
Dear Young Friends, I greet all of you, especially the young people who have asked me their questions, and I thank them for the sincerity with which they set forth their concerns, that express the longing which all of you have to achieve something great in life, something which can bring you fulfilment and happiness.
How can a young person be true to the faith and yet continue to aspire to high ideals in today’s society? In the Gospel we have just heard, Jesus gives us an answer to this urgent question: “As the Father has loved me, so I have loved you; abide in my love” (Jn 15:9).
Yes, dear friends, God loves us. This is the great truth of our life; it is what makes everything else meaningful. We are not the product of blind chance or absurdity; instead our life originates as part of a loving plan of God. To abide in his love, then, means living a life rooted in faith, since faith is more than the mere acceptance of certain abstract truths: it is an intimate relationship with Christ, who enables us to open our hearts to this mystery of love and to live as men and women conscious of being loved by God.
If you abide in the love of Christ, rooted in the faith, you will encounter, even amid setbacks and suffering, the source of true happiness and joy. Faith does not run counter to your highest ideals; on the contrary, it elevates and perfects those ideals. Dear young people, do not be satisfied with anything less than Truth and Love, do not be content with anything less than Christ.
Nowadays, although the dominant culture of relativism all around us has given up on the search for truth, even if it is the highest aspiration of the human spirit, we need to speak with courage and humility of the universal significance of Christ as the Saviour of humanity and the source of hope for our lives. He who took upon himself our afflictions, is well acquainted with the mystery of human suffering and manifests his loving presence in those who suffer. They in their turn, united to the passion of Christ, share closely in his work of redemption. Furthermore, our disinterested attention towards the sick and the forgotten will always be a humble and warm testimony of God’s compassionate regard.
Dear friends, may no adversity paralyze you. Be afraid neither of the world, nor of the future, nor of your weakness. The Lord has allowed you to live in this moment of history so that, by your faith, his name will continue to resound throughout the world.
During this prayer vigil, I urge you to ask God to help you find your vocation in society and in the Church, and to persevere in that vocation with joy and fidelity. It is a good thing to open our hearts to Christ’s call and to follow with courage and generosity the path he maps out for us.
The Lord calls many people to marriage, in which a man and a woman, in becoming one flesh (cf. Gen 2:24), find fulfilment in a profound life of communion. It is a prospect that is both bright and demanding. It is a project for true love which is daily renewed and deepened by sharing joys and sorrows, one marked by complete self-giving. For this reason, to acknowledge the beauty and goodness of marriage is to realize that only a setting of fidelity and indissolubility, along with openness to God’s gift of life, is adequate to the grandeur and dignity of marital love.
Christ calls others to follow him more closely in the priesthood or in consecrated life. It is hard to put into words the happiness you feel when you know that Jesus seeks you, trusts in you, and with his unmistakable voice also says to you: “Follow me!” (cf. Mk 2:14).
Dear young people, if you wish to discover and to live faithfully the form of life to which the Lord is calling each of you, you must remain in his love as his friends. And how do we preserve friendship except through frequent contact, conversation, being together in good times and bad? St Teresa of Jesus used to say that prayer is just such “friendly contact, often spending time alone with the one who we know loves us” (cf. Autobiography, 8). And so I now ask you to “abide” in the adoration of Christ, truly present in the Eucharist. I ask you to enter into conversation with him, to bring before him your questions and to listen to his voice. Dear friends, I pray for you with all my heart. And I ask you to pray for me. Tonight let us ask the Lord to grant that, attracted by the beauty of his love, we may always live faithfully as his disciples. Amen.
In French: Dear young French-speakers, be proud of the gift of faith which you have received, as it will illumine your life at every moment. Draw strength from the faith of your neighbours, from the faith of the Church! Through faith we are grounded in Christ. Gather with others to deepen it, be faithful to the celebration of the Eucharist, the mystery of faith par excellence. Christ alone can respond to your aspirations. Let yourselves be seized by God, so that your presence in the Church will give her new life!
In English: Dear young people, in these moments of silence before the Blessed Sacrament, let us raise our minds and hearts to Jesus Christ, the Lord of our lives and of the future. May he pour out his Spirit upon us and upon the whole Church, that we may be a beacon of freedom, reconciliation and peace for the whole world.
In German: Dear young Christians from the German-speaking countries! Deep in our hearts we yearn for what is grand and beautiful in life. Do not let your desires and aspirations dissipate, but ground them in Jesus Christ. He himself is the sure foundation, the point of reference, for building up your life.
