Kärleken Gör Den Älskade Stor

“Du behöver inte lämna jorden för att nå fram till mig”, säger Gud, “jag kommer själv till dig, jag blir jordisk för din skull. Du klagar över att du inte har tid att söka mig, att ditt arbete kräver allt ditt engagemang. Men jag är själv i ditt arbete, jag blev ju snickare.

Du suckar över att du inte är tillräcklig andlig för att umgås med mig. Men för din skull har jag – din Gud – blivit materia. Från solens uppgång till dess nedgång tar jag bröd och vin och förvandlar det till min kropp och mitt blod.”

Det finns ingen motsats mellan ande och materia, och om det en gång har funnits en sådan, så har Gud övervunnit den.

Kristendomen förkunnar den stora försoningen, där allting blir integrerat.

I andra religioner betonas ofta Guds transcendens i så hög grad att människan försvinner. Guds storhet gör människan och hennes värld allt mindre. Det som saknas i dessa religioner är inte sinnet för Gud, utan sinnet för skapelsen.

Bibeln betonar ständigt att människan är stor, att Gud respekterar henne, tar henne på allvar och gör henne till sin samtalspartner, ja, förbundspartner. Skaparen sluter förbund med sin skapelse och lyfter den därmed upp till sina egna höjder.

Gud och människan är inga konkurrenter. Gud blir inte mindre därför att han gör dig stor. Det är tvärtom just genom att han ger dig en så hög värdighet som han avslöjar sin egen storhet, kärlekens storhet.

No commentsRead more

En prognos för världens religioner för år 2050

Kristendomen förblir den största religionen de närmaste 40 åren - enligt forskare utgör ateister en krympande skara

Hur ser den religiösa världen ut 2050? Det är förstås omöjligt att veta, men precis på samma sätt som det går att göra väderprognoser går det också att skissa upp ett framtida religiöst landskap.

Kristendom är i dag världens största religion. Och kommer så att förbli de närmaste fyrtio åren. I alla fall om man ska tro på de framtidsutsägelser som presenteras i den nyutkomna boken "Atlas of Global Christianity", där stora databaser samkörts, och där framtiden stakas ut med hjälp av demografiska och religiösa trender.

Om världens framtidsforskare får rätt kommer två mastodontreligioner att dominera. Redan i dag är kristendom och islam de i särklass största religionerna i världen, och över hälften av världens befolkning (55,6 procent) bekänner sig till någon form av muslimsk eller kristen tro. Kristendom och islam är också de religioner som kommer att växa mest, och tillsammans med daoism och bahai är det de enda religionerna som förväntas att växa procentuellt fram till år 2050. Då kommer 62,1 procent av världens befolkning antingen vara kristna eller muslimer.

Folkreligionerna förlorar

De religiösa förlorarna är olika typer av folkreligioner, som ofta byggs upp kring en etnisk grupp, som i en alltmer globaliserad värld inte visar sig konkurrenskraftiga med religioner med globalt anspråk. Kinesiska folkreligioner har i det sammanhanget haft en enorm tillbakagång. För hundra år sedan var över 22 procent av världens befolkning utövare av kinesiska trosläror. Nu är den siffran nere på 6,6 procent och prognosen är att kinesisk folktro kommer att fortsätta minska i jämförelse med andra religioner.

Eftersom världens befolkning väntas öka från dagens 6,9 miljarder till 9,2 miljarder år 2050 kommer de flesta religioner att få fler anhängare rent numerärt. Antalet kristna kommer exempelvis att öka från 2,3 miljarder till 3,2 miljarder, och antalet muslimer gör en liknande uppåtgående resa från 1,5 miljarder till 2,4 miljarder.

Ateisternas skara krymper

Men det finns även religioner, eller livsåskådningar, som rent numerärt kommer att backa. "Något oväntat utgör ateister och agnostiker en krympande skara", konstaterar författarna till "Atlas of Global Christianity". 1970 utgjorde de 20 procent av världens befolkning, och sedan dess har antalet ateister och agnostiker sjunkit. I dag samlar de båda religionsskeptiska livsåskådningarna omkring 11 procent av jordens befolkning och om fyrtio år kommer siffran att vara nere i 7,5 procent.

År 2050 kommer det finnas en stor religiös mångfald. Framförallt i västvärlden, där immigration och sekularisering "kommer att fortsätta omforma det religiösa landskapet", om framtidsprognoserna slår in.

På jordens södra halvklot kommer däremot en motsatt trend etablera sig i många länder, där mångfalden minskar och en religion kommer att bli dominerande. Det troliga alternativet är att länder i syd främst kommer att välja mellan kristendom och islam.

Källa: dagen.se

No commentsRead more

Förböner Första Söndagen i Fastan

Herre, allmäktige Gud, vid början av den stora och heliga Fastan känner vi vår svaghet, synd och brist inför ditt heliga majestät vågar vi komma därför att vi vet att du också är vår kärleksrike Fader. I förtröstan och hopp ropar vi till dig.

* Att du ville välsigna denna botens och omvändelsens tid för oss och alla kristna, så att du ger oss kraft att vara jordens salt och världens ljus, ber vi dig, o Herre.

* Att du ger dem som kommit långt bort från dig omvändelsens nåd så att de genom ånger och bot vänder åter till dig, ber vi dig, o Herre.

* Att du ville ge oss och alla människor din hjälp och din kraft, så att vi kan bestå frestelsens stund och inte faller för det ondas och den Ondes lockelser, ber vi dig, o Herre.

* Att du åter ville ge din Kyrkas medlemmar förståelse för offer och självutgivelse, så att de kan ge sökande människor ljus och vägledning, ber vi dig, o Herre.

