Jesus, kom och rädda oss - B16

Posted by ... On 14:07

"Jesus, kom och rädda oss" Påven Benedictus XVI:s Urbi et Orbi

Kära bröder och systrar i Rom och i hela världen!

Kristus är oss född! Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han älskar. Ekot av förkunnelsen i Betlehem, som den katolska kyrkan låter genljuda på alla kontinenter, når alla, bortom gränserna för nationer, kulturer och språk. Jungfru Marias Son föddes för alla, Han är allas Frälsare.
Så här lyder en gammal liturgisk antifon: "O Emmanuel, vår konung och lagstiftare, folkens hopp och frälsning: kom och rädda oss, Herre, vår Gud.” Veni ad salvandum nos! Kom och rädda oss! Detta är människans rop genom alla tider, då hon känner att hon inte kan klara av att övervinna svårigheter och faror ensam. Hon måste lägga sin hand i en större och starkare hand, en hand från ovan som sträcks ut mot henne. Kära bröder och systrar, denna hand är Jesus som föddes i Betlehem av Jungfru Maria. Han är den hand som Gud har sträckt ut till mänskligheten, för att hjälpa oss ur syndens kvicksand och lyfta upp oss på klippan, på den fasta mark som är Hans Sanning och Kärlek(jfr Ps 40,3).

För att hela påvens tal tryck här.

Bombdåd mot julmässa

Posted by ... On 11:11

Sammanlagt minst ett 30-tal människor dödades på juldagen av bomber mot kyrkor i Nigeria. Dåden är uppenbarligen hämnd efter en vecka av blodiga strider mot islamistiska Boko Haram.

Den mest förödande bomben riktades mot Teresakyrkan i Madalla i huvudstaden Abujas utkanter. Där räknade vittnen och vårdkällor på eftermiddagen till 27 döda.

De flesta ambulanser i området var upptagna med den som alltid olycksdrabbade vägtrafiken, så efter dådet utbröt kravaller mot myndigheternas dåliga resurser.

Några timmar senare bombades en kyrka i staden Jos cirka 15 mil nordost om Abuja. Där rapporterades stor förödelse, men bara ett dödsoffer, en polisman som vaktade kyrkan.

Flera andra platser, bland annat en kyrka i delstaten Yobe i Nigerias nordöstra hörn, utsattes också för bomber.

Den extrema sekten Boko Haram har den senaste veckan varit inblandad i blodiga strider i norra Nigeria, och ligger uppenbarligen bakom söndagens attacker.

– Vi bär ansvaret för alla de senaste attackerna, däribland dagens kyrkbombning i Madalla, sade Abul Qaqa, som säger sig vara rörelsens talesman, i telefon på juldagseftermiddagen.

– Vi kommer att fortsätta med sådana attacker de närmaste dagarna.

Enligt både polis och organisationer i norra Nigeria kan den senaste tidens strider mot Boko Haram ha krävt 100 liv.

Hämtat från dn.se

Fler som skriver om bombdåden hittar ni här.

B16 i fängelse

Posted by ... On 03:53

Påven besöker ett fängelse för att tala med och lyssna till de intagna

(19.12.2011) På söndagen den 4:e Advent besökte påven Benedictus XVI det romerska fängelset Rebibbia. ”Jag har kommit för att tala om för er att Gud älskar er”, sa påven till de intagna, i det gripande mötet med dem i fängelsekapellet Pater Noster. Fängelset Rebibbia har 1750 intagna, vilket är fler än strukturen är beräknad för. Det är trångt vilket leder till spänningar, stress och mänskligt lidande. Under sitt besök underströk påven att kyrkan känner ”en profetisk mission inför brottslingar, och deras behov av försoning, rättvisa och fred.” Och han tillade att de ”intagna förtjänar att bli behandlade med respekt och värdighet."

Det är orden i den yttersta domen berättad av evangelisten Matteus - "Jag var fängslad och ni kom till mig" – som beskriver den anda påvens besök präglades av. "Där det finns en hungrig människa, en främling, en sjuk, en fängslad, är det Kristus själv som väntar på vårt besök och vår hjälp. Detta är det främsta skälet, som gör mig glad att vara här, och att be, tala med er och lyssna", sa påven.

Den Helige Fadern, talade först till fångarna och sa att Guds kärlek känner inga gränser: "Jag har helt enkelt kommit för att berätta att Gud älskar er med en oändlig kärlek och att ni är och förblir Guds barn. Guds enfödde Son, Jesus, fick också erfara att vara fängslad, att utsättas för prövningen inför en domstol och han led det mest grymma dödsstraff."

Påven sa vidare att det är angeläget att "återställa rättvisan", ”att omskola de skyldiga”, och att ”sätta stopp för fall av oskyldigt dömda", och alla de "många fall av icke-tillämpning av lagen": "Fångarna är människor som trots sina brott, förtjänar att bli behandlade med respekt och värdighet."

”Den mänskliga rättvisan och den gudomliga är mycket olika”, förklarade påven vidare. "Människan kan visserligen inte tillämpa den gudomliga rättvisan, men hon bör åtminstone begrunda den, försöka förstå den djupa ande som besjälar den, för att upplysa även den mänskliga rättvisan, och för att undvika - som tyvärr ofta händer – att fången blir utesluten."

”Man bör alltid beakta den sanna andan i lagen”, sa påven. ”Uppfyllandet av lagen är kärlek”, säger aposteln Paulus (Romarbrevet 13:10): vår rättvisa kommer att vara mer fullkomlig om den präglas av kärlek till Gud och till sin nästa."