In Italian: I now turn to the Italian-speaking young people. Dear friends, this vigil will remain as an unforgettable experience in your lives. Guard the flame which God has lit in your hearts tonight. Never let it go out, renew it each day, share it with your contemporaries who live in darkness and who are seeking a light for their way. Thank you! Until tomorrow morning!
In Portuguese: My dear friends, I invite each of you to enter into a personal dialogue with Christ, sharing with him your hesitations and above all listening to his voice. The Lord is here and he is calling you! Young friends, it is good to hear within us the word of Jesus and to follow in his footsteps. Ask the Lord to help you to discover your vocation in life and in the Church, and to persevere in it with joy and fidelity, knowing that he never abandons you or betrays you! He remains with us until the end of the world.
In Polish: Dear young friends from Poland! This prayer vigil is filled with the presence of Christ. Grounded in his love, draw near to him with the flame of your faith. He will fill your hearts with his life. Build your lives on Christ and on his Gospel. I willingly bless all of you.
I lördags, den 27 augusti, höll Stockholms katolska stift sin årliga stiftsvallfärd. Borggården på Vadstena slott var vallfärdens centrum och platsen där omkring ett tusen pilgrimer från hela landet samlades. I ett av valven på borggården fanns det ett katolskt torg där många olika ordnar, föreningar och rörelser fanns representerade. Temat för stiftsvallfärden var ”Alla är ni ett i Jesus Kristus”. I sin predikan uppmanade biskop Anders Arborelius de församlade att aktivt söka enheten i mångfalden, i en kyrka vars medlemmar kommer från olika nationella, sociala och kulturella bakgrunder. Kyrkans dimension av att vara en världsvid gemenskap gavs emfas, inte minst genom att biskopen tog upp de nyligen avslutade Världsungdomsdagarna i Madrid som exempel, där människor från alla världens hörn samlades.
Likaså samlades vi i Vadstena från Sveriges alla hörn och bland oss fanns många med annan nationell härkomst än svensk. Denna rikedom, denna enhet i mångfalden som den katolska kyrkan i Sverige redan är behöver vårdas för att bära rik frukt. Då behöver vi vara grenar i kontakt med vinstocken som är Jesus Kristus (Joh 15:1–10), snarare än att utgöra frikopplade ”individuella kvistar”. Efter gudstjänsten hölls det en eukaristisk procession från Birgittasystrarnas kyrka till Klosterkyrkan, även kallad Blåkyrkan, där den heliga Birgittas reliker finns bevarade. I Klosterkyrkan avslutades dagen med en välsignelse och pilgrimerna kunde återvända till de väntande bussarna för att åka hem och fortsätta vittna om den enhet i mångfald som är den katolska kyrkan.
Förslag på vad och hur du kan packa hittar du i Pilgrimshandboken på sidan 75-78.
Här är saker som du absolut bör ha med dig:
Pass
Liggunderlag, sovsäck och kanske en liten kudde. Vi kommer sova på golv både i San Sebastian och Madrid.
Bekväma, ingångna skor som du kan gå långt i.
Sjal eller dyl. att täcka axlar med när vi besöker kyrkor.
Solskydd. solkräm, solglasögon, hatt etc.
Rosenkrans
Pilgrimshandboken
Kontaktuppgifter till dina ledare.
Fler som skriver om VUD: suk.se, dagen.se, madrid11.com
Ärkebiskop Zenari i Vatikanradio-intervju: "atmosfären av fredlig samexistens mellan olika religioner ändras"
Vatikanen och religiösa ledare i Syrien fruktar att våldsspiralen och den hätska stämningen i landet mot de kristna kan köra in en kil i den tidigare fredliga samexistensen mellan religioner. Den kristna minoriteten i Syrien upplever att den rör sig på en knivsegg, rapporterade det apostoliska sändebudet i Syrien, ärkebiskop Mario Zenari, i en intervju med Vatikanradion: "Jag har märkt en växande oro bland kristna, rädslan för framtiden ökar från månad till månad. "
Syrien har alltid varit en modell för fredlig samexistens mellan olika religioner, men många kristna känner att "denna atmosfär ändras av den senaste tidens händelser", sade sändebudet, "Det skulle vara förfärligt om dialogen och goda relationer mellan olika religioner som finns i Syrien, skulle skadas." Många syrianer har i varje fall redan flytt våldet till Turkiet och Libanon, däribland också kristna.
