Idag omfattar den romerska katolska kyrkan troligen drygt en miljard själar. Den är större än alla övriga kristna samfund tillsammans. Möjligen är antalet muslimer, om man lägger ihop alla riktningar och sekter, lika stort. Men sådana siffror är förstås vanskliga. Man bör även bedöma graden av tro och i vad mån den styr människors liv. Där är islam nog ofta starkare. Men om man talar om hur sammanhållet och styrbart systemet är vinner påvekyrkan. Alldeles frånsett att den är det största enskilda, enhetliga religiösa samfundet i världen.
Katolska kyrkan är idag också större än den någonsin varit i absoluta tal. Möjligen även i andel av jordens befolkning.
I resten av världen växer de katolska befolkningarna kraftigt, och deras tro tycks inte försvagas. Latinamerika och det katolska Västafrika växer medan Europa avfolkas... I Sverige är, genom invandringen, romersk katolska kyrkan sedan många år den största frikyrkan med något hundratusentals registrerade medlemmar...
Samtidigt är det i vårt land svårt att seriöst diskutera katolska kyrkan i allmänhet och påvedömet i synnerhet. Den lutherska kyrka som tvingades på oss vid reformationen må helt ha förlorat sitt grepp om själarna, men fördomarna mot katoliker kvarstår orubbligt. Den ceremonikristendom utan åtföljande tro som erbjuds i Svenska kyrkan består i allt högre grad av sådant som ännu i min barndom sågs som otäckt papistiska seder men nu tycks ha trängt in via skickligt programutbud från Vatikanens TV- korstecken, växelsång, processioner. Men ändå är svenska präster, medier och intellektuella oföränderligt negativa till allt påven företar sig. Det kan inte bara bero på att katoliker håller fast vid synen på aborter och sex som delades av svensk kyrka och svensk opinion för ett halvsekel sedan och nu omfattas av en förkrossande majoritet av världens befolkning, även ickekatoliker. Det är på något sätt den gamla lutherska papistskräcken...
Om Vatikanen kan man påstå saker som skulle leda till åtal eller åtminstone åtlöje om det gällde judendomen, islam eller Riksförbundet för sexuellt likaberättigande. Sensationsromanen Da Vinci koden blir med sina komiska missuppfattningar och bisarra påståenden, vilka på försättsbladet utges för fakta, i vårt land trodd som evangelisk sanning. Den dag Johannes Paulus II, av en miljard anhängare hyllad som helgon och motståndare i världen över ändå erkänd som det sena 1900-talets viktigaste statsman vid sidan av de världsliga supermaktsledarna, låg på sitt yttersta publicerade Sveriges största morgonstidning en närmast ärekränkande kulturartikel där man fick intrycket att en liten grupp pedofila präster som avslöjats i USA var det mest utmärkande för katolska kyrkans verksamhet och moralsyn och på något sätt rentav uppmuntrat av påven. Begravningen firade den största kvällstidningen med att ondgöra sig över att Sveriges statsminister följt den självklara diplomatiska etiketten och genom sitt deltagande hyllat denna "hierarki av gamla ungkarlar, klädda i rött eller svart med släp och lustiga mössor".
Valet av ny påve möttes i den andra av Stockholms stora morgontidningar med en bisarr artikel signerad av Sveriges folkhälsominister som handlade om förra påven och preventivmedel- i okunnighet och illvilja påminde den närmast om klassiska antisemitiska propagandaskrifter. Gällande varje annan folkrörelse eller religiös grupp hade den lett till regeringskris eller åtminstone byte på den taburetten. Men katoliker förblir ungefär lika rättslösa som på Gustav II Adolfs tid.
Katoliker och Sverige
Från boken PÅVARNA, två tusen år av makt och helighet av Göran Hägg (2006)
0 Kommentera:
Skicka en kommentar