Efter att ha sagt att han är medveten om att trängseln och den dåliga standarden kan göra fängelsetiden ännu mer bitter, uttryckte påven sin förhoppning om att julen som nu stundar, återuppväcker "hoppet och kärleken i hjärtat":

"Barnet i Betlehem kommer att glädjas när alla människor återvänder till Gud med ett förnyat hjärta. Låt oss be i tystnad om att befrias från vårt fängelset av synd, stolthet, och högmod: alla behöver vi komma ur detta inre fängelse för att vara helt fria från ondska, från lidande och död".

Efter att ha talat till de intagna svarade Benedictus XVI på frågor från några av dem:

En av dem frågade om han trodde att påvens närvaro skulle kunna påverka politikerna att inse den bristande situation de lever i. Påven svarade att han var där ”speciellt för att visa sin närhet och att han hoppades att de ansvariga kommer att göra sitt yttersta för att förbättra situationen, att hjälpa de intagna att hitta tillbaka i samhället då de tjänat sitt straff, med den respekt som alla människor är värda.”

Omar, sa att han hade miljoner saker han skulle vilja fråga påven, men att han nu när han fick möjlighet istället bad påven att de intagna skulle få ansluta sig till honom med sitt lidande, som en elektrisk ledning som kommunicerar med Gud. Påven svarade att han blev berörd i sitt hjärta över Omars ord. ”Jag kom eftersom jag vet att Herren väntar på mig i dig”, sa han och uppmanade alla att be och så förenas i Gud och sinsemellan, ”för när vi går mot Herren är vi oundvikligen förenade, i en långt ledning till Herren.”

Alberto undrade om inte påven tyckte att han skulle få återvända hem, sedan han blivit far till en flicka för 2 månader sedan, och ”en ny människa”. Påven gratulerade honom, både för att han blivit far och en ny människa” och sa att han hoppas att han snart ska kunna få vara med sin fru och sitt barn och bygga en vacker familj och på så sätt arbeta för Italiens framtid.

Frederick sa att de kände sig som om han vore en värdelös människa, när han hör hur illa man talar om fångar i samhällsdebatten. ”Vi måste stå ut med att en del människor talar illa om oss”, svarade påven. ”Man talar även illa om påven, och ändå går vi framåt. Vem som helst kan falla, men Gud vill att alla ska nå honom, och vi måste samarbeta med i en anda av broderskap. Herren kommer att hjälpa er och vi är nära er.”

Castro tar emot B16

Posted by ... On 14:51

Raul Castro ser fram emot påvens Kuba besök

Kubas president Raul Castro ser ”tillgivet och respektfullt” fram emot påven Benedictus XVI:s besök i landet i slutet av mars nästa år. Vid ett möte i söndags kväll i Havanna med påvens researrangör Alberto Gasbarri uttryckte Castro sin glädje över det förestående besöket, uppger den statliga kubanska nyhetsbyrån AIL. Förutom Gasbarri deltog även kardinal Jaime Ortega och ordföranden för den kubanska biskopskonferensen, ärkebiskop Dionisio García, vid det förberedande mötet.


Förra veckan kungjorde Benedictus XVI att han ska besöka Kuba och Mexiko under våren 2012. Det kommer att ske före påsk, omkring 23 till 28 mars, men exakta datum är ännu inte fastlagda.

Vi är Guds ark

Posted by ... On 10:13

Fader Janusz förklarar söndagens läsningar även i veckobladet som vi får med oss hem efter högmässan... så vi tänkte att vi passar på att skriva in kyrkohederns reflektioner här också ;)

FJÄRDE SÖNDAGEN I ADVENT

Första läsningen 2 Sam 7:1 - 5, 8b - 12, 14a, 16
Responsoriepsalm Ps 89:2 - 5, 27, 29
Andra läsningen Rom 16:25 - 27
Evangelium Luk 1:38

O Wisdom, holy Word of God,
Jesus Christ, things are in your hands,
come and show us the way to salvation.

De här orden är hämtade från det samtal som Gud hade med profeten Natan. Gud sänder Natan till Kung David. Han - David - hade haft stora framgångar och fått ro för sina fiender. Då säger han till Natan: "Jag bor i ett så vackert hus och Guds ark står i ett tält". Och underförstått undrar han om han ska bygga ett lika vackert hus åt Guds ark, eller kanske ett ännu vackrare. Natan ger honom inget direkt råd, utan säger bara: "Gör det du tänker, Herren är med dig". När vi firar den fjärde Advent gör vi det med stor glädje. Glädje inför det vi vet ska komma. Vi ska få återuppleva det stora mysterium, då Gud kommer ned till jorden i skepnaden av ett litet försvarslöst barn. Advent är en förberedelsetid, en tid när vi tänker efter, vad som är bra, vad som är mindre bra och som vi bör ta itu med.

David ville bygga ett vackert hus åt Guds ark. Arken var för honom Gud själv, kan man säga. Vår "Guds ark" finns i koret - det är tabernaklet - och där är Gud närvarande i det förvandlade brödet. Så ofta ni gör detta, delar brödet och vinet är jag mitt ibland er, sade Kristus vid den sista måltiden före sitt lidande. Detta heliga mysterium, som han har instiftat, är det allra viktigaste - det centrum i vårt liv som vill påverka oss att sprida budskapet om Kristi kärlek vidare.

Här - från altaret - kommer Gud oss till mötes för att ge oss kraft och inspiration. David ville bygga ett vackert hus åt Guds ark och det ska vi också göra. Men det huset ska vara vi själva, rentvättade från allt grått och svart i våra själar. Så manar oss Kyrkan - av omsorg om oss. Så att juletiden blir en välsignad tid av frid och harmoni för oss och för alla som kommer i vår väg.

