Människan måste alltid lyda ett säkert omdöme av sitt samvete. Om hon avsiktligt skulle handla mot detta, skulle hon döma sig själv. Men det händer att samvetet befinner sig i okunnighet och på ett felaktigt sätt bedömer handlingar som skall göras eller som redan har gjorts.
Denna okunnighet har ofta sin grund i den enskilda personen som måste bära ansvaret för den. Så går det "när människan föga bekymrar sig om att söka det sanna och det goda, och när vana vid synd med tiden gör hennes samvete nästan blint" jfr Luk 6:31; Tob4:15.
- Det är aldrig tillåtet att göra det onda för att uppnå något gott
- Den gyllene regeln " allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni även göra för dem" (Matt 7:12)
- Kärleken väljer alltid den väg som respekterar nästan och hans samvete: "om ni på detta sätt försyndar er mot era bröder och våldför er på deras... samvete, syndar ni mot Kristus" (1 Kor 8:12). "Det är bra att avstå från allt som blir en stötesten för din broder" (Rom 14:21)
0 Kommentera:
Skicka en kommentar