Ärkebiskop Zenari klagade över att han inte längre kunde nå många kristna i landet: "En av de viktigaste uppgifterna för en påvlig representant är att besöka de katolska kristna församlingarna här. Dessa små gemenskaper är utspridda och skingrade. Tills för några månader sedan kunde han besöka dessa kristna, ”men man måste vara försiktig, man kan inte längre röra sig fritt och inte besöka några fler platser".
Den syriska oppositionen ökas, enligt olika grupper av observatörer, med personer från den övervägande sunnitiska befolkningen, även om många kristna finns bland dem, men det har ännu inte bekräftats. För Ramadanperioden har de protesterande aviserat dagliga demonstrationer.
Den "heliga månaden" verkar mer och mer förvandlas till en blodig Ramadan, fruktade den påvlige nuntien. "Detta är mycket påfrestande och väldigt sorgligt för alla och jag går med en vädjan till påven, som redan för flera månader sedan sade att blodspillan måste upphöra. Situationen håller på att bereda oss stor smärta. "
Sedan protesterna började i Syrien har syriska säkerhetsstyrkor enligt människorättsaktivister
dödat minst 1 600 civila och gripit minst 12.000 regeringsmotståndare.
För mer info om Syrien tryck här eller här.
Prästerna uppges nu sitta i isoleringshäkte i staden Dongming och de får ingen mat. Katoliker i staden har vänt sig till Vatikanen för att be påven att framföra ett krav till den kinesiska regeringen att prästerna ska friges. De fyra prästerna deltog i en retreat vid en katolsk retreatgård i staden Luquan, när polisen på natten bröt sig in och arresterade dem. Prästernas namn är: Wang Chengli (48 år), Zhao Wuji (50 år), Li Xianyang (34 år) och Sun Guichun (38 år).
Efter några av år av mer avspända relationer mellan Vatikanen och regimen i Peking har de kinesiska myndigheterna sedan en tid tillbaka en mer hårdför linje gentemot Vatikanen och de kinesiska katoliker som vill vara lojala med påven. I juni och juli vigdes exempelvis två katolska biskopar i Kina på regimens uppdrag, utan det påvliga tillstånd som den katolska kyrkolagen kräver. Den underjordiska katolska kyrkan utsätts regelbundet för trakasserier och hot från de kinesiska myndigheterna.
Rom, Italien, den 27 juli, 2011 (CNA/EWTN News)
I ett omfattande online-manifest, skriven av Anders Behring Breivik, kritiserar han påven Benedictus XVI för att han försvara invandrares rättigheter och särskilt muslimer.
I manifestet, ”2083- en europeisk självständighetsförklaring” kallar han Benedictus XVI för ”Guds Rottweiler”, och han anklagar honom för att han ”förkroppsligar det fåniga kristna sättet att behandla den islamiska hotet.”
”Även om Benedictus har betonat behovet av en ömsesidighet mellan kristna-muslimska relationer och även om han uppmanar muslimska länder att stärka de religiösa rättigheterna för kristna, så har han också sagt att kristna bör fortsätta välkomna muslimska invandrare med öppna armar”, skriver Brievik.
Massimo Introvigne, sociolog och representant för organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), talade nyligen med Vatikanradion och svarade på rapporter där Breivik stämplas som en fundamentalistisk kristen.
Introvigne sa, ”att det är ironiskt att Breiviks manifest har lagts upp på nätet av en ledare för ”Church of Satan”, som lagligt redovisas i Norge.” Han tillade också att Breivik, ”som döptes i den lutherska kyrkan i Norge, inte är en fundamentalistisk kristen, utan snarare ett ”kulturellt kristen” som använder det kristna arvet i Europa som en förevändning för att attackera islam.”
Massimo Introvigne påpekade också att Breivik tillhör frimurarlogen i Norge.
(Den katolska kyrkan anser att muslimer är våra ”andliga kusiner” och att det finns sanningar i Islam, liksom i alla andra religioner, med reservation för att kyrkan äger den fulla sanningen om Gud).
Andra som skriver i ämnet är DN, SVD, Dagen, SR, SR, GP, Expressen,
Hämtat från bloggen: Novitas Catholicus
Påven Pius XII räddade över 11 000 romerska judar under andra världskriget enligt ett dokument som nyligen har upptäckts av historiker.
Historikern och forskaren Michael Hesemann upptäckte ett antal mycket viktiga originalhandlingar i de öppna arkiven i Santa Maria del Anima kyrkan, som är den nationella Tyska kyrkan i Rom.
Och den USA-baserade Pave the Way Foundation, som grundades av den judiske Gary Krupp, offentliggjorde den historiska upptäckten i ett uttalande som har skickats till den katolska nyhetsbyrån Zenit.