Tappa inte modet...

Posted by ... On 11:45

"Tappa inte modet ungdomar, kyrkan har tillit till er!" Påvens Fredsbudskap 2012 har presenterats

På fredagen presenterades påvens Fredsbudskap till Världsfredsdagen den 1 januari 2012. Årets budskap bär titeln ”Utbilda de unga i rättvisa och fred” och fokuserar som titeln belyser på vikten av ungdomar och på utbildning, vikten av att investera i ungdomar i övertygelsen att de i sin entusiasm och drivkraft kan erbjuda världen nytt hopp. Budskapet understryker att det är avgörande att de får utbildning och formas i rättvisa och fred. ”Det är ett konkret och praktiskt budskap i år, och det bör läsas om och om igen med eftertanke, för att se uppdraget i sin helhet, att utbilda i 360 grader, i alla samhällsområden, i alla institutioner och de unga i sin helhet”, sa sekreteraren för det påvliga rådet för Rättvisa och Fred, Msgr. Mario Toso, då han på fredagen presenterade årets Fredsbudskap.

Julgranen är Tänt!

Posted by ... On 11:38

Petersplatsens julgran från Ukraina har tänts

På fredagseftermiddagen tändes julgranen på Petersplatsen. I år är den över 30 meter höga granen en gåva från Ukraina, från Transcarpazia regionen i landet. Efter jul kommer trädet, som brukligt, att skänkas till olika organisationer för slöjdarbete. Även julgranspyntet är typiskt ukrainskt, med gul och röd målade änglar i trä.

Påven Benedictus XVI tog emot delegationen från Ukraina på fredagen och tackade dem för den fina julgranen. Han påminde om att julgranen är en betydelsefull julsymbol, en symbol för livet, och ett viktigt tecken på de kristna rötterna i Ukraina. Granen främjar ”den religiösa och hemtrevliga atmosfären för familjen i hemmet, som vi måste bevara, särskilt i dagens samhälle som präglas av konsumtion och materialism.”

Det sade påven när han utryckte sin önskan om att den kristna kommuniteten i Ukraina ska stärka sina rötter och förnya sin längtan att vittna om tron med glädje och främja livets, fredens och solidaritetens värden. Detta med Maria som förebild, hon som ”lyssnar, observerar, beskyddar, kontemplerar och ber”.

/SIGNUM

Svenskt Luciatåg i Peterskyrkan

Posted by ... On 09:29

Onsdagen den 14:e december ägde ett historiskt Luciatåg rum. En grupp elever från det nordiska Musikgymnasiet i södra Stockholm, brukar sedan några år lussa i Italien, i ett par dagar, något som organiseras av den svenska ambassaden i Italien. I år hade den svenska ambassaden vid den heliga Stolen passat på att föreslå att de lussade även i Vatikanen, under deras vistelse i Rom. Klockan 17 på onsdagseftermiddagen hördes därför svenska röster klinga mellan valven i Peterskyrkan medan ett tåg med en lucia 6 tärnor och 5 stjärngossar skred genom den stora kyrkan. Sedan följde deras sång en mässa som firade på latin vid kyrkans altare längst fram. Vatikanradion fick möjlighet att tala med ambassadör Ulla Gudmundsson och en av stjärngossarna. Lyssna här:

Jim Caviezel Katolska Tro

Posted by ... On 09:45

Passion of the Christ, skådespelaren, Jim Caviezel (även känd som Jesus ;o) blev intervjuad av "Catholic Digest" reportern Julie Rattey. I intervjun pratar Caviezel om sin nybildade familj och sin tro. Här nedan hittar ni en del av dialogen, mellan Caviezel och Rattey, översatt till svenska;

Rattey: Du och din fru Kerri har blivit adoptivföräldrar till två föräldralösa barn, en pojke som heter Bo och en flicka, Lele, från Kina. Hur har din roll som pappa påverkat dig?

Caviezel: Jag vet inte ens vem jag var innan (skratt). Dennis Quaid berättade en gång när han fick sin son Jack att "Du kommer att ha känslor i dig som du inte ens visste fanns innan du fick ett barn." Jag vet nu hur det känns.Trots att de är adopterade är fadersinstinkten lika starkt som om jag vore deras biologiske far. "It blew me away". Jag har alltid trott att om jag adopterade så skulle jag inte ha samma känsla som jag skulle ha om de var genetiskt mina egna barn. Inget kunde vara längre bort från sanningen.

Rattey: Och hur har det påverkat ditt och din frus trosliv?

Caviezel: Tja, man är varandras spegel, är man inte det? Varje dag innan vi tar barnen till skolan, ber vi Rosenkransen. Vi talar inte, vi ber. Alltid Jag tycker att vi kommunicera bättre i bön. Om inte vi förblir konsekventa, kommer inte barnen vara konsekventa.

Rattey: Hur har faderskapet förändrat dig?

Caviezel: Jag antar att man älskar mer. Jag ser min fru ta hand om barnen, och (ser) hur de svarar, vilket gör att jag älskar dem ännu mer. Dessutom har jag mer kontroll över mina uppgifter idag i motsats till att tidigare vara "caught up in the world" . Jag är inte Styrt av mina känslor, jag är Styrt av kärlek, vilket är ett beslut. Ett beslut som även håller på att implementeras i våra barn - Att det är inte vad jag känner som är viktigast, utan vad jag gör. Det är vad vår tro har lärt mig och som nu förs över till barnen, men det kommer inte betyda "en kulle av bönor" (a hill of beans) om de inte ser det hos oss båda.

