och konverterade vid 20 års ålder till Katolska kyrkan. Vid 22 års ålder gick han in i karmelitklostret i Norraby i Skåne. Sedan dess tillhör han denna klostergemenskap. Som karmelitbroder studerade han filosofi och teologi i Brügge i Belgien och i Rom. Biskop Anders har en teologie licentiatexamen från karmeliternas universitet i Rom. År 1977 avlade han sina högtidliga klosterlöften (s.k. eviga löften) i Karmelitorden och prästvigdes av biskop Hubertus Brandenburg i Malmö 1979.

29 december 1998 vigdes han till biskop i Stockholms katolska domkyrka av biskop Hubertus Brandenburg. Biskop Anders är den sjunde katolske biskopen efter reformationen och den förste av dessa som är svensk.

Fråga Präst

Posted by ... On 04:11


hej... vad ska man göra som katolik`?? jag är katolik och vet inget ting..mvh Elisabeth

Hej Elisabeth!Du är kallad att vittna om Jesus Kristus genom ditt sätt att leva. Kyrkofäderna använde ofta uttrycket "en alter Christus = en annan Kristus" skall de troende vara. Detta är en uppgift för hela livet. Ingen klarar av den fullkomligt, men man växer mer och mer in i den genom Guds hjälp - om man vill. Har du inte fått någon undervisning borde, du läsa det viktigaste. Kom dock ihåg, att katolsk tro är inte att veta en hel del, utan att följa Jesus efter. Han har aldrig frågat "Tror du på det och det?" utan "Tror du på mig?" Vem är Jesus Kristus för dig? Fråga dig själv, då skall du så småningom upptäcka, hur du skall leva.
Må Guds Ande leda dig och ge dig kraft.


Vänlig hälsning!Peter Fresman S.J.

Ett Ljus i Mörkret

Posted by ... On 03:57


Professor Adnam Mokrani, troendemuslim, undervisar i islamologi vidInstitutet för Religions- och Kultur -studier vid det påvliga Gregoriana -universitetet i Rom. Här lärde hankänna den kaldeiske prästen faderRagheed Aziz Ganni, som studerade iRom i sju år. De två blev nära vänner.På Trefaldighetssöndagen mördadesfader Ganni tillsammans med tremedarbetare i Mosul i norra Irak.


Katolsk magasinpublicerar nedan ett av Adnam Mo -krani skrivet brev till sin mördade vän:ett gripande vittnesbörd om en djupgemenskap över trosgränserna.Brevet väcker många tankar. I Irakökar våldet och alltflersöker sig bort från förföljelse, hot ochattentat.
Sverige är deras nya land. Här börjarett nytt liv för dem alla, säkert mednya svårigheter och utmaningar menförhoppningsvis i fred och gemenskapmed medmänniskorna i vårt samhälle,som nu också är deras.Vi hoppas att kristna ochmuslimer från våldets Irak vill räckavarandra handen, dra ett streck övergamla oförrätter och så skapa en nygemenskap – över trosgränserna!
Prästen som mördades var verksam med irakiska ungdomar i Sverige främst i Södertertälje.
Han är djupt saknad...


Ragheed, min broder!
Jag ber dig förlåta mig att jag inte var med när dessa förbrytareöppnade eld mot dig och dina bröder. De kulor somgenomträngde din rena och oskyldiga kropp har ocksågenomborrat mitt hjärta och min själ.Du var en av de första människor jag lärde känna iRom. Vi möttes i Angelicums salar, och i universitetets cafeteriatog vi en cappuccino. Din oskuld, din glädje och dittrena och milda leende som aldrig bleknade gjorde ett djuptintryck på mig.
Jag ser dig hela tiden framför mig, leende, glad och fullav livslust. Ragheed betyder för mig den personifieradeoskulden – en vis oskuld som bär det tyngda irakiskafolkets lidande i sitt hjärta. Jag kommer ihåg tiden då manlyste embargo över Irak och du sade till mig i universitetetsmatsal att priset för en enda cappuccino skulle täcka dagsbehovetför en irakisk familj.
Du sade det på ett sådant sätt som om du kände digskyldig för att du var så långt borta från ditt förföljda folkoch oförmögen att dela dess lidande...
Men faktiskt återvände du till Irak, och inte bara för attdela ditt folks lidande och öde utan också för att gjuta dittblod – tillsammans med blodet av tusentals irakier sommördas varje dag. Aldrig skall jag glömma dagen för dinprästvigning [13 oktober 2001 – redaktionens anmärkning]i Urbaniana-universitetet... Med tårar i ögonen sade du tillmig: ’’Idag har jag dött från mig själv’’ (...)
Det var svåra ord. Jag förstod dem inte på en gång; ellerkanske tog jag dem inte så allvarligt som jag borde hagjort... Men idag – genom din martyrdöd – har jag förståttdessa ord... Du dog i din själ och i din kropp för att upphöjasi den du älskade, din mästare, och för att Kristus skulleupphöjas i dig – trots lidande, smärta, kaos och raseri.I namn av vilken dödens gud mördade de dig? I vilkenhedendoms namn korsfäste de dig? Visste de verkligen vadde gjorde?
Gud, vi ber dig inte om hämnd eller vedergällning. Viber dig om seger: rättvisans seger över falskheten, livetsseger över döden, oskuldens seger över förräderiet, blodetsseger över svärdet...
Ditt blod är inte utgjutet förgäves, käre Ragheed, tymed det har du välsignat jorden i ditt land. Och från himlenkommer ditt milda leende att också i fortsättningen lysaupp våra nätters mörker och förkunna en bättre morgonför oss.
Jag ber dig förlåta, broder, att de levande som mötervarann tror att de har all tid i världen till att samtala, besökavarandra och dela känslor och tankar med varann. Dubjöd mig till Irak... jag drömde om detta besök, om att fåuppleva ditt hus, dina föräldrar, din tjänst... Jag kundealdrig tro att det var din grav jag en dag skulle besöka, elleratt jag skulle recitera verser ur min Koran för din själs frid...En dag, före din första resa som du gjorde efter en långtids frånvaro från Irak, gick jag med dig för att köpa souvenireroch presenter för din familj. Du talade med mig omditt kommande arbete: ’’Jag skulle gärna leda människorunder förutsättning att människokärleken går förerättvisan’’, sade du.
Det var inte lätt för mig att tänka mig dig som en ’’kyrkligdomare’’... Idag har ditt blod och din martyrdöd talatför dig: ett domslut om trohet och tålmodighet, om hoppmot allt lidande, om överlevnad trots döden, trots allt.Broder, ditt blod har inte utgjutits förgäves, och altareti din kyrka var ingen maskerad... Du fullgjorde din uppgiftmed djupt allvar ända till slutet, med ett leende som aldrigskall släckas... aldrig.
Din broder, som älskar dig,Adnam Mokrani