Professor Adnam Mokrani, troendemuslim, undervisar i islamologi vidInstitutet för Religions- och Kultur -studier vid det påvliga Gregoriana -universitetet i Rom. Här lärde hankänna den kaldeiske prästen faderRagheed Aziz Ganni, som studerade iRom i sju år. De två blev nära vänner.På Trefaldighetssöndagen mördadesfader Ganni tillsammans med tremedarbetare i Mosul i norra Irak.
Katolsk magasinpublicerar nedan ett av Adnam Mo -krani skrivet brev till sin mördade vän:ett gripande vittnesbörd om en djupgemenskap över trosgränserna.Brevet väcker många tankar. I Irakökar våldet och alltflersöker sig bort från förföljelse, hot ochattentat.
Sverige är deras nya land. Här börjarett nytt liv för dem alla, säkert mednya svårigheter och utmaningar menförhoppningsvis i fred och gemenskapmed medmänniskorna i vårt samhälle,som nu också är deras.Vi hoppas att kristna ochmuslimer från våldets Irak vill räckavarandra handen, dra ett streck övergamla oförrätter och så skapa en nygemenskap – över trosgränserna!
Prästen som mördades var verksam med irakiska ungdomar i Sverige främst i Södertertälje.
Han är djupt saknad...
Ragheed, min broder!
Jag ber dig förlåta mig att jag inte var med när dessa förbrytareöppnade eld mot dig och dina bröder. De kulor somgenomträngde din rena och oskyldiga kropp har ocksågenomborrat mitt hjärta och min själ.Du var en av de första människor jag lärde känna iRom. Vi möttes i Angelicums salar, och i universitetets cafeteriatog vi en cappuccino. Din oskuld, din glädje och dittrena och milda leende som aldrig bleknade gjorde ett djuptintryck på mig.
Jag ser dig hela tiden framför mig, leende, glad och fullav livslust. Ragheed betyder för mig den personifieradeoskulden – en vis oskuld som bär det tyngda irakiskafolkets lidande i sitt hjärta. Jag kommer ihåg tiden då manlyste embargo över Irak och du sade till mig i universitetetsmatsal att priset för en enda cappuccino skulle täcka dagsbehovetför en irakisk familj.
Du sade det på ett sådant sätt som om du kände digskyldig för att du var så långt borta från ditt förföljda folkoch oförmögen att dela dess lidande...
Men faktiskt återvände du till Irak, och inte bara för attdela ditt folks lidande och öde utan också för att gjuta dittblod – tillsammans med blodet av tusentals irakier sommördas varje dag. Aldrig skall jag glömma dagen för dinprästvigning [13 oktober 2001 – redaktionens anmärkning]i Urbaniana-universitetet... Med tårar i ögonen sade du tillmig: ’’Idag har jag dött från mig själv’’ (...)
Det var svåra ord. Jag förstod dem inte på en gång; ellerkanske tog jag dem inte så allvarligt som jag borde hagjort... Men idag – genom din martyrdöd – har jag förståttdessa ord... Du dog i din själ och i din kropp för att upphöjasi den du älskade, din mästare, och för att Kristus skulleupphöjas i dig – trots lidande, smärta, kaos och raseri.I namn av vilken dödens gud mördade de dig? I vilkenhedendoms namn korsfäste de dig? Visste de verkligen vadde gjorde?
Gud, vi ber dig inte om hämnd eller vedergällning. Viber dig om seger: rättvisans seger över falskheten, livetsseger över döden, oskuldens seger över förräderiet, blodetsseger över svärdet...
Ditt blod är inte utgjutet förgäves, käre Ragheed, tymed det har du välsignat jorden i ditt land. Och från himlenkommer ditt milda leende att också i fortsättningen lysaupp våra nätters mörker och förkunna en bättre morgonför oss.
Jag ber dig förlåta, broder, att de levande som mötervarann tror att de har all tid i världen till att samtala, besökavarandra och dela känslor och tankar med varann. Dubjöd mig till Irak... jag drömde om detta besök, om att fåuppleva ditt hus, dina föräldrar, din tjänst... Jag kundealdrig tro att det var din grav jag en dag skulle besöka, elleratt jag skulle recitera verser ur min Koran för din själs frid...En dag, före din första resa som du gjorde efter en långtids frånvaro från Irak, gick jag med dig för att köpa souvenireroch presenter för din familj. Du talade med mig omditt kommande arbete: ’’Jag skulle gärna leda människorunder förutsättning att människokärleken går förerättvisan’’, sade du.
Det var inte lätt för mig att tänka mig dig som en ’’kyrkligdomare’’... Idag har ditt blod och din martyrdöd talatför dig: ett domslut om trohet och tålmodighet, om hoppmot allt lidande, om överlevnad trots döden, trots allt.Broder, ditt blod har inte utgjutits förgäves, och altareti din kyrka var ingen maskerad... Du fullgjorde din uppgiftmed djupt allvar ända till slutet, med ett leende som aldrigskall släckas... aldrig.