Rattey: Vilken roll spelade ditt och din frus tro, vid valet av att adoptera?

Caviezel: Jag var på väg ut efter söndagsmässan, när McEveety, som producerade "The Passion of the Christ", sa till mig "Kan du adoptera detta barn?" Och räckte mig en bild av ett barn med en tumör på toppen av huvudet. Jag såg hans ögon och - detta låter som struntprat sådan sentimental, men jag talar sanning -i mitt hjärta jag hörde denna pojke säga till mig "Kan du älska mig?"

Så jag sa till min fru, "Jag skulle vilja att adoptera denna lilla pojke. Jag tror att det är meningen." Visst, jag trodde att hon definitivt skulle säga nej, men hon svarade: "Jag är chockad över att du inte vill adoptera vilket barn som helst, utan just detta barn. Jag trodde inte att du var ens öppen för adoption ". Jag sa, "Jag var inte öppen för adoption, jag ville ha mina egna barn." Vi hade försökt förut att skaffa barn men det fungerade inte. Vi hoppades ändå att en dag kunna skaffa egna, men jag visste i mitt hjärta, lika starkt som första mötet med min fru, lika starkt som min kallelse att bli skådespelare, att detta är vad Gud ville.
En del av det som sporrade mig var även att det var en pro-life utmaning.

Rattey: Kan du berätta lite om det?

Caviezel: En kille jag känner sa: "Du är pro-life. Vet du vad, om du verkligen tror på vad du säger, adoptera ett barn - Inte vilket barn som helst, barnet måste ha en allvarlig brist, och jag kommer att bli pro-life". Han har fortfarande inte blivit pro - life. Men det övertygade mig.

Jag lyssnade på Johnny Mathis häromdagen och tänkte för mig själv "Vilken otrolig röst." Jag har ännu att höra en annan person som låter som Johnny Mathis. Hur kan vi vara så arroganta att vi inte tänker på de 51.500 tusen spädbarn som dör varje år i detta land... Jag är för att hjälpa kvinnor, men jag ser inte abort som att hjälpa kvinnor. Och jag älskar inte min karriär så mycket för att jag ska hålla tyst om detta. Jag försvarar varenda barn som aldrig fötts. Varje röst som skulle ha varit unikt som Johnny Mathis. Hur vet vi att vi inte dödar just det barn som kunde ha skapat en ny typ av läkemedel och räddat tusentals människors liv?

...När du går till kyrkan på söndag, är det helt värdelös om du inte tillämpar vad du lärt dig under mässan på din vardag... Vid en viss punkt, spelar vi alla en karaktär i Bibeln.Vi ser oss själva som; "Åh, jag är Petrus, jag är Paulus, jag är Johannes. Jag är Jesus" (skrattar). Men ingen säger "jag är Pontius Pilatus. Jag är politiskt korrekt."

För att läsa hela artikeln tryck här.

Från Helvetets brevskola.

Posted by ... On 06:44


Från Helvetets brevskola
C.S Lewis
Boken ”Från Helvetets brevskola” är en av Lewis bäst säljande titlar genom alla tider. Den är skriven i allegorins form och utgör en ironisk och avslöjande beskrivning av djävulens taktik för att snärja en människa. Breven från Onkel Tumskruv till hans kära Malört är en odödlig klassiker. Onkel Tumskruv är en erfaren djävul. Hans brorson Malört är i början på sin demoniska karriär och har fått i uppdrag snärja en ung man att gå i det ondas riktning.
Här är ett brev från boken…
Från Helvetets brevskola.
VIII
MIN KÄRA MALÖRT!
Jaså, minsann, du ”hyser fast förhoppning om att patientens religiösa period börjar lida mot sitt slut”. Jag har alltid trott att Övningskolan för Frestare har råkat i lägervall sen de gjorde gubben Slubbkäft till rektor för den, och nu är jag säker på den saken. Har du aldrig hört talas om Lagen om Vågrörelsen?

Människorna är dubbelväsen – hälften ande och hälften djur. (Fiendens beslut att skapa en dylik vedervärdig hybrid var en av de orsaker som kom Vår Fader att undandra Honom sitt stöd.) Såsom andar tillhör de evighetens värld, men i sin egenskap av djur har de sin varelse i Tiden. Detta innebär, att under det att deras själ kan inriktas på ett evighetsmål, så är deras kroppar, deras lidelser och föreställningar, underkastade ständig förändring, ty att leva i timlighet betyder att vara stadd i förändring. Den högsta graden av beständighet som de kan uppnå, är därför vågrörelsen – ett ideligt återuppstigande till en nivå från vilken de ideligen åter sjunker tillbaka. Om du omsorgsfullt hade gett akt på din patient, så skulle du ha lagt märke till denna vågrörelse inom alla områden av hans liv – hans förmåga att intressera sig för sitt arbete, hans tillgivenhet för sina vänner, hans kroppsliga begär, allt detta stiger och faller. Så länge hans jordevandring varar, kommer perioder av full vitalitet i fysiskt och emotionellt avseende att omväxla med perioder av avtrubbning och utarmning. Den period av känslotorka och apati som din patient för närvarande genomlever, är inte, som du i din enfald inbillar dig, ditt verk; den är bara en naturlig företeelse som inte kommer vara oss till något gagn om du inte utnyttjar den väl.

