På väg till Jesus Kristus

Mitt i den kris som kristendomen i många delar av världen upplever, förblir Jesus av Nasaret förvånansvärt aktuell. Även utanför kristendomens bopålar dras människorna till hans gestalt! Islam erkänner honom som profet. I Indien placerar många Jesu bild i sina hem. Kristus så som han framträder på Bergspredikan rörde Gandhi djupt och har för många icke kristna blivit en budbärare om Guds godhet som lyser med evighetens ljus för människorna. Synoptikernas historia om den lidande kvinnan som rörde vid Jesu mantel bakifrån och blev botat äger också i vår tid rum på många olika sätt.

Men trots att Jesus på mångahanda sätt är närvarande i olika kulturer och länder är det oroväckande att notera att läran om Kristus inom själva kristendomen förlorat i mening. Det började med försöket att återupptäcka människan Jesus så som man trodde sig kunna finna honom bortom dogmats gyllne fundament. Man ville återvända till evangeliernas enkelhet. Det blev emellertid snabbt klart att Jesusgestalten i evangelierna inte kan reduceras till en mild människovän. Jesus så som vi finner honom i evangelisterna spränger ramarna för det som är enbart mänskligt. Han ställer frågor och ber oss att ta beslut som utmanar människan in i själva djupet av hennes hjärta. Därför blev det nödvändigt att även i evangelierna plocka ur och välja det som kunde trösta och som inte inkräktade på och störde den egna världsuppfattningen. Idag har det i vida kretsar, även bland troende kristna, spritts en bild av Jesus som inte kräver någonting, aldrig bannar, som accepterar allt och allting, som inte längre gör någonting som skulle kunna få oss att tvivla på vår egen uppfattning. Men detta är raka motsatsen till kyrkan så länge som hon ännu vågar ställa krav och sätta upp regler.

Nyligen fann F. Schulz något liknande när han analyserade de nya bönerna som införts i de evangelisk- lutherska gudstjänsterna. Han mötte där två tendenser som båda syftar till att ”avkristna” Kristus: ”Först av allt tonas bruket av att nämna Kristi person ner eller försvinner… därefter inträder en betydelseskiftning som innebär att Kristus inte längre tilltalas i de respektfulla termerna som markerar hans höghet utan att istället solidariteten med mänskligheten understryks.

Jesusgestaltens egen närvaro förbleknar mer och mer- också när vi talar om honom med icke-kristna i vår närhet. Han förändras från att ha varit ”Herren” till att bli en människa som inte är något annat än en talesman för alla människor. Men Jesus, så som vi finner honom i evangelierna, är helt annorlunda, han är krävande, djärv. Jesus som tillåter allt och ställer allt till rätta för alla är en fantasibild, en dröm, inte en riktig varelse. Evangeliernas Jesus är sannerligen inte en som anpassar sig till oss och våra önskningar. Men det är just därför som han svarar på vår djupaste existentiella fråga, den som – vare sig vill eller inte- gör att vi aldrig upphör att söka Gud, att söka ett svar som är utan gränser, ett evigt svar. Vi måste på nytt ge oss iväg för att söka den verklige, den äkta Jesus, han som är både sann Gud och sann människa.

Tagen ur förord till boken ”På väg till Jesus Kristus”, av dåvarande Kardinal Joseph Ratzinger (nuvarande påve, Benedikt XVI)

Categories: Reflektioner