Artikel från Aftonbladet som träffar rätt i prick vad gäller dagens debatt kring abort.
Samma kväll i samma stad skrev en ung kvinna ett blogginlägg. Det handlade om hur hon två veckor tidigare fått missfall. Anna Hibbs heter hon och är en nutida variant av vad Herman Lindqvist menade med nattklubbsdrottning. Eller som det numera kallas: ”Stureplansprofil”.
Hon skrev naket och sårbart om sorgen efter ett barn som aldrig kom, rädslan, mardrömmarna om döda foster.
Signaturen ”Prinsessanadia” kommenterade: ”jag tycker att alla som inte har förutsättningar för att ge barn en bra uppväxt ska göra abort.”
Med detta, förtydligade hon, menades en bra ekonomi och en hållbar relation. Flera höll med.
Det var inte ens särskilt chockerande.
Liknande resonemang har länge varit vardagsmat på sajter som familjeliv.se. Det går nästan att tala om en helt ny politisk riktning som rest sig ur folkdjupet: konservativa abortivrare.
Som en absurd förlängning av den kärnfamiljskramande amerikanska fotbollsmorsan: hellre att lilla Estelle aborteras än att jag som förälder inte hinner skjutsa henne till träningen. Och till skillnad från andra abortförespråkare, som annars brukar hävda kvinnans rätt till sin egen kropp, propagerar man för barnets rätt att inte födas till ett liv utan perfekta omständigheter.
Det är så sekulärt svenskt att det nästan känns exotiskt. Jag kan verkligen se framför mig hur utländska tv-team riggar upp sina kameror framför slottet, eller valfri idyllisk vy, kanske ett rött trähus, och konstaterar att kärnfamiljskramande abortivrare endast kan finnas i ett land där man ersatt kyrkan med staten.
Kanske skulle rentav den gamle socialdemokraten Arthur Engberg nämnas. Kyrkoministern som redan 1922 skrev i tidningen Arbetet om hur statskyrkan skulle omdanas till spridare av en ”ateistiskt allmän religion”.
Socialdemokraterna såg den svenska statskyrkan som ett medel för att befria Sverige från kristendomen.
Och nittio år senare ljuder fyrtiotvå kanonskott i världens mest sekulära land, som ett slags salut till det perfekta föräldraskapet.
För vilka andra nyblivna svenska föräldrar har större chans att godkännas av signaturen ”Prinsessanadia” än Daniel och Victoria – med både jobb, bostad och äktenskap på livstid. Estelle Silvia Ewa Mary Bernadotte har alltså goda förutsättningar till en bra uppväxt.
Sen kan man ju alltid hoppas att hon blir nattklubbsdrottning ändå.
0 Kommentera:
Skicka en kommentar