”Många har kritiserat Pius XII för hans tystnad under kriget och när tågen lämnade Rom med 1007 judar som skickades till dödslägret Auschwitz”, sade Krupp. ”Men kritikerna erkänner inte Pius XII direkta ingripande för att förhindra gripandet av judar den 16 Oktober 1943.”
”Men de nya upptäckterna visar att Pius XII agerade direkt bakom kulisserna för att förhindra gripanden av judar, klockan 14,00, samma dag som de började, men som var maktlös att stoppa de olycksaliga tågen”, tillade Krupp.
Enligt en färsk studie av forskaren Deacon Dominiek Oversteyns, fanns det 12.428 judar i Rom den 16 oktober 1943.
”Men Påven Pius XII direkta åtgärder räddade livet på över 11.400 judar”, förklarar Krupp. ”På morgonen den 16 Oktober 1943, när påven fick kännedom om arresteringar av judarna, uttalade han genast en officiell protest från Vatikanen till den tyska ambassaden, men som han visste skulle vara fruktlöst.
”Påven skickade därför sin brorson, prins Carlo Pacelli, för att träffa den österrikiska biskopen Alois Hudal. Biskop Hudal var chef för den nationella Tyska kyrkan i Rom och han var välvilligt inställd till nazismen och hade goda relationer med dem. Prins Carlo Pacelli berättade för Hudal att han var sänd av påven, och att Hudal måste skriva ett brev till den tyska guvernören i Rom, general Rainier Stahel, för att stoppa arresteringarna.”
Biskop Hudals brev till general Stahel lyder: ”Just nu, berättade en hög källa i Vatikanen [...] att gripandet av judar med italienskt medborgarskap […] måste omedelbart stoppas i Rom med omnejd. Det tyska ryktet utomlands kräver en sådan åtgärd, med risk för att påven annars öppet skulle protestera mot det.”
Följande morgon svarade general Stahel per telefon: ”Jag vidarebefordrade ärendet direkt till den lokala gestapogruppen och till Himmler personligen, med särskild status i Rom, för att dessa gripanden ska stoppas omedelbart.”
Ett annat dokument med titeln, ”Direkta åtgärder för att rädda oräkneliga personer i den hebreiska nationen” sägs ha hanterats av biskop Hudal – och genom hans kontakter med general Stahel och översten baron von Veltheim – för att undanta att, ”550 religiösa skolor och institutioner från inspektioner och visitationer av den tyska militärpolisen.” Bara på en av dessa platser gömde sig 80 judar.
De tyska soldaterna var mycket disciplinerade och respekterade undertecknandet av en hög tysk tjänsteman … Och tusentals lokala judar i Rom, Assisi, Loreto, Padua, med flera, blev räddade på grund av detta uttalande.”
Biskop Hudal anklagades senare av Vatikanen för att aktivt ha deltagit för att hjälpa nazistiska krigsförbrytare att undkomma arrestering efter krigsslutet.
På grund av sin politiska ställning blev biskop Hudal en persona-non-grata i Vatikanen, och av Vatikanens statssekreterare, kardinal Giovanni Battista Montinis hårda ord (senare påven Paulus VI), kan vi tyda att Vatikanen aldrig någonsin hjälpte en nazist att undfly ett gripande.
Gary Krupp, som är grundare av Pave the Way Foundation, sade att ”Pave the Way har avsatt stora resurser för att offentliggöra all denna information för historiker och forskare. Märkligt nog har ingen av de mest frispråkiga kritiker av påven Pius XII brytt sig om att antingen komma till Vatikanens öppna arkiv (helt öppen sedan 2006) för ursprungliga studien, eller ens ta del av våran fria webbplats.”
”Påven Pius XII gjorde vad han kunde under hotet om invasion och omgiven av fientliga krafter och infiltrerande spioner,” sade Krupp.
Elliot Hershberg, som är ordförande i Pave the Way Foundation, sade att, ”Vi har använt internationella kontakter och vi har öppnat vår webbplats med över 46 000 sidor av originalhandlingar, originalartiklar, nyheter, filmer, ögonvittnen, och vetenskapliga intervjuer, för att erbjuda denna dokumentation till historiker och forskare.”
Hershberg tillägger att, ”Den internationella publiciteten från detta projekt har gett oss nya uppgifter nästan varje vecka, för att eliminera det akademiska dödläget som har funnits sedan 1963.”
Rom, den 22 juli 2011 (Zenit.org)