
Maria, Jesu Moder och min Moder, Jag ger dig mitt hjärta så att du kan forma det mellan dina händer.
Jag ber dig: ta bort allt som ännu skiljer mig från Guds vilja, och skydda mig för allt ont.
Jag ber om din ödmjuket, förtröstan, renhet och framför allt din kärlek och enkelhet, så att jag med dig, kan älska Gud och ta emot Honom med samma öppenhet som du.
Heliga Treenighet, drag in mig helt i er kärlek så att ni blir allt i mig, och mitt liv, genom er, kan bära riklig frukt och bidra till min och hela världens frälsning och glädje. Amen.
Regína cæli, lætáre, allelúia,
quia quem meruísti portáre, alleluia
resurréxit, sicut dixit, allelúia;
ora pro nobis Deum, allelúia
Himmelens drottning, o gläd dig Maria,
ty han, som du fick föda till jorden, halleluja,
är uppstånden, efter Skriften, halleluja;
be nu för oss till Herren, halleluja.
ur Oremus
Fadern älskar Sonen utan ände, och på så sätt älskar Sonen sitt folk. Var så säker på att Kristus kommer att följa med dig ända ner till graven, och upp igen från den kommer han att föra dig till de himmelska kullarna. Dessutom älskar Fadern Sonen utan gränser, och samma oändliga kärlek visar Sonen hans utvalda. Hela Kristus hjärta är tillägnat hans folk. Han “älskade oss och gav sig själv för oss” Han är kärlek som passerar kunskap. Vi har sannerligen en dyrbar frälsare, en som älskar utan mått, utan förändring, utan begynning and utan ände, såsom Fadern älskar honom!
Här kommer ytterligare en helt underbar musikvideo till alla er musikälskare =) Psalmen sjunges av den magnifika Anna Netrebko. Nedan kommer lite info om själva ursprunget till psalmen och under videon kommer texten med översättning.
Pie Jesu är en motett ur det sista versparet i Dies irae och är ofta en del av ett requiem, den katolska mässan för de döda. Tonsättarna Luigi Cherubini, Gabriel Fauré, Maurice Duruflé, John Rutter, Andrew Lloyd Webber och Fredrik Sixten har alla inkluderat Pie Jesu i sina respektive kompositioner av requiem.
Den mest kända av dessa är Gabriel Faurés version. Camille Saint-Saëns har sagt att "precis som Mozart komponerat den enda [riktiga] Ave verum corpus, är detta den enda Pie Jesu"
Pie Jesu, pie Jesu, pie Jesu, pie Jesu
(Merciful Jesus)
Qui tollis peccata mundi
(Who takes away the sins of the world)
Dona eis requiem, dona eis requiem
(Grant them rest)
~
Pie Jesu, pie Jesu, pie Jesu, pie Jesu
Qui tollis peccata mundi
Dona eis requiem, dona eis requiem
~
Agnus Dei, Agnus Dei, Agnus Dei, Agnus Dei
(Lamb of God)
Qui tollis peccata mundi
(Who takes away the sins of the world)
Dona eis requiem, dona eis requiem
Dona eis requiem
(Grant them rest)
Sempiternam
(Everlasting)
Dona eis requiem
Sempiternam
Requiem
Sempiternam
Läsning (Apg 20:28–38)
Paulus sade till församlingens äldste i Efesos: »Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande satt er att ha uppsikt över, för att ni skall vara herdar för Guds församling som han har vunnit åt sig med sin sons blod. Jag vet att när jag lämnat er skall farliga vargar som inte skonar hjorden tränga in bland er. Ur era egna led skall det träda fram män som förkunnar villoläror för att dra lärjungarna över på sin sida. Håll er därför vakna och kom ihåg att jag i tre års tid dag och natt har väglett var och en av er under tårar. Och nu anförtror jag er åt Gud och åt hans nåderika ord, det som kan göra er till hans byggstenar och ge er arvslott bland alla dem som helgats.
Jag har aldrig velat få silver eller guld eller kläder av någon. Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov. I allt har jag visat er att ni, genom att arbeta på ett sådant sätt, skall ta er an de svaga med herren Jesu egna ord i minne: ‘Det är saligare att ge än att få.’ »
Efter sitt tal föll Paulus på knä och bad tillsammans med alla de andra. De grät häftigt, omfamnade honom och kysste honom. Det som smärtade dem mest var hans ord att de aldrig skulle få se honom igen. Slutligen följde de honom till båten.
Responsoriepsalm (Ps 68:29–30, 33–36 (R. 33a))
R. Ni riken på jorden, sjung till Guds ära
eller: Halleluja.
Gud, stå upp i din makt,
den väldiga makt som du har visat oss.
Träd fram i ditt tempel i Jerusalem,
låt kungarna bära fram sina gåvor. R.
Ni riken på jorden, sjung till Guds ära,
spela och sjung till Herrens lov.
Han far fram på urtidshimlarnas himmel
och låter höra sin röst, sin mäktiga röst. R.
Ge Gud äran!
Han råder över Israel i härlighet,
och hans makt når ända till skyarna.
Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom,
du som är Israels Gud.
Han ger makt och styrka åt sitt folk.
Lovad vare Gud! R.
Halleluja (Jfr Joh 17:17)
V. Helga oss genom sanningen,
ditt ord är sanning.
Evangelium ( Joh 17:11b–19)
Vid den tiden lyfte Jesus blicken mot himlen och sade: »Helige fader, bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett. Medan jag var hos dem bevarade jag dem i ditt namn, som du har gett mig. Och jag skyddade dem, och ingen av dem gick under utom undergångens man, ty skriften skulle uppfyllas. Nu kommer jag till dig, men detta säger jag medan jag är i världen, för att de skall få min glädje helt och fullt.
Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen, utan att du skall bevara dem för det onda. De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning. Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen, och för deras skull helgar jag mig till ett offer, för att också de skall helgas genom sanningen.«
De fel man upptäcker hos andra är ofta en projektion av ens egna fel. Det som du inte vill se hos dig själv överför du på någon annan. Det finns en egendomlig mekanism i vårt psyke, har psykologerna gjort oss uppmärksamma på, som gör att vi skriver våra egna dåliga sidor på andras räkning.
Om du lagt märke till en flisa i din broders öga, gör du klokt i att söka efter bjälken i ditt eget. Det är ju mycket möjligt att flisan hos den andra är en återsken av din bjälke. De fel du lägger märke till hos den andre kan lära dig mycket om dig själv.
Ju mer du lever i kärleken,desto mindre fäster du dig vid andras skavanker. “Kärlek skyler allt som är brutet” (Ords 10:12). Kärleken misstror inte den andres motiv ochser alltid det goda. När Jesus möter Sackaios ser han inte i första hand hans många felsteg. Han ser Sackaios möjligheter.
Det goda är alltid mer än sant än det onda. Den som ser den djupa sanningen om en annan, ser alltid att han är skapad till Guds avbild, till att älska och bli älskad.
I en rätt uppfostran eller vänskap ingår det att i vissa stunder lugnt och sakligt kunna påpeka den andres brister och tillkortakommanden. Men det viktigaste är att glädja sig över den andres goda sidor – inte avundas dem utan dra fram dem i ljuset. En människa utvecklas mer av att få sina goda sidor bejakade än av att få sina fel utrotade. Du blir också själv ojämförligt mycket gladare när du ser till det goda i din omgivning än när du ser till det onda.
ur: IDAG ÄR GUDS DAG / WILFRID STINISSEN
“Du behöver inte lämna jorden för att nå fram till mig”, säger Gud, “jag kommer själv till dig, jag blir jordisk för din skull. Du klagar över att du inte har tid att söka mig, att ditt arbete kräver allt ditt engagemang. Men jag är själv i ditt arbete, jag blev ju snickare.
Du suckar över att du inte är tillräcklig andlig för att umgås med mig. Men för din skull har jag – din Gud – blivit materia. Från solens uppgång till dess nedgång tar jag bröd och vin och förvandlar det till min kropp och mitt blod.”
Det finns ingen motsats mellan ande och materia, och om det en gång har funnits en sådan, så har Gud övervunnit den.
Kristendomen förkunnar den stora försoningen, där allting blir integrerat.
I andra religioner betonas ofta Guds transcendens i så hög grad att människan försvinner. Guds storhet gör människan och hennes värld allt mindre. Det som saknas i dessa religioner är inte sinnet för Gud, utan sinnet för skapelsen.
Bibeln betonar ständigt att människan är stor, att Gud respekterar henne, tar henne på allvar och gör henne till sin samtalspartner, ja, förbundspartner. Skaparen sluter förbund med sin skapelse och lyfter den därmed upp till sina egna höjder.
Gud och människan är inga konkurrenter. Gud blir inte mindre därför att han gör dig stor. Det är tvärtom just genom att han ger dig en så hög värdighet som han avslöjar sin egen storhet, kärlekens storhet.
Jesus skulle ha kunnat utföra alla sina under ensam, utan någon annans medverkan. Men det vill han inte,han låter oss vara “Guds medhjälpare” (1 Kor 3:9). Vid bröllopet i Kana får Maria och tjänarna spela en avgörande roll. När Jesus vill bespisa den stora folkmassan låter han lärjungarna och en liten pojke ur folkhopen vara med.
Jesus fråga Filippos: “Var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta? “ (Joh 6:5). Han känner ansvar för de hungriga människorna,med delar ansvaret med lärjungarna och överlägger med dem. Och lärjungarna kommer med sina inlägg. Filippos menar att det är omöjligt att ge mat till en sådan folkmängd. Andreas har upptäckt en pojke med fem kornbröd och två fiskar, men antar att så litet inte kan bli till något.
Jesus vill använda det lilla mäsnkliga bidraget för att fullborda sin avsikt. Han tar tacksamt emot brödet och fiskarna. Jesus hade kunnat ordna allt själv, han hade kunnat låta bröd falla ned från himmelen i vars och ens händer. Men han vill inte ge oss det vi behöver utan vår egen samverkan. Av det som pojken givit låter han lärjungarna dela ut till folket, och så blir de väl försedda ända till överflöd.
Gud tar människan på allvar.Även om det är han ensam som frälser oss, får många andra spela en aktiv, avgörande roll. Utan Maria skulle Gud inte blivit människa. Utan präster skulle det i kyrkan inte finnas sakrament.
Människan är Guds medhjälpare. Det är hennes värdighet och samtidigt hennes fruktansvärda ansvar.