Påven Pius XII räddade över 11 000 romerska judar under andra världskriget enligt ett dokument som nyligen har upptäckts av historiker.
Historikern och forskaren Michael Hesemann upptäckte ett antal mycket viktiga originalhandlingar i de öppna arkiven i Santa Maria del Anima kyrkan, som är den nationella Tyska kyrkan i Rom.
Och den USA-baserade Pave the Way Foundation, som grundades av den judiske Gary Krupp, offentliggjorde den historiska upptäckten i ett uttalande som har skickats till den katolska nyhetsbyrån Zenit.
”Många har kritiserat Pius XII för hans tystnad under kriget och när tågen lämnade Rom med 1007 judar som skickades till dödslägret Auschwitz”, sade Krupp. ”Men kritikerna erkänner inte Pius XII direkta ingripande för att förhindra gripandet av judar den 16 Oktober 1943.”
”Men de nya upptäckterna visar att Pius XII agerade direkt bakom kulisserna för att förhindra gripanden av judar, klockan 14,00, samma dag som de började, men som var maktlös att stoppa de olycksaliga tågen”, tillade Krupp.
Enligt en färsk studie av forskaren Deacon Dominiek Oversteyns, fanns det 12.428 judar i Rom den 16 oktober 1943.
”Men Påven Pius XII direkta åtgärder räddade livet på över 11.400 judar”, förklarar Krupp. ”På morgonen den 16 Oktober 1943, när påven fick kännedom om arresteringar av judarna, uttalade han genast en officiell protest från Vatikanen till den tyska ambassaden, men som han visste skulle vara fruktlöst.
”Påven skickade därför sin brorson, prins Carlo Pacelli, för att träffa den österrikiska biskopen Alois Hudal. Biskop Hudal var chef för den nationella Tyska kyrkan i Rom och han var välvilligt inställd till nazismen och hade goda relationer med dem. Prins Carlo Pacelli berättade för Hudal att han var sänd av påven, och att Hudal måste skriva ett brev till den tyska guvernören i Rom, general Rainier Stahel, för att stoppa arresteringarna.”
Biskop Hudals brev till general Stahel lyder: ”Just nu, berättade en hög källa i Vatikanen [...] att gripandet av judar med italienskt medborgarskap […] måste omedelbart stoppas i Rom med omnejd. Det tyska ryktet utomlands kräver en sådan åtgärd, med risk för att påven annars öppet skulle protestera mot det.”
Följande morgon svarade general Stahel per telefon: ”Jag vidarebefordrade ärendet direkt till den lokala gestapogruppen och till Himmler personligen, med särskild status i Rom, för att dessa gripanden ska stoppas omedelbart.”
Ett annat dokument med titeln, ”Direkta åtgärder för att rädda oräkneliga personer i den hebreiska nationen” sägs ha hanterats av biskop Hudal – och genom hans kontakter med general Stahel och översten baron von Veltheim – för att undanta att, ”550 religiösa skolor och institutioner från inspektioner och visitationer av den tyska militärpolisen.” Bara på en av dessa platser gömde sig 80 judar.
De tyska soldaterna var mycket disciplinerade och respekterade undertecknandet av en hög tysk tjänsteman … Och tusentals lokala judar i Rom, Assisi, Loreto, Padua, med flera, blev räddade på grund av detta uttalande.”
Biskop Hudal anklagades senare av Vatikanen för att aktivt ha deltagit för att hjälpa nazistiska krigsförbrytare att undkomma arrestering efter krigsslutet.
På grund av sin politiska ställning blev biskop Hudal en persona-non-grata i Vatikanen, och av Vatikanens statssekreterare, kardinal Giovanni Battista Montinis hårda ord (senare påven Paulus VI), kan vi tyda att Vatikanen aldrig någonsin hjälpte en nazist att undfly ett gripande.
Gary Krupp, som är grundare av Pave the Way Foundation, sade att ”Pave the Way har avsatt stora resurser för att offentliggöra all denna information för historiker och forskare. Märkligt nog har ingen av de mest frispråkiga kritiker av påven Pius XII brytt sig om att antingen komma till Vatikanens öppna arkiv (helt öppen sedan 2006) för ursprungliga studien, eller ens ta del av våran fria webbplats.”
”Påven Pius XII gjorde vad han kunde under hotet om invasion och omgiven av fientliga krafter och infiltrerande spioner,” sade Krupp.
Elliot Hershberg, som är ordförande i Pave the Way Foundation, sade att, ”Vi har använt internationella kontakter och vi har öppnat vår webbplats med över 46 000 sidor av originalhandlingar, originalartiklar, nyheter, filmer, ögonvittnen, och vetenskapliga intervjuer, för att erbjuda denna dokumentation till historiker och forskare.”
Hershberg tillägger att, ”Den internationella publiciteten från detta projekt har gett oss nya uppgifter nästan varje vecka, för att eliminera det akademiska dödläget som har funnits sedan 1963.”
