Hade man frågat mig för fem år sen om vad jag tyckte om abort, skulle jag nog inte veta särskilt mycket. Det var väl bara ett befruktat ägg som man gjorde sig av med, eller?
Men nu, i synnerhet sedan jag började studera på universitet, har jag starkt börjat ifrågasätta vår syn på abort i det här samhället.
Att ett foster som är arton veckor gammal kan utan ifrågasättande få ett abrupt slut på sitt liv eftersom den inte räknas som mänsklig än. Samtidigt som ny forskning har visat att denna arton veckor gamla foster kan flera år efter födelsen känna igen musik som spelades för den när den just var arton veckor gammal. Skrämmande va?
De flesta vet nog inte att redan efter några veckor efter befruktning så har fostret fått alla sina organ och lemmar och väntar bara på att få chansen att bli större och växa till. Så när man gör abort (om man inte tar abort piller snabbt efter befruktningen) så skrapar läkaren bort fostrets redan utvecklade armar, ben, huvud m.m.
Det finns en allmänt rådande syn att abort är en bra sak, att den stärker kvinnans rättigheter över sin egen kropp, ökar jämlikheten och att det är ett tecken på samhällets demokratiska principer.
Men det man inte tänker på är att många av de aborter som sker, sker på grund av barnets kön. Framförallt i de österländska länderna men även här i Sverige gör gravida kvinnor abort när de får kunskapen om att fostret är en flicka.
Vad säger detta om vår syn på jämlikhet och kvinnovärde?
Vi har rätt att bestämma över vår egen kropp men vi har inte rätten till liv i samma utsträckning som män!
Ironiskt nog är det feministiska organisationer som ihärdig förespråkar abort. Alla människor har rätt att leva har Sverige skrivit under, men om du har ett medfött handikapp är dina chanser betydligt mindre. Du är helt enkelt inte lika värd som alla andra människor, eftersom du anses vara mer av en belastning för samhället.
Men vi uttrycker inte det på det sättet, utan klär våra agendor med ord som:
”Den handikappade kommer att få ett ledsamt liv fullt med lidande”.
Något som egentligen är omöjligt att veta på förhand.
Det man inte heller nämner är att många kvinnor hamnar i depression eller i någon form av förtvivlan efter sin abort.
Men varför skulle man prata om det när abort anses vara det bästa man kan göra för sig själv som kvinna, varför ska man sörja något som inte ens anses vara mänskligt och
varför ska man framförallt bli påverkat av något som är vanligare än vårtborttagning?
2 Kommentera:
Det känns bara fel av visa de horribla bilderna på slaktade foster, jag tror inte att den ledder till att göra folk medveten om problemet.
Sensationella bilder är ingen sanning, etisk är inte korrekt att visa såna bilder, om det är fall att man vill ställa sig på det rätta om det är etiken som handlar om. Oetiska medel är inte vägen till etiken. Man kan fråga vilken journalist som helst, utom i aftonbladet eller expressen.
diazguerra16@gmail.com
Vad som är etiskt eller inte är väl väldigt subjektivt. Du har rätt till din åsikt, men i slutändan är det vad det handlar om, bara en åsikt och inget annat.
Enligt min uppfattning är det rätt att visa dessa bilder, så att folk blir medvetna om hur det egentligen går till. Det är inte några celler som man gör sig av med (om det nu inte är väldigt tidigt i graviditeten), utan en människa i miniatyr som man styckar och dödar. Att försöka "dölja" problemet med hänsyn till att folk kan ta illa upp tycker jag är helt enkelt fel!
Skicka en kommentar