Mar Charbel

Posted by ... On 08:11

Mar Charbel (den helige Charbel på arabiska) är ett av de viktigaste helgonen för maroniter.
Han föddes 1828 i en fattig maronitisk familj i norra Libanon. Vid 23 års åldern gick han med i Marias maronitiska munkorden och blev novis (lärjunge).

Efter två års prov sändes Charbel till klostret S:t Maroun och gav sina munklöften om renhet, fattigdom och lydnad.
16 år levde han som präst och munk i klostret. Sedan bad han om tillstånd att leva som eremit på ett berg nära klostret. Där bodde han i 23 år, ensam inför Gud i bön. Han blev känd för sin starka kärlek till Jesus och till den heliga mässan.
På julafton år 1898 dog Charbel, 70 år gammal, efter att ha varit sjuk en kort tid.
Kort efter hans död kom ett klart ljus från hans grav. Närboende bönder såg detta ljus och skyndade till klostret för att berätta om det som hänt.

Men munkarna trodde inte på bönderna. Ljuset kom och gick och allt fler såg det. De gick till klostret flera gånger, men munkarna trodde dem fortfarande inte. Till slut gick de med på det och berättade allt för sin biskop. Biskopen gav tillstånd att öppna Charbels grav för att se vad som hänt.

När de öppnade graven fick de se något som de aldrig sett förut. Efter flera månader i graven var Charbels kropp forfarande hel, som min och din kropp.
Människor från hela världen reste till klostret för att be om Charbels förbön, och många vittnade om att de blivit helade till kropp och själ.

Femtio år senare öppnade man graven igen. Charbels kropp hade fortfarande inte brutits ned! Läkare undersökte kroppen och kom till slutsatsen att det var ett mirakel från Gud.
Nu började ännu fler mirakel ske och folk från alla möjliga religioner reste till klostret Annaya där Charbels kropp finns än idag.

110 år efter Charbels död sker fortfarande mirakel på denna plats och runt om i världen som har med Mar Charbel att göra.
Det sker andra mirakel runt om i världen också. Man vet aldrig, kanske du får uppleva en mirakel en dag! Eller kanske har du redan gjort det?

Maroniter?

Den maronitiska kyrkan i Libanon är en del av den Katolska Kyrkan. Maroniter är alltså kristna Libaneser, med en egen historia och egna traditioner. Kyrkan har funnits väldigt länge och idag lever maroniter även i Svergie.

Jepordy Kväll

Posted by ... On 03:14

Lystring alla frågesport sugna ungdomar, NU på fredag den 14 Mars är det Jepordy kväll... Alla är välkomna!
Plats; Prästgårdens källare... (skolgatan 14B, 602 25 Norrlöping)

Tid; Efter korsvägsandakten kl. 18.00
Vinnande lag får ett pris i slutet av kvällen =)

Frågaprästen.nu

Posted by ... On 02:06


http://www.fragaprasten.nu/ är en katolsk hemsida som sköts av några präster. Där kan man ställa frågor man undrar över så svara dem. Här nedan kan ni läsa om kvinnosynen i katolska kyrkan som en tjej undrade över.


Fråga

Och min sista fråga handlar om kvinnosynen inom kristendomen. i första moseboken 3:16 står det " Och till kvinnan sade han: Jag skall låta dig utstå stor vedermöda, när du blir havande. Med smärta ska du föda ditt barn. Men till din man skall din åtrå vara, och han skall råda över dig"
Jag skulle vara väldigt tacksam för om ni kunde besvara så fort som möjligt.Kram Alma


Svar

GT visar i allraförsta början att man och kvinna är likbördiga, skapade till "Guds avbild".
1MOS 1:26

Gud sade: "Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden." 27

Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.
Den följande drastiska bilden visar det unika med Adam och Eva. Inget av djuren dög som mannens motpart. De hör tillsammans, är "ett kött"