* Att du ville upprätta alla nedböjda, hela de sjuka, trösta de sörjande, bistå de döende och låta de avlidna få komma in i din glädje, ber vi dig, o Herre.

Ty du, vår Gud, har genom din människoblivne och korsfäste Son segrat över frestelsen, synden och döden, du har i hans uppståndelse lyft oss från stoft och förgängelse, du har sänt oss Anden som ger oss liv och salighet- du som lever och regerar från evighet till evighet.

Amen

No commentsRead more

Hör påven sjunga =)

No commentsRead more

Guds Medhjälpare

Jesus skulle ha kunnat utföra alla sina under ensam, utan någon annans medverkan. Men det vill han inte,han låter oss vara “Guds medhjälpare” (1 Kor 3:9). Vid bröllopet i Kana får Maria och tjänarna spela en avgörande roll. När Jesus vill bespisa den stora folkmassan låter han lärjungarna och en liten pojke ur folkhopen vara med.

Jesus fråga Filippos: “Var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta? “ (Joh 6:5). Han känner ansvar för de hungriga människorna,med delar ansvaret med lärjungarna och överlägger med dem. Och lärjungarna kommer med sina inlägg. Filippos menar att det är omöjligt att ge mat till en sådan folkmängd. Andreas har upptäckt en pojke med fem kornbröd och två fiskar, men antar att så litet inte kan bli till något.

Jesus vill använda det lilla mäsnkliga bidraget för att fullborda sin avsikt. Han tar tacksamt emot brödet och fiskarna. Jesus hade kunnat ordna allt själv, han hade kunnat låta bröd falla ned från himmelen i vars och ens händer. Men han vill inte ge oss det vi behöver utan vår egen samverkan. Av det som pojken givit låter han lärjungarna dela ut till folket, och så blir de väl försedda ända till överflöd.

Gud tar människan på allvar.Även om det är han ensam som frälser oss, får många andra spela en aktiv, avgörande roll. Utan Maria skulle Gud inte blivit människa. Utan präster skulle det i kyrkan inte finnas sakrament.

Människan är Guds medhjälpare. Det är hennes värdighet och samtidigt hennes fruktansvärda ansvar.

No commentsRead more

Askonsdag

Nu på onsdag den 17 februari är det askonsdag, dags att ladda upp med hängivenhet och tro inför 40 dagars fasta. =) Askonsdagen firas kl 18.00 i vår församling. Därefter kommer det finnas korsvägsandakt kl 18 varje fredag fram till påskveckan. Guds frid /paula

No commentsRead more

Var jordbävningen ett straff från Gud?

Den franska katolska tidningen ”La Croix” publicerade nyligen följande intervju med pater Francois Euvé SJ, dekan vid Centre Sèvres, jesuiternas fakultet för filosofi och teologi i Paris, kring frågan om jordbävningen som Guds straff.

Ett flertal intellektuella på Haiti vill att man slutar att tala om jordbävningen som ett Guds straff. Hur ser Ni på det?

• Sedan tidernas början är det en normal mänsklig reaktion att tro att en katastrof är ödesbestämd, ett slags kosmisk determinism som drabbar en enskild, en grupp eller ett land. Att tänka i sådana fatalistiska banor ger lite tröst och befriar från skuldkänslor. Den motsatta synen är att en sådan katastrof är ett slags straff: offren eller deras närmaste eller förfäder är drabbade av olycka därför att de har felat. Det kristna budskapet är ett annat: det gäller att kämpa mot olyckan med alla till buds stående medel.

Kan människan verkligen motverka sådana katastrofer?

• Tyvärr inte alltid. Men man kan försöka utveckla tekniker som varnar på förhand inför hotande olyckor och man kan undvika att bygga fel och för mycket i hotade områden… Bibeln uppmanar oss att inte acceptera ett bestående tillstånd som vi inte kan göra något åt, utan att ta ett steg vidare.

Därför skulle det vara fel att koppla samman dessa dramatiska händelser med en gudomlig vrede gentemot syndare?

• Evangeliet förbjuder oss att tänka på så sätt. Historien om det sammanstörtade tornet i Siloa i Lukasevangeliet (Luk 13) visar att Jesus tydligt avvisar tanken att offren var större syndare än andra invånare i Jerusalem. Det rör sig om en olyckshändelse oberoende av personlig skuld. Även om människor spontant frestas att se naturkatastrofer som uttryck för gudomlig hämnd, så hindrar oss evangeliet från ett sådant synsätt. Det betyder inte att offren var skuldfria, men de var inte mer skyldiga än andra.

Hur kan tron förklara det?

• Den kristna tron ger ingen förklaring. Det är en olyckshändelse som inträffar. Den enda kristna reaktionen som motsvarar Guds budskap är att försöka råda bot på konsekvenserna. Man måste absolut undvika förklaringar, som är ett sätt att slippa ifrån uppgiften… Leder våra reaktioner till att vi står emot, enade, eller till att vi blir fatalister? Om vi reagerar med att känna maktlöshet, är vi på fel väg. Att tro att en sådan olycka är en del av Guds plan är fel.

Men var är då Gud? Han tycks vara frånvarande.

• Gud handlar genom dem som kommer de lidande till undsättning, i den solidaritet som innebär att man svarar på deras behov, vare sig de är materiella, andliga eller emotionella… Gud handlar inte oberoende av människans förhållningssätt. Bilden av en Gud som handlar i avskild ensamhet tycks mig inte svara mot den Gud som uppenbaras i bibeln och särskilt i evangelierna. Jesus helade inte alla, men han gav makten att hela till dem som trodde på det liv han skänkte. Det handlar inte om, vad Gud gör för dem som lider, utan vad vi gör för dem. Vi måste komma ifrån tanken på ödesbestämmelse, förbannelse, skuld och straff.

No commentsRead more