Kyrkans sakramentala liv

Sakrament

Gud är inte en abstrakt idé. I Jesus Kristus har han blivit synlig och påtaglig här i världen. Kristus är verkligen Gud med oss och han lovade att vara med oss alla dagar intill tidens slut. Platsen för hans närvaro är Kyrkan, det folk som samlas i hans namn. Kyrkan är därför ursakramentet, fortsättningen av Kristi människoblivande genom tiderna.

Tätast och konkretast är hans närvaro i sakramenten, där han själv fortsätter att handla genom sin Kyrka. I dopet för han oss in i Kyrkan, sin kropp, och låter oss delta i sin döds och uppståndelses mysterium. I mässans offermåltid (eukaristin) skänker han sig själv till oss under bröds och vins gestalter. I försoningens sakrament förlåter han våra synder. I konfirmationen ger han sin Andes gåva. I ämbetsvigningen insätter han nya ledare och herdar för sin Kyrka. I äktenskapet välsignar han kärleken mellan man och kvinna. I de sjukas smörjelse ger han läkedom, kraft och förlåtelse.

Sakramenten är högtidsstunder i vårt liv. Tillsammans med våra trosfränder firar vi där det viktigaste i vårt liv: födelse, försoning, samhörighet i de heligas gemenskap. I sakramenten blir vårt livs viktigaste dimension, den himmelska, synlig och påtaglig.

Sakramenten förutsätter tro men stärker också vår tro och är ett uttryck för den. Därför kallas de trons sakrament. Genom dem skänker Gud oss ständigt ny nåd, när vi tar emot dem i tro. Sakramenten är därför kraftkällorna för kyrkans verk i världen. Sedan vi i dopet blivit upptagna till Guds barn ger Kristus i de andra sakramenten kraft att hålla alla de bud han gett oss.

Categories: Reflektioner