1MOS 2:18 Herren Gud sade: "Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp." 19 Så formade Herren Gud av jord alla markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Varje levande varelse fick det namn som mannen gav den. 20 Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp. 21 Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött. 22 Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen. 23 Då sade mannen: "Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött.
Kvinna skall hon heta, av man är hon tagen." 24 Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett. Människans olydnad och straff 25 Både mannen och kvinnan var nakna, och de kände ingen blygsel inför varandra.
I folket Israels liv hade kvinnorna en underordnad ställning som i de omgivande folken.
Paulus vänder sig inte mot kvinnornas sociala underordning, utan hänvisar till jämställdheten på ett högre plan i respekt och kärlek.
EF 5:22 Ni kvinnor, foga er efter era män som efter Herren. 23 Ty en man är sin hustrus huvud liksom Kristus är kyrkans huvud - han som också är frälsare för denna sin kropp. 24 Och liksom kyrkan underordnar sig Kristus, så skall också kvinnorna i allt underordna sig sina män. 25 Ni män, älska era hustrur så som Kristus har älskat kyrkan och utlämnat sig själv för den ... 28 På samma sätt är också mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp ... 31 Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall bli ett ... 33 Men dessutom skall var och en av er älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa respekt för sin man.

eller iKOL 3:18 Ni kvinnor, underordna er era män, som det anstår kristna. 19 Ni män, älska era hustrur och var inte elaka mot dem.
Paulus är trots allt fast i tidens föreställningar när det gäller praktiska frågor. Men mitt i denna framställning pekar han på ett högre plan "11 Och ändå: i Herren kan inte kvinnan tänkas utan mannen och inte heller mannen utan kvinnan. 12 Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan, och allt kommer från Gud."

1 KOR 11:3 Nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud. 4 En man som ber eller profeterar med något på huvudet drar skam över sitt huvud. 5 Men en kvinna drar skam över sitt huvud om hon ber eller profeterar barhuvad. Det är samma sak som om hon hade rakat av sig håret, 6 för om en kvinna uppträder barhuvad kan hon lika gärna ha håret avklippt. Men när det nu är en skam för kvinnan att klippa eller att raka av håret, måste hon ha någon huvudbonad.
7 En man behöver ju inte ha något på huvudet, eftersom han är en avbild och avglans av Gud. Men kvinnan är en avglans av mannen, 8 ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen, 9 och mannen skapades inte för kvinnan utan kvinnan för mannen. 10 Därför måste kvinnan på huvudet bära ett tecken på sin rätt för änglarnas skull. 11 Och ändå: i Herren kan inte kvinnan tänkas utan mannen och inte heller mannen utan kvinnan. 12 Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan, och allt kommer från Gud. 13 Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud barhuvad? 14 Lär er inte redan naturen att det är en vanära för mannen att ha långt hår 15 men en heder för kvinnan, hon har ju fått sitt hår som slöja. 16 Någon kanske vill börja strida om detta, men vi har ingen annan ordning, och det har inte någon av Guds församlingar.

Vill man veta kristendomens/Bibelns syn på kvinnan, borde man inte endast se på Bibelns texter, utan också på utvecklingen i kyrkan efteråt. Då bär evangeliets text frukt. Under medeltiden har otaliga, några högt begåvade kvinnor som Hildegard av Bingen, Teresa av Avila, Clara, Birgitta och många fler gjort ovärderliga insatser i kyrkan. Hela medeltidens sjuk- och socialvård låg i första hand i systrars händer.