För att kunna avgöra hur du bäst skall kunna utnyttja den, måste du fråga dig vilket bruk Fienden ämnar göra med den, och sen göra raka motsatsen. Du blir nu kanske förvånad när jag säger dig att Han i sina ansträngningar att sätta sig i besittning av en själ för alltid, förlitar sig på vågdalarna mer än på vågtopparna; vissa av Hans speciella gunstlingar har varit nere i djupare vågdalar, och varit där längre än någon annan. Orsaken härtill är följande. För oss betyder en mänska i första hand föda; vårt mål är att hennes vilja skall bli absorberad av vår, och att våra egna personligheters livsrum skall utvidgas på hennes bekostnad. Men den lydnad som Fienden kräver av mänskorna är någonting helt annat. Man måste göra klart för sig det faktum att allt det där talat om Hans kärlek till mänskorna, och om att tjänarskap hos Honom innebär den fullkomliga friheten, detta tal är inte (som man gärna skulle vilja tro) bara propaganda, det är en förfärande sanning. Han önskar verkligen att fylla universum med en mängd vidriga små kopior av sig själv – varelser vilkas liv, i sin diminutiva skala, skall vara till kvaliteten lika Hans eget, inte på grund av att Han uppsugit dem i sig, utan därför att deras vilka frivilligt formar sig efter Hans. Vi önskar att suga i oss, Han önskar att giva ut. I oss är tomhet, och den trängtar efter att fyllas; hos Honom är fullhet, och den flödar över. Vårt mål är en värld där Vår Fader i Avgrunden har i sig uppsugit alla andra varelser; Fienden önskar sig en värld full av väsenden som är förenade med Honom men likväl är självständiga individer.

Och det är med hänsyn till detta faktum som vågdalarna har sin stora betydelse. Du måste ofta ha frågat dig varför Fienden inte gör bruk av sin förmåga att, när Han behagar, och i hur hög gran Han behagar, göra sin närvaro förnimbar för mänskosjälar. Men nu inser du att Det Oemotståndliga och Det Oemotsägliga är just de två vapen so själva arten av Hans syfte förbjuder Honom att använda. Att bara helt enkelt överväldiga en mänskas vilja (vilket känslan av Hans närvaro förvisso skulle göra, såvida den inte framträdde i den allra svagaste och mest förtunnande grad), skulle inte vara till någon nytta för Honom. Han kan inte taga någon med våld, Han kan bara försöka vinna honom för sig. Ty hans tarvliga avsikt är att ”äta upp kakan och ändå ha den kvar”; dessa kräk skall vara ett med Honom men ändå vara sig själva; att bara utplåna dem eller absorbera dem, det är inte gott nog åt Honom. Han har ingenting emot att överväldiga dem en smula i början. Han brukar hjälpa dem på traven genom vittnesbörd om sin närvaro, vilka, fast de är mycket vaga, förefaller dem vara betydelsefulla, genom ljuva känslor och lätta segrar över frestelser. Men han låter aldrig detta sakernas tillstånd räcka länge. Om Han också inte i verkligheten upphör med att på detta sätt stödja och uppmuntra dem, så låter Han dem åtminstone inte bli medvetna om detta stöd. Han låter de kräken stå på sina egna ben – låter dem försöka att blott med hjälp av sin viljekraft fullgöra plikter som har förlorat allt behag för dem. Det är under sådana nedgångsperioder, mycket mer än under uppgångsperioderna, som de utvecklas till varelser sådana Han vill att de skall vara. Härav följer, att de böner som upptänds i ett tillstånd av andlig torka, är de som behagar Honom bäst. Vi kan locka med oss våra patienter genom oavlåtligt frestande, därför att vi betraktar dem enbart som födoämnen, och ju mer vi influerar på deras vilja, dess bättre. Han kan inte ”fresta” till dygd så som vi frestar till synd. Han vill att de ska lära sig gå, och därför måste Han dra undan sin stödjande hand, och om bara viljan att gå verkligen finns där, så är Han nöjd även när de snavar och faller. Låt inte lura dig, Malört. Aldrig är vår sak utsatt för större fara än när en mänska, som inte längre längtar efter att föra vår Fiendes vilka, men ändå ämnar göra den, ser sig omkring i en värld där varje spår av Honom tycks försvunnit; ser sig omkring i en sådan värld, och frågar sig varför hon har blivit övergiven av Honom; frågar så och ändå lyder Honom. Men naturligtvis erbjuder vågdalarna också vår sida vissa chanser. Nästa vecka skall jag ge dig några vinkar om hur de bäst skall utnyttjas.
Din tillgivne onkel
TUMSKRUV.

Judar & Kristna bör samarbeta - Överrabbin

Posted by ... On 05:32

Överrabbinen Jonathan Sacks: judar och kristna mot sekularisering

Under en föreläsning i universitetet Gregoriana i Rom i måndags, den 12 december, uppmanade den brittiske överrabbinen Lord Sacks till en allians mellan judar och kristna mot ”sekulariseringens aggressiva krafter som verkar i Europa i dag”. Under måndagen hade Lord Sacks också en privat audiens med påven.


