De fel man upptäcker hos andra är ofta en projektion av ens egna fel. Det som du inte vill se hos dig själv överför du på någon annan. Det finns en egendomlig mekanism i vårt psyke, har psykologerna gjort oss uppmärksamma på, som gör att vi skriver våra egna dåliga sidor på andras räkning.
Om du lagt märke till en flisa i din broders öga, gör du klokt i att söka efter bjälken i ditt eget. Det är ju mycket möjligt att flisan hos den andra är en återsken av din bjälke. De fel du lägger märke till hos den andre kan lära dig mycket om dig själv.
Ju mer du lever i kärleken,desto mindre fäster du dig vid andras skavanker. “Kärlek skyler allt som är brutet” (Ords 10:12). Kärleken misstror inte den andres motiv ochser alltid det goda. När Jesus möter Sackaios ser han inte i första hand hans många felsteg. Han ser Sackaios möjligheter.
Det goda är alltid mer än sant än det onda. Den som ser den djupa sanningen om en annan, ser alltid att han är skapad till Guds avbild, till att älska och bli älskad.
I en rätt uppfostran eller vänskap ingår det att i vissa stunder lugnt och sakligt kunna påpeka den andres brister och tillkortakommanden. Men det viktigaste är att glädja sig över den andres goda sidor – inte avundas dem utan dra fram dem i ljuset. En människa utvecklas mer av att få sina goda sidor bejakade än av att få sina fel utrotade. Du blir också själv ojämförligt mycket gladare när du ser till det goda i din omgivning än när du ser till det onda.
ur: IDAG ÄR GUDS DAG / WILFRID STINISSEN
0 Kommentera:
Skicka en kommentar