"Det är värdefullt för mig att med egna ögon ha sett de platser som våra irakiska flyktingar kommer ifrån "
De kristnas situation ser mycket olika ut i olika delar av Irak. Det konstaterar biskop Anders efter tio dagars resa i landet tillsammans med fader Adris Hanna, från den syrisk-katolska kyrkan, och f Matthias Grahm, biskopsvikarie för de orientaliska kyrkorna i Sverige.
Biskopen ville besöka Irak eftersom Sverige och vårt stift under de senaste fem åren fått ta emot många flyktingar därifrån och det är angeläget att knyta närmare kontakt med de kristna där.
- För mig var det ett lätt beslut att göra den här resan. Jag ville med egna ögon se Irak, och den verklighet som många av våra flyktingar lämnat.
Med direktflyg från Arlanda reste biskopen till staden Erbil i den kurdiska delen av Irak.
- Inte många vet att på fyra och en halv timme kommer man direkt från Sverige till Irak. Visum behöver man inte heller som svensk. Inte till den delen av Irak, berättar biskop Anders.
Många kristna har fått fly efter hot och trakasserier, andra av ekonomiska skäl
– det är svårt att hitta en inkomstkälla i ett land där det råder krig. De kristna har även drabbats av förföljelser och hot, och i Sverige minns vi med fasa hur f Raheed, som en tid var verksam hos oss, för några år sedan kidnappades och mördades av okända män.
- Ett av de mer känslosamma ögonblicken under resan var när vi besökte f Raheeds familj och firade Mässa vid hans grav, berättar biskop Anders stillsamt.
Splittrad bild
Bilden av Irak är idag av ett land i krig och spänt läge mellan olika religiösa och politiska grupperingar. Biskop Anders säger att bilden är sann, för vissa delar av Irak. Men inte alla. Den svenska delegationen hade inte möjlighet att resa runt i den mer oroliga, arabiska delen av Irak, bortsett från Kirkuk och Karaqosh.
- Vi var mest i den kurdiska delen av Irak, och där är det betydligt lugnare och tryggare än i övriga Irak, förklarar biskopen.
Den svenska tremannadelegationen var dels gäster hos de lokala kyrkorna, den syrisk-katolska kyrkan och den kaldeiska kyrkan, dels officiella gäster till den kurdiska delstatsregeringen och besökte bland annat Erbil, Alqosh, Ankawa och Kirkuk.
- Vi togs väl emot av alla, och regeringen tillhandahöll militäreskort åt oss. Självklart är det märkligt och obehagligt att som kyrklig företrädare behöva resa runt med eskort, och att fira mässan i kyrkor som måste bevakas av väpnade vakter.
Ändå tycker biskopen att han inte såg så mycket av militär närvaro, bortsett från amerikanska trupptransporter längs vägarna.
- De skulle man inte köra om, för, sa våra värdar, risken var att de skulle börja skjuta av rädsla för att en omkörande bil skulle vara terrorister i färd med att iscensätta ett attentat.
Positiva intryck
Det är positiva intryck som i första hand präglar biskop Anders reseberättelse. Djupt troende människor som med största generositet tog emot honom och hans medresenärer i sina kyrkor och sina hem.
- Ibland hamnade människor nästan i gräl med varandra för att få ta emot oss! Han tycker också att ungdomarna var öppna och engagerade.
- Det är nog naturligt i ett land som skakas av verkligt allvarliga kriser och krig. Hos oss finns så mycket uppgivenhet, till och med likgiltighet, medan jag mitt i all oro i Irak mötte hopp om framtiden. Självfallet finns i amerikanernas fotspår även en kommersialisering av de unga, en ökad inriktning på ekonomiska framgångar. Samtidigt som den kristna identiteten sitter djupt.
- I vissa fall kan man säga att människor inte kan så mycket om sin tro, men samtidigt är djupt fromma.
Många kristna har lämnat landet, men många har också kommit tillbaka. Inte alltid frivilligt.
- De som flytt till USA, har, uppges det, tvingats åka tillbaka eftersom USA, till skillnad från Sverige, har en regel som säger att efter sex månader måste man klara sig själv ekonomiskt, annars måste man åka hem. Bland dem som finns kvar i Irak finns både de som vill lämna, som har släktingar i till exempel Sverige, och de som vill vara kvar.
- Kanske finns en risk att de som lämnat målar upp en allt för positiv bild av hur livet i till exempel Sverige gestaltar sig. Det är inte alltid man talar om hur svårt det kan vara att anpassa sig, inte minst till ett liv i en helt främmande och i så stor utsträckning sekulariserad kultur som vår.
Medierna ger en falsk bild av Afrika
