Back from Church
Nu är mässan klar för idag. Jag passade på att ta några bilder –> look down
Men först ska berätta lite om vad långfredagen är och varför man firar den.
Den firas för att man ska påminnas om Jesu korsfästelse och lidande på Golgata utanför Jerusalem. Mässan brukar vara kl 15 för att det var då Jesus dog (den nionde timmen).
Nu kommer bilderna =)
Ministranterna sitter & ber rosenkransen innan mässan
Den här delen kallas för korsets hyllning, då går alla i församlingen och knäböjer inför korset
hihihi lilla Natasha
Korset i sakristian
Ska föreställa Josef =)
Korset framför fiskarna
Moder Maria o bebis Jesus
Moderna Nunnor =)
Här nedan är ett utdrag från hennes blogg...
"Mostly, A Nun’s Life is my story — what it is like for me to be Catholic nun, that is, a member of a Catholic religious community of women. It’s also about nuns and sisters in general, how we are portrayed in the media, and who we are “for real.” I have been very fortunate to develop friendships with many nuns, and it is through them that I have come to better know myself and this adventure called religious life. Being a nun has not always been my lifelong goal. When I was growing up, I did not dress up as a nun for Halloween. When I was a young, impressionable Catholic school girl, I did not secretly (or otherwise) pine for the veils, habits, odd religious names, and overall mystique of the nuns who taught me.
The whole “nun” thing kind of snuck up on me when I wasn’t paying much attention. I absolutely love being a nun. It’s what makes me who I am and helps me to be the best person I can be for God, the Church, and the world."
Afrikanska studenter visar sin stöd för påven!
Medierna ger en falsk bild av Afrika(zenit.org) – De afrikanska studenternas komitté i Rom har kallat till stöddemonstration för Benedikt XVI på söndag klockan 11.30 på Petersplatsen och önskar åberopa det budskap som påven gav kontinenten under sin apostoliska resa till Kamerun och Angola samt protestera mot mediernas utnyttjande av resan för egna syften (instrumentalisering).
De afrikanska studenterna önskar tacka påven för hans klara och precisa analys av den afrikanska kontinten och dess problem, såväl på det samhälleliga, kulturella, ekonomiska som det ekologiska planet, liksom för de olika lösningar och vägar han angav som leder till att ”vi själva blir vår utvecklings skapare och aktörer”, står det i en kommuniké från studenternas organisation.
Genom denna demonstration som kommer att äga rum strax före angelusbönen på söndag, önskar studenterna uttrycka sin tacksamhet mot påven Benedikt XVI och meddela honom att ”Afrika förstått hans faderliga budskap, med glädje tagit emot hans ord av apostolisk uppmuntran för kontinenten och försäkra honom om att hans förhoppningar om Afrika aldrig kommer att svikas”, förklarar den ansvarige för studentkommitén, Pierre Baba Mansare
Öppet brev till Hans Helighet
Öppet brev till Hans Helighet påven Benedikt XVI
av Bruno Ben-Moubamba
av Bruno Ben-Moubamba
Allraheligaste Fader,
I namn av ett Afrika i bojor, ber vi om förlåtelse för de skymfanden man riktat mot Er.
Helige Fader,
Vi som tillhör organisationen ”Les Acteurs Libres de la Société Civile Gabonaise en Europe” (ung. Den gabonesiska medborgarorganisationens fria aktörer i Europa) önskar i de afrikanska folkens namn tacka Er för det Ni sade om AIDS:
”om afrikanerna inte hjälper till (genom att ta personligt ansvar” går det inte att komma till rätta med denna plåga genom att dela ut kondomer, tvärtom gör detta bara att problemet förvärras. Lösningen kan endast komma ur ett dubbelt åtagande. För det första att sexualiteten humaniseras, det vill säga en andlig och mänsklig förnyelse som medför ett nytt sätt att uppföra sig gentemot varandra, för det andra en sann vänskap framför allt gentemot de personer som lider, och att vara tillgänglig, även till priset av uppoffringar, att vara nära de lidande.”
Vi som tillhör denna gabonesiska organisation, ifrågasätter denna ”kopulativa vision” som de afrikanska beslutsfattarna och medierna reducerar oss till, som om vi vore dömda att leva i de djuriska drifternas rike ända tills tidernas slut. Vi vägrar att man åsätter oss etiketter och att acceptera stereotypa åsikter om oss vilka gör afrikanen till en person vars enda intresse är det dagliga överlevandet, en person helt och hållet upptagen med att tillfredsställa sina instinktiva drifter.
Helige Fader,
Är det inte så att världen vägrar att tillerkänna oss den fulla värdigheten i det mänskliga släktet när det enda man intresserar sig för i afrikanernas öde är frågorna som rör sexualiteten? Som om vi inte vore i stånd att lyfta oss upp över de mest grundläggande instinkterna? Som om andens makt och abstrahering av ämnen inte vore något som låg inom vår räckhåll. Världen vägrar att lyssna till våra fordringar: frihet, att komma ut ur fattigdom och elände, slut på korruptionen.
Varför hjälper oss inte de som intresserar sig till den grad för vår hälsa när det gäller preventivmedel, varför samlar de sig inte till en aktion som befriar oss från diktatur och underutveckling? Vi känner alla till farorna med AIDS, men varför förtiger man det faktum att denna farsot skulle stoppas om de totatilära politisk-ekonomiska systemen inte skulle uppmuntra spridningen genom sina underliga uppföranden som uppmuntrar befolkningarna att alltifrån unga år lägga sig till med ett dramatiskt levnadssätt? Och allt detta mot en bakgrund av största fattigdom som bygger på dålig skötsel av ländernas förvaltning och en utplundring av ”de styrande” av våra länders enorma rikedomar. De främsta ansvariga för detta sakernas tllstånd är framför allt statscheferna som för en ynklig skål med linser som blir resultatet av alla de väskor med pengar de får ta emot, organiserar folkens olycka för att tillfredsställa sina egna sinnliga begär.
Helige Fader,
Världen accepterar gärna att vi afrikaner lever under villkor som ingen västlig beslutsfattare skulle acceptera för någon som helst av sina väljare. Vi accepterar det inte längre, för de afrikanska folkens värdighets skull. Vi är sårade av den aggression man utsatt Er för, när nu för en gångs skull det internationella samfundets strålkastare, tack vare Er, var riktade mot oss.
Var befann sig dessa beskyddare när tusentals kongoleser i Brazzaville slaktades av sin president generalen för bara en kort tid sedan? Må alla de goda själar som visar så stor kärlek mot afrikanerna när det gäller preventivmedel bara för några minuter leva ibland oss mitt bland soporna och avfallet i förstäderna till Libreville eller Lomé! Den skamlösa utplundringen av kontintenten av dess styrande, dess eliter och alla medhjälparna generar den dem inte? Nej, det enda som generar dem är att påven säger till oss att vi inte är skapade att för evigt leva i det djuriska rike som världen finner sådant nöje att stänga in oss i.
Med mina mest tillgivna och sonliga hälsningar
den 25 mars 2009 Bruno Ben-MoubambaJungfru Marie Bebådelse dag
Idag, onsdag den 25 Mars, firas Jungfru Marias bebådelse dag... för oss betyder det att vi firar dagen då Jungfru Maria fick reda på att hon var havande med Jesus. Enligt veckonytt ska mässan firas idag kl. 18.oo på svenska... :o)
Budskapet till Maria om Jesu födelse. I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: "Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig." Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut." Maria sade till ängeln: "Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man." Men ängeln svarade henne: "Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud." Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.
Franska katoliker kritiserar påven?
Enligt TT som isäg citerar tidningen "L'express" så kritiserar franska katoliker påven, men hur väl stämmer det egentligen? KUNG har gjort lite efterforskning... och fann följande.. DADADA DAAAM
Hämtat från TT: "Fyra franska katoliker av tio vill ha bort påven Benedikt XVI och de flesta vill att kyrkan ska ändra sin inställning till aborter, skilsmässor och homosexualitet.
Enligt en undersökning av det franska opinionsinstitutet Ifop som publiceras på söndagen anser 43 procent av katolikerna att påven ska pensioneras eller lämna sitt ämbete. 80 procent vill ha en modifiering av Vatikanens åsikter om bland annat preventivmedel och aborter.Ungefär hälften anser att Benedikt gör ett dåligt jobb när det gäller att försvara katolicismens värden. I augusti förra året var den siffran 13 procent.Påven har framkallat ilska och protester världen runt sedan han under sitt besök i Afrika, den värst aidsdrabbade regionen i världen, slagit fast att kondomer är inte rätt lösning för att bekämpa aids."
......................................................................
Går man till källan så visar det sig att man för tidningen L´Express´ räkning ringt 612 franska katoliker från 18 års ålder. Det framgår dock inte hur många av dessa som överhuvudtaget praktiserar sin tro eller har något engagemang för kyrkan.Redan 2007 meddelades att Frankrike inte längre är ett katolskt land, då mindre än hälften av befolkningen själva inte anser sig vara katoliker. Detta alltså även om de är döpta i den katolska kyrkan.
Skulle man fråga mässbesökare skulle svaren alltså med största säkerhet bli helt andra.
Kan man då säga att Franska Katoliker kritiserar påven när man inte ens vet om de tillfrågade överhuvudtaget är/var katoliker?
Pinsamt, Expressen!
Han vandrar på samma stig av otäck moralkonservatism som muslimska och protestantiska fundamentalister, där dogm går före barmhärtighet.Expressens ledarredaktion gläder sig över detta, ty det har väckt oppositionen inom kyrkan:
Vinterns katolska skandaler tycks rentav ha varit nyttiga för kyrkan. Det finns vissa, glädjande tecken på ett ökat ifrågasättande inifrån. Att den tyska förbundskanslern Angela Merkel, katolik och partiledare för Kristligt demokratiska unionen, vågade sätta sig upp mot påven!
Nå, ska vi reda ut lite här kanske. För det första är Angela Merkel inte katolik. Som dotter till en luthersk präst så har hon knappast några lydnadsrelationer till påven. För det andra har man helt missat det enorma stöd påven har från lekmännen. Ett antal listor har cirkulerat, där hundratusentals katoliker förklarat påven, att de står bakom hans ageranden i dessa frågor. Han har självt tackat för allt stöd han fått; från vanligt folk, från de spanska biskoparna, från Afrika och Latinamerika, och nu senast från kardinal Pell i Australien. Expressen har också missat att anhållan om hävningen av exkommuniceringarna framställdes framförallt genom en ren lekmannarörelse, där det insamlades 1 703 000 böner i denna sak. Det många inte förstår i vårt land är att det är den lilla klicken som hörs, den som utsett sig själv att representera "katoliker". Här finns några tyska och österrikiska biskopar men framförallt högljudda lekmän. Man måste se vad som finns bakom dessa röster. För det mesta ett stort tomrum. Kan man inte se kyrkans tidlösa budskap bakom påvens agerande, så är det - tomt. Expressen tycker att
Alla katoliker som inte står bakom påvens medeltida påbud måste fortsätta sätta press på sin högste andlige ledare.Det behövs knappast mera press på påven, det kan vi lova.
Om påvens påbud betraktas som "medeltida", så kan vi stå ut med det. Ty vad påven predikar är enhet i sanning och barmhärtighet.
Påven har rätt: i kampen mot aids är trohet viktigare än kondom
Här nedan kan ni läsa en artikel som Maria Hasselgren (katolska kyrkans pressansvarig i Sverige)har skrivit på newsmil angående påvens tal om kondomer... ps håller med henne helt och hållet :o).... Den är lite lång men värt att läsa igenom! Peace Bros
I länder där man satsat på kampanjer för avhållsamhet och trohet, t ex Uganda, har antalet smittade verkligen minskat. Detta vill många inte ta till sig. Katolska kyrkan står för en kultur, där vi tror att människor är förmögna till att vänta och vara trogna, och att ta kontrollen över sina begär, och att detta är något gott. Det skriver Maria Hasselgren vid katolska kyrkan i Stockholm.
På väg till Kamerun kommenterade för första gången påven Benedikt XVI kondomanvändning i hiv-preventivt syfte. Som väntat upprepade han det som hans företrädare sagt: kondom är inte lösningen på hiv-problematiken. Det måste till annat, främst andra förhållningssätt. Inte heller helt förvånande står den Katolska kyrkans ledare för de värden som vår kyrka lär ut: avhållsamhet och trohet.
Ingen torde ifrågasätta att om vi alla levde upp till dessa ideal, så skulle sexuellt överförbara sjukdomar och oönskade graviditeter med aborter som följd vara ett minne blott. Nu är det, som vi alla också vet, inte så att alla lever på det sättet. Innebär det att det är fel att framhålla dessa, låt oss kalla det, möjligheter, som ett alternativ till kondomanvändning? Många läkare och organisationer håller hårt på att kondomutdelning är den enda möjliga vägen att stoppa hiv- epidemin. Då blir självfallet påvens uttalande en provokation av stora mått. Behöver det betyda att påven har helt fel? Låt oss titta lite närmare på senare tids forskning. Den nionde maj ifjol publicerade ett antal välrenommerade forskare vid kända amerikanska universitet som Harvard, Stanford, Berkley mfl en artikel i tidningen Science. De presenterade där forskning som slog hål på en rad myter om hiv/aids.
1. Kondom kan bara tänkas vara effektiv i länder där hiv framförallt sprids genom sexindustrin, ex Thailand.
2. Konfliktdrabbade länder i Afrika som Angola, Rwanda, Kongo har låga hivsiffror.
3. Rikare och fredligare länder som Swaziland och Botswana har höga hivsiffror.
4. I Kenya är 3,9 procent av de fattigaste kvinnorna smittade, medan 12 procent av de rikare kvinnorna bär på infektionen.
På tvärs mot vad som ofta påstås. Forskarna visade dessutom att i länder där man av tradition inte har många partners och är trogen den/eller dem man har (ex muslimska Niger där man praktiserar månggifte men inte har sex utanför äktenskapet) är hiv ovanligt. Medan länder där båda könen har många partners, som Botswana och Swaziland, länder med relativt god ekonomi, har bland det högsta antalet smittade.
Men vi behöver inte ge oss iväg till den mångfacetterade kontinenten Afrika för att fundera över hur effektiva kondomer är. Ingen svensk född efter 1940 har missat skolans sexualundervisning Vi vet hur man använder kondomer, vi vet var vi kan köpa dem. De är tillgängliga för i princip alla svenskar dygnet runt. Ändå. Används de inte. På Socialstyrelsens hemsida kan man läsa att klamydia ökat sedan 1996. Likaså aborterna. Antalet svenska 15-åringar som haft oskyddat sex är det högsta i Europa. De kan knappast skylla på bristande tillgång på kondomer. Nu görs en lätt logisk kullerbytta i samma artikel. Där står "Användning av kondom ...bestäms av tillgång till preventivmedel, sociala normer samt troligen även av hur väl ungdomar klarar skolan." Men - i Sverige har vi hur god tillgång på kondomer som helst. De flesta skulle nog även säga att den sociala normen är att kondom är ok - annars skulle väl inte påvens uttalande väcka sådan fasa?!
Jag har ytterst svårt att tro att de svenskar som avstår från kondom gör det för att påven säger nej till kondom. Av precis samma skäl har jag svårt att tro att afrikanska män avstår från kondom av detta skäl. Det är stundens hetta, "känslan", som gör att kondomen inte kommer fram. Lever man i en kultur som hävdar att man ska bejaka sina sexuella lustar oavsett när de faller på, ja då har man också ansvar för att människor lever så. Katolska kyrkan står för en annan slags kultur, där vi tror att människor är förmögna till att vänta och vara trogna, och att ta kontrollen över sina begär, och att detta är något gott.
RFSU, Planned parenthood, mfl, finns på många platser i Afrika och säljer eller delar ut kondomer. Ändå ökar antalet hivsmittade. Varför bör vi delta i detta och sprida en syn på sex som den Katolska kyrkan inte delar? Kan vi inte istället få vara med på våra villkor? Vi som står för 25% av aidsvården i Afrika ( i vissa länder tom 50%)? Som driver mer än 50 000 av Afrikas skolor? Som genom att hävda vår absoluta syn på alla människors lika värde bidragit till att minska stigmatiseringen av de drabbade? Men nej, någon verkar ha bestämt att den lilla gummibiten är i vägen för att vi ska få vara med på allvar i debatten. Trots forskning som visar att det ligger något i det vi hävdat hela tiden.
I länder där man satsat på kampanjer för avhållsamhet och trohet, t ex Uganda, har antalet smittade verkligen minskat visar Science-artikeln. Detta vill många inte ta till sig. Eller det faktum att antalet katoliker är litet i länder med många smittade, som t ex Sydafrika, Swaziland, Zimbabwe och betydligt större i länder med få smittade som Uganda och Kongo. Nu vill jag göra en reservation för det faktum att det inte finns någon statistik över