Dessa är några drag av Bibelns / kristendomens syn på kvinnan. Tidens utveckling har kraftigt förändrat samhällets struktur och därmed bäddat för en vidareutvecklad kvinno-(och mans-)bild i vår tid. Det finns åtskilligt bra att läsa. Titta på
http://www.katolskbokhandel.com/

Gudstjänster under Påsk

Posted by ... On 03:53

Gudstjänster under Påsken

Söndag Palmsöndagen Högmässa kl. 11.00
16 Mars Kvällsmässa (Pl) kl. 17.00

Tisdag Bikt kl.17.30- 19.00

18 Mars


Torsdag Skärtorsdag Aftonmässa kl. 18.00
20 Mars


Fredag Långfredagen Långfredagsliturgi kl. 15.00
21 Mars


Lördag Påskafton Påsknattsliturgi kl. 20.00
22 Mars med matvälsignelse


Söndag Påskdagen Högmässa kl. 11.00
23 Mars med matvälsignelse
Kvällsmässa (Kr) kl. 18.00


Måndag Annandag påsk Högmässa kl. 11.00

24 Mars


Onsdag Mässa (Kl) kl. 15.00

26 Mars

Tio Guds Bud... för att skydda friheten

Posted by ... On 02:16

Om man läser Tio Guds Bud slår det en att de flesta buden vilar på en allmänmänsklig moralisk grund och gäller människan i alla tider. Men Bibeln representerar dem i ett speciellt sammanhang och ger dem en särskild motivering. Upprinnelsen till alltsammans ges i inledningen till buden och lyder så: "Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. Du skall inte ha andra Gudar vid sidan av mig..."(2 MOS 20:2). För Bibeln är de bud som följer efter denna inledning den visdom som Gud gav sitt folk då han förde det från slaveri till frihet. Lagen är till för att skydda det mänskliga livet. Gud har, som det står i en av psalmerna, lyft "bördan från hans axlar" (ps 81:7). Israels folk bestod av människor som under hela sitt liv tvingats bära andras bördor, i det förtryck de fick utstå i Egypten. I denna befrielsens stund, På Sinai berg, ger Gud sitt folk en vägledning för deras fortsatta väg. Buden är en hjälp så att de räddade människorna inte ska miste om den frihet de nyss fått. "Du skall inte göra dig någon bildstol eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem" (2 MOS 20:4-5). Nej, inte farao, inte något eller någon ska längre få folket på knä på nytt. Orden är en uppmaning att stanna hos befriaren, för att inte nytt förslavas i ett tjänande för andra.
Buden ges med det förlovade landet i sikte. Här tecknas en social vision av en helt ny gemenskap som ska genomsyra Israels folk på tröskeln till det heliga landet. Därför blir det viktigt att även de svaga får komma i åtnjutande av budens nya liv, som sabbaten, den gudomliga vilan. I Andra Moseboken förklaras vilan med att Gud själv vilade på den sjunde dagen. I Femte Moseboken ges även denna förklaring till sabbaten: "Din slav och din slavinna skall få vila liksom du själv. Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten..." (5Mos 5:14-15). Det ska inte uppstå något nytt Egypten; om lagen efterlevs bygger den upp ett helt nytt samhälle i gemenskap och respekt, där Herren lever mitt ibland sitt folk. "Tio Guds Bud förenar det gudsinriktade livet med det sociala livet hos människan" (kkk 2069). Buden visar hur vår inriktning på Gud är oupplöslig förenad med relationen till vår nästa.

Om man i katekesen tidigare använt buden för att skapa en förtryckande disciplin, ja då har man gått stick i stäv med deras andemening. Buden ska upprätta oss och ge oss modet att ta ansvar och försvara vår frihet. Det är som Gud säger: när du nu går på frihetens väg med mig, ska du inte längre böja knä för andra. Från och med nu kommer du att stanna upp den sjunde dagen och unna dig själv och dina vila från andras krav. Du kommer inte längre ha begär för din nästas hus när du förstått vad jag har för dig... Buden är mer än bud, de är också löften. När vi håller samman i förbundet kommer vi att se att det uppstår en värld som det är värt att leva i. Lögn och våld, avundsjuka och mord kommer att få ett slut.

"Han skapade människan i begynnelsen och överlämnade henne åt hennes eget val. Om du vill kan du hålla buden. Du bestämmer själv om du skall vara trogen... Framför människan ligger livet och döden, och hon får det hon väljer." Syr 15:14,15,17