Storbritanniens överrabbin Jonathan Sacks talade sedan länge med Vatikanradion om behovet av att judar och kristna samarbetar för att återställa Europas moraliska kompass. ”Vi är mycket oroade över Europas själ”, sade Rabbinen Sacks. ”Jag menar, Europa byggdes på judisk-kristna grunder, även den ekonomiska marknaden byggdes på judisk-kristna grunder.” Den brittiska rabbinen förklarade bland annat hur religiös tro kan påverka det moderna samhället, inte genom hennes auktoritet utan genom hennes moraliska inflytande:

”Jag anser att tron i den moderna världen – sade rabbinen Jonathan Sacks – inte har någon makt överhuvudtaget. Men den har ett stort inflytande. Politik handlar om makt. Så politiker och religiösa ledare lever i två olika universum, även om många politiker har en stark religiös tro. Men det är svårt att veta exakt hur du skapar en allians mellan de två. Detta var en av anledningarna till att jag kom för att tala med påven, för jag tror att om man lyssnar parallellt på judiska och kristna röster, så bör man inte underskatta deras inflytande.”

/Signum

Du = Helgon

Posted by ... On 10:28


Gud vill att du skall vara ett helgon

Naturligtvis önskade vi inte och begärde aldrig att bli varelser av det slag han vill gör oss till. Men frågan är inte vad vi själva åsyftade att bli utan vad han vill att vi skulle bli, när han skapade oss. Han är konstruktören, vi är maskinen. Han är målaren, vi är endast tavlan. Hur skulle vi kunna veta hurdana han ville ha oss?...

Vi kanske är tillfreds med att förbli "vanliga hyggliga människor" men han är besluten att genomföra en helt annan plan. Att rygga tillbaka för denna plan är inte ödmjukhet; det är lättja och feghet. Att underkasta sig den är inte inbilskhet eller storhetsmani; det är lydnad.

Följande är ett annat sätt att ge uttryck åt de båda sidorna av sanningen. Å ena sidan får vi aldrig inbilla oss att vi kan förlita oss på att våra egna ansträngningar utan hans hjälp kan föra oss ens genom de närmaste 24 timmarna som "anständiga" människor. Om han inte stöder oss, går ingen enda av oss säker för någon grov synd. Å andra sidan finns det ingen tänkbar höjd av helighet och heroism som någonsin berättats om de största helgonen, som är högre än vad han beslutat att skapa hos oss alla till slut. Uppgiften kan inte slutföras i detta liv, men han vill få oss så långt som möjligt före vår död.

Det är därför vi inte får förvåna oss, om vi råkar in i bistra tider. Om en människa blir kristen och det förefaller gå henne väl så till vida som några av hennes dåliga vanor nu har lagts bort, tycker hon ofta att det skulle vara naturligt om allt nu fungerade obehindrat. Om svårigheter kommer - sjukdom, ekonomiska bekymmer, nya frestelser - blir hon besviken. Sådant, tänker hon, kunde väl behövas för att resa upp henne och föra henne till ånger i hennes gamla onda dagar, men varför nu? Därför att Gud söker driva henne upp på ett högre plan, försätta henne i situationer där hon måste vara avsevärt modigare eller långt mer tålmodig eller mera kärleksfull än någonsin förr kunnat drömma om. Oss förefaller det onödigt, men det beror på att vi hittills inte haft det ringaste begrepp om det oerhörda som han vill göra oss till.

Föreställ er själva att ni är ett levande hus. Gud kommer in för att renovera huset. Först kanske ni kan förstå vad det är han gör. Han korrigerar avloppsrören och tätar hålen i taket osv. Ni visste att det var sådant som måste göras, och därför blir ni inte överraskade. Men plötsligt börjar han hamra på huset på ett sätt som vållar stora skador och inte tycks ha någon mening. Vad i all världen är det han håller på med? Förklaringen är den att han bygger ett helt annat hus än ni tänkt er - bygger ut en ny flygel här, en ny våning där, reser torn, bygger borggårdar. Ni hade trott att ni skulle göras om till en nätt liten villa, men han bygger ett palats.
Han ämnar själv komma och bo i det.

Ur boken: Kan man vara Kristen? Av C.S Lewis

Korsförbud på British Airways

Posted by ... On 01:01

Korsförbud på British Airways: Camerons hållning upprör f d anglikansk ärkebiskop

Den tidigare ärkebiskopen av Canterbury Lord Carey of Clifton anklagar den brittiska regeringen för bristande skydd av kristnas rättigheter. Regeringens vägran att understödja ett överklagande av kristna med anledning av diskriminering i den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter (EGMR) är ”ett utslag av en liberal regering som har blivit mycket oliberal”. Så sade Carey enligt uppgift i tidningen Mail on Sunday.

Den tidigare ärkebiskopen av Canterbury hade i likhet med den brittiska kommissionen för mänskliga rättigheter understött de klagande hos premiärminister David Cameron. Regeringen hade dock förklarat i Strasbourg att den står fast vid den brittiska domstolens utslag. Enligt dess mening förelåg ingen diskriminering.

Fyra kristna hade förlorat sin process vid en brittisk domstol. De menade att de hade fått sin religionsfrihet inskränkt och inlämnade i juni ett överklagande i Strasbourg. EGMR betecknade deras överklagande som rättsligt relevant.

Bland de klagande finns bland andra Nadia Eweida, anställd på flygbolaget British Airways och medlem av den koptisk-ortodoxa kyrkan. Både hon och en sjuksköterska hade av arbetsgivaren förbjudits att bära ett kors i tjänsten.

/Signum

Fler väljer att bli präster

Posted by ... On 11:42

Antalet seminarister stiger

Catholic Culture News rapporterar att antalet seminarister i USA har stigit till 3,608 - det högsta antalet sedan början på 1990-talet - medan några seminarier upplever sina högsta antal på flera decennier. I delstaten Minnesota har ärkestiftets seminarium i St Paul den största inskrivningen sedan 1980, medan inskrivningen till det Påvliga Josephinum College i delstaten Ohio är den största sedan 1970-talet.

Den Teologiska Högskolan i Washington har uppnått sitt maximala registreringsantal. "Jag är enormt imponerad över kandidaternas kvalitet och deras iver" sa fader Phillip Brown, som utsågs till rektor för Den Teologiska Högskolan i mars.

"Vi ser en verklig förnyelse av prästerskapet." Under Salige Johannes Paulus II och påven Benedictus XVI har Kyrkan över hela världen begåvats med ett stigande antal prästkallelser. Antalet seminarister ökade från 64,000 år 1978 till 118,000 år 2009. Det är en ökning på nästan 85% som överstiger tillväxten av världens befolkning med 58%.

"Sann glädje finns bara med Gud" - B16

Posted by ... On 11:21

Från gårdagens Angelus:

”Sann glädje är inte resultatet av att roa sig, att släppa loss från livets uppgifter och ansvar. Den verkliga glädjen är knuten till något mer djupgående. Naturligtvis är det viktigt att hitta utrymmen för vila och avkoppling i den dagliga hektiska rytmen, men den verkliga glädjen är knuten till relationen med Gud. Den som har mött Kristus i sina liv, upplever en frid och en glädje i sitt hjärta som ingen och inget kan ta bort. Den Helige Augustinus hade förstått detta mycket väl, i sitt sökande efter sanning, frid och glädje. Efter att ha sökt förgäves på olika sätt kom han fram till de berömda orden att ”människans hjärta är rastlös och kan inte finna ro och frid tills det vilar i Gud (jfr Bekännelser, I; 1,1).”

”Sann glädje är inte en övergångsfas i själen, det är inte heller något man kan uppnå genom egna ansträngningar. Det är en gåva, som man tar emot i det personliga mötet med den levande Jesus, då vi gör plats för honom i oss, då vi tar emot den Helige Ande och låter honom styra våra liv.”

”Det är det aposteln Paulus talar om när han säger: " Må han som är fridens Gud helga er helt igenom" (1 Thes 5,23). Låt oss i denna adventstid stärka vår visshet om att Herren har kommit ibland oss och ständigt förnyar sin närvaro med tröst, kärlek och glädje. Låt oss ha tillit till honom, som den Helige Augustinus säger, mot bakgrund av sin egen erfarenhet: Herren är närmare oss än vi är oss själva - "Interior intimo meo et superior summo meo" (Bekännelser, III, 6, 11).”

Påven avslutade sin reflektion med att uppmana de troende till att anförtro väntan till Jungfru Maria, vars ande jublade i Gud. ”Må hon leda våra hjärtan i vår glädjerika väntan på Jesus, en väntan som präglas av bön och goda gärningar.” Efter det att den antika bönens toner klingat av riktade påven sina ord till barnen som hade samlats på Petersplatsen, med sina Jesusbarn i handen. Påven tackade för de som varje år ordnar detta traditionella möte och han sa till barnen att ”när ni ber framför julkrubban i era hem, be då även en bön för mig, jag ber för er. Tack, och God Jul.”

Bön om den Helige Andens 7 gåvor

Posted by ... On 10:58

(Jrf Jes 11:2-3)

Kom, Guds helige Ande
Ge mig förstånd så att jag förstår djupet av min tro

Kom, Guds helige Ande
Ge mig kunskap om vad som är sant och vad jag kan lite på

Kom, Guds helige Ande
Ge mig vishet så att jag gör det jag tror på

Kom, Guds helige Ande
Ge mig fromhet så att jag närmar mig Fadern som ett barn utan rädsla

Kom, Guds helige Ande
Ge mig Gudsfruktan - så att inget kan skilja mig från Fadern

Kom, Guds helige Ande
Ge mig styrka så att jag kan bära allt i förtröstan på Fadern

Kom, Guds helige Ande
Ge mig råd så att jag kan säga och välja det rätta.

Du är handplockad

Posted by ... On 10:49

Gud kallar varje människa till en unik uppgift. När "Gud" ropar på oss och låter oss förstå vad han vill av våra liv är det en kallelse. Vi har alla en särskild kallelse från Gud och det gäller för oss att upptäcka den. Det kan vara flera saker på en gång och sedan skifta allteftersom vi lever våra liv. Gud "handplockar" oss, varje handling vi gör kan förvandlas av honom till tjänst för Guds rike.

"Det var inte jag som valde uppgiften. Uppgiften valde mig" - Dag Hammarsköljd

/Ur Krisma - Tankar på livets väg.

Hur känns det?

Posted by ... On 04:42

Ur boken: Tidsbilder
av Anders Piltz

Hur känns det?

Hur känns det idag? Frågan är obligatorisk när någon förlorat familj och hem och själv brutit armar och ben: "Hur känns det i dag?" Har man mist jobbet eller förlorat VM i ishockey, alltid samma fråga: "Hur känns det?"
Och det korrekta svaret lyder: "Det känns uppriktigt sagt för jävligt." Har man gått på kurs, är det OK att svara: "Jag känner vrede och vanmakt."

Jag började grubbla på detta i Italien. År 1987 markerade italiensk radio tioårsdagen av mordet på Aldo Moro. Reporten gick ut på stan och bad vanliga människor om en kommentar. Jag minns en man som svarade: "Det är min övertygelse att republikens aktuella läge kräver tre åtgärder, för det första..."
Inget gläder en italienare så mycket som att man frågar honom om hans övertygelse. En vanlig jobbare i en tågkupé inledde sitt anförande med orden: "Facciamo un analisi! (Låt oss företa en analys!)" Samma år kunde man vio Sveriges radios utlandssändningar höra motsvarande reaktioner på årsdagen av mordet på Olof Palme. Folket på gatan i Stockholm analyserade läget på följande sätt: "Ähh, jag tycker att det känns hemskt, alltså."

Detta var åttiotalet. Sedan dess har verbet "känna" i medierna och i vanliga konversationer blivit ännu vanligare som ersättning för "mena", "anse" och "hävda". Analysen har flyttat från huvudet till magen. Vill man veta vad någon tänker, får man en rapport om hur hormonerna har det.

En genomgång av svenskt pressmaterial visar att klichén "Det känns (helt) rätt" inte tycks existerat 1965. 1976 dyker det upp två gånger, och 1998 finns tjugo belägg en markant ökning alltså. (Materialet ur "Språkbanken" i Göteborg".)

Man kan sätta namn på trenden, emotivism. Känslan som yttersta kriterium för vad som är rätt och fel, inte i största allmänheten, men för mej och dej. Det känns helt rätt för mig just nu. Känns det fel? Huvudsaken är att man är ärlig mot sina känslor.

Det finns något riktigt också i detta. Kontakten med känslorna är viktigt för den som inte vill göra allvarliga misstag eller bli djupt deprimerad. Man talar o EQ, den emotionella kvoten, som lika viktigt som IQ. Men känslorna är något tvetydiga. Det är känslorna som skapar livets högtidsstunder och får någon att skänka pengar till svältande barn, det är känslorna som får soldater att mörda och våldta. Inget är så opålitligt som känslan.

Den spontana reaktionen i magtrakten inför ett projekt är självklart en viktig indikator som bör tas på allvar. Men att ritualmässigt hänvisa till hur det känns är också ett sätt att smita undan ansvar. Man kan inte motsäga en känsla. Den är bara ett faktum.

En känsla finns före moralen. Ingen kan ställas till ansvar för en känsla. Det är överlagda övertygelser och därpå grundade beslut som människor är ansvariga för. Att få veta hur någon inklusive en själv, känner i en fråga är viktigt för beslutsfattare. Men känslan är farlig som beslutsunderlag. Inget är mer manipulerbart. Varken riksdagsbeslut eller äktenskap kan byggas enbart på känslor.

När människor inte längre lever autentiska liv, drivna av övertygelser, i kamp för ideal som de är villiga att offra sin egen bekvämlighet för, då blir de hänvisade till att uppleva, att leva liv som andra har projekterat och säljer på marknaden, att köpa upplevelseindustrins känslopaket.

I en tid när genomtänkta övertygelser tycks vara sällsynta och människor verkar sakna ett språk men i gengäld har många ord till sitt förfogande får allt som känns helt rätt just nu, för mig, att osäkra revolvern.

B16 ”road” över anmälan om bilbälte i Påvemobilen

Posted by ... On 09:28

Vatikanen har sagt att Benedictus XVI log över nyheten att en tysk medborgare hade lämnat in en anmälan mot honom för att han inte använda bilbälte i sin Påvemobil. Vatikanens presstalesman, Fader Federico Lombardi, sa att klagomålet inte tas på allvar i Vatikanen. "Den fortsätter att skapa nyfikenhet och leenden, med början hos påven själv" sa Fader Lombardi.

Fader Lombardi sa att det var väl känt att Påvemobilen inte kör långa sträckor, rör sig med en mycket låg hastighet och att den i allmänhet inte riskerar att möta andra fordon. "Påven vänder sig ständigt åt höger och åt vänster för att hälsa och välsigna de troende. Ofta står han upp för att omfamna barn och ge dem sin välsignelse, till glädje för föräldrarna och alla närvarande. Alla dessa gester antar att han har en viss rörelsefrihet" tillade fader Lombardi. Fader Lombardi tillade att Vatikanen var "tacksam för den kärleksfulla omsorgen rörande påvens säkerhet", men tillade att klagomålet inte verkar reflektera mycket flexibilitet i tolkningen av lagens innebörd.

Tyska nyhetsrapporter sa att klagomålet mot påven lämnades in i staden Dortmund efter att påven besökte sitt hemland i september. Påven reste ofta i sin Påvemobil under sitt uppehåll i Berlin, Erfurt, Etzelsbach och Freiburg. I klagomålet står det att under alla dessa tillfällen hade påven underlåtit att använda bilbälte som krävs enligt tysk lag och att han bör han dömas till böter på maximalt 2500 euro. Enligt tyska rapporter, sa advokaten som lämnat in klagomålet att hans klient i första hand var bekymrad över den 84-årige påvens säkerhet.

Arabisk intervjubok med B16

Posted by ... On 10:08

Intervjubok med påven utkommer på arabiska

Intervjuboken Världens ljus med påven Benedictus XVI kommer inom kort ut i arabisk översättning. För drygt ett år sedan gavs samtalet mellan påven och den tyske journalisten Peter Seewald ut på tyska, Licht der Welt. Den har sedan dess översatts till 27 språk och kommer, enligt Vatikanen, att presenteras i arabisk språkdräkt vid en bokmässa i Beirut den 9 december. Vid presentationen i Libanons huvudstad kommer Giuseppe Costa, chef för Vatikanens förlag, att vara närvarande.

Vi har på bloggen tidigare lagt upp några delar av Peter Seewalds andra intervjubok ( "Gud och Världen. Ett samtal med Peter Seewald") med påven: Följande delar av intervjun kan ni hitta på katolsktliv ---> "Guds medlidande", "Vart sitter själen?" och "Be och er ska bli givet".