Din broder, som älskar dig,Adnam Mokrani
Katolsk magasinpublicerar nedan ett av Adnam Mo -krani skrivet brev till sin mördade vän:ett gripande vittnesbörd om en djupgemenskap över trosgränserna.Brevet väcker många tankar. I Irakökar våldet och alltflersöker sig bort från förföljelse, hot ochattentat.
Sverige är deras nya land. Här börjarett nytt liv för dem alla, säkert mednya svårigheter och utmaningar menförhoppningsvis i fred och gemenskapmed medmänniskorna i vårt samhälle,som nu också är deras.Vi hoppas att kristna ochmuslimer från våldets Irak vill räckavarandra handen, dra ett streck övergamla oförrätter och så skapa en nygemenskap – över trosgränserna!
Prästen som mördades var verksam med irakiska ungdomar i Sverige främst i Södertertälje.
Han är djupt saknad...
Ragheed, min broder!
Jag ber dig förlåta mig att jag inte var med när dessa förbrytareöppnade eld mot dig och dina bröder. De kulor somgenomträngde din rena och oskyldiga kropp har ocksågenomborrat mitt hjärta och min själ.Du var en av de första människor jag lärde känna iRom. Vi möttes i Angelicums salar, och i universitetets cafeteriatog vi en cappuccino. Din oskuld, din glädje och dittrena och milda leende som aldrig bleknade gjorde ett djuptintryck på mig.
Jag ser dig hela tiden framför mig, leende, glad och fullav livslust. Ragheed betyder för mig den personifieradeoskulden – en vis oskuld som bär det tyngda irakiskafolkets lidande i sitt hjärta. Jag kommer ihåg tiden då manlyste embargo över Irak och du sade till mig i universitetetsmatsal att priset för en enda cappuccino skulle täcka dagsbehovetför en irakisk familj.
Du sade det på ett sådant sätt som om du kände digskyldig för att du var så långt borta från ditt förföljda folkoch oförmögen att dela dess lidande...
Men faktiskt återvände du till Irak, och inte bara för attdela ditt folks lidande och öde utan också för att gjuta dittblod – tillsammans med blodet av tusentals irakier sommördas varje dag. Aldrig skall jag glömma dagen för dinprästvigning [13 oktober 2001 – redaktionens anmärkning]i Urbaniana-universitetet... Med tårar i ögonen sade du tillmig: ’’Idag har jag dött från mig själv’’ (...)
Det var svåra ord. Jag förstod dem inte på en gång; ellerkanske tog jag dem inte så allvarligt som jag borde hagjort... Men idag – genom din martyrdöd – har jag förståttdessa ord... Du dog i din själ och i din kropp för att upphöjasi den du älskade, din mästare, och för att Kristus skulleupphöjas i dig – trots lidande, smärta, kaos och raseri.I namn av vilken dödens gud mördade de dig? I vilkenhedendoms namn korsfäste de dig? Visste de verkligen vadde gjorde?
Gud, vi ber dig inte om hämnd eller vedergällning. Viber dig om seger: rättvisans seger över falskheten, livetsseger över döden, oskuldens seger över förräderiet, blodetsseger över svärdet...
Ditt blod är inte utgjutet förgäves, käre Ragheed, tymed det har du välsignat jorden i ditt land. Och från himlenkommer ditt milda leende att också i fortsättningen lysaupp våra nätters mörker och förkunna en bättre morgonför oss.
Jag ber dig förlåta, broder, att de levande som mötervarann tror att de har all tid i världen till att samtala, besökavarandra och dela känslor och tankar med varann. Dubjöd mig till Irak... jag drömde om detta besök, om att fåuppleva ditt hus, dina föräldrar, din tjänst... Jag kundealdrig tro att det var din grav jag en dag skulle besöka, elleratt jag skulle recitera verser ur min Koran för din själs frid...En dag, före din första resa som du gjorde efter en långtids frånvaro från Irak, gick jag med dig för att köpa souvenireroch presenter för din familj. Du talade med mig omditt kommande arbete: ’’Jag skulle gärna leda människorunder förutsättning att människokärleken går förerättvisan’’, sade du.
Det var inte lätt för mig att tänka mig dig som en ’’kyrkligdomare’’... Idag har ditt blod och din martyrdöd talatför dig: ett domslut om trohet och tålmodighet, om hoppmot allt lidande, om överlevnad trots döden, trots allt.Broder, ditt blod har inte utgjutits förgäves, och altareti din kyrka var ingen maskerad... Du fullgjorde din uppgiftmed djupt allvar ända till slutet, med ett leende som aldrigskall släckas... aldrig.
Din broder, som älskar dig,Adnam Mokrani
0 Kommentera:
Skicka en kommentar