Den tullindrivare som Jesus talar om är visserligen långt borta från moralisk fullkomlighet, men han vågade se och ärligt erkänna sanningen om sig själv utan försvar och utan bortförklaringar. Det här är jag. Han såg sitt elände i ansiktet och anropar Guds barmhärtighet, för att komma vidare, för att kunna förändras och förvandlas. Därför blir det ett möte med Gud. Denna sanna och äkta insikten och hjärtats djupaste längtan började förvandla honom, nämligen göra honom mera mänsklig.
Jag tror faktiskt att det bara är ödmjukheten som kan förvandla och förändra en människa. Alla moraliska upprop är vanligtvis till ingen nytta. Det är först när jag når fram till mitt hjärtats djupaste vrå och förstår vad som pågår där, som det finns en möjlighet för förändring. När jag låter mig beröras och bli berörd börjar förvandlingen.
Vår förebild i ödmjukhet är ju Jesus själv. Hos honom finner vi ingenting av falskhet, hyckleri eller låtsasvara. Det är äkta rakt igenom. Berörd av Gud sin Fader, lämnar han jämlikheten med Gud för att bli oss lika i alla utom just på denna punkt, synden, högmodet. Därför kan han beröra oss med Gud och låter vi oss beröras av honom vågar vi ödmjukheten, dvs. respekten för oss själva och andra. Vågar vara sanna och äkta, vågar förvandlingen och förändring.
/Veckobladet
0 Kommentera:
Skicka en kommentar