En söndag fick vi tillsammans med veckobladet (ett häfte med dagens läsningar och mässtider) ta del av ett herdabrev som var skrivet av alla de katolska biskoparna i de nordiska länderna. Herdabrevet handlade om varför det är så viktigt med att helga Söndagarna.
Jag har läst igenom brevet och tyckte att den var väldigt givande. Jag har haft mina perioder där jag har struntat i att delta i söndags mässan och tänkt att någon gång gör det inget – Gud kommer inte att bry sig så mycket så länge jag är en bra människa. Jag har mycket annat viktigt att göra, Gud förstår säkert.
Det är inte förrän nu som jag har insett hur fel jag har haft! Det är inte för Guds skull som jag bör gå till kyrkan – utan för min egen! Bara det faktum att alla de nordiska biskoparna samlat ihop sig och tagit den tiden att skriva detta brev belyser hur viktigt det är att delta i eukaristin.
De perioder som jag inte deltog i söndagsmässan gjorde att avståndet mellan mig och Gud ökade. Tyvärr så är det så för de flesta av oss att vi blir uppslukade av vardagens bekymmer och måsten under vardagarna att vi glömmer bort Guds närvaro i vårt liv. Därför är det extra viktigt att kunna ta del av Kristi kropp och blod, Bibelns ord samt få andlig vägledning så att vi inte glömmer bort vår relation med Gud.
När jag har frågat mina vänner hur det kommer sig att de kallar sig kristna men aldrig går till kyrkan så har jag bla fått dessa svar:
- Jag har Jesus i mitt hjärta – jag behöver inte gå till kyrkan
Det är jättebra att ha Jesus i sitt hjärta, men vi människor är sådana att om vi inte aktivt lever vår tro så kallnar den så småningom. Gud talar inte bara till oss i våra hjärtan utan möter oss framförallt i sitt ord och ger oss sina gåvor genom sakramenten.
-Jag ska inte lyssna på några präster – de har inte ensamrätt på sanningen. De flesta är korrupta. Det är inte de som ska berätta för mig hur jag ska leva mitt liv!
Javisst, jag kan hålla med om att alla som går till kyrkan inte är exemplariska människor som ser till att följa Jesu bud till punkt och pricka, inkl präster. Men man ska passa sig med att ha fördomar och dra alla över en kam. De flesta präster är faktiskt goda människor som har vigt sitt liv till att tjäna Gud och följa kärlekens väg. Dessa har inte alls som mål att bestämma över människors liv utan att istället ge en kristen vägledning när man stöter på något svårt i sitt liv. De ger råd utifrån Jesu ord om hur man kan förhålla sig till olika situationer som kan uppstå i livet.
Och visst jag kan också hålla med om att de inte har någon ensamrätt på sanningen – det har ingen människa. Och det är inte målet med deras existens heller. De har däremot till en början studerat ingående Bibeln under 7 år medan de läste till präster. Vilket kan innebära att de ha mycket mer kunskap om den än vad vi “normalläsare” har och deras främsta uppgift är att sprida budkapet om Kristus. Den uppgiften har alla vi kristna, så man bör nog se dem som några man kan lära sig något utav än som individer som vill bestämma över ditt liv. Att döma andra människor är inte det rätta sättet att bete sig på.
- Man blir inte en bättre kristen av att gå till kyrkan, utan allt handlar om vilken personlighet man har!
Det är sant att en människas personlighet är viktigt. Men att säga att man är kristen utan att med gärningar visa det(ex genom att följa Guds bud, Du skall helga Herrens dag) är inte heller helt optimalt.
- Jag gillar inte folket där, de är falska. De går för att visa att de är bättre än alla andra.
Begreppet “katolska kyrkan” betyder “allmän” vilket innebär att alla människor är välkomna att ta del av Jesu ord – tom de som har bettet sig mindre exemplariskt. Vad vore det för kyrka som bara tar emot en viss typ av människor men utesluter andra? Alla är som sagt välkomna för kyrkans funktion är främst att hjälpa folk så att de lär sig att leva efter kärlekens bud.
Den främsta anledningen till att gå till kyrkan enligt mig är framförallt att få utveckla sin relation till Gud. Att ständigt bli påmind om Hans närvaro i livet och att hela tiden få kunskap om sin tro. Jag vet inte hur det är för er men jag kan inte tro utan att veta vad det är jag tror på. Jag måste på något sätt få kunskap om vad den katolska tron innebär och vad som krävs av mig, så att jag försöker att leva efter det jag tror på. Det är klart att jag bryr mig om människorna som går till kyrkan- men det är inte för deras skull jag går. Det är inte för “gemenskapen” utan mer för kunskapen om Gud.
If we want a love message to be heard, it has got to be sent out. To keep a lamp burning, we have to keep putting oil in it.
Mother Teresa
“Att som enskild människa få lyssna till Guds ord i mässan och få ta emot Kristi kropp och blod är en stor personlig gåva” –ur herdabrevet
Bibelcitat (Jak 2:14–18)
Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: »Gå i frid, håll er varma och ät er mätta«, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död.
Nu kanske någon frågar: »Har du tro?« — Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro.
Dessa två individer har verkligen handlat efter sin tro..Jag ser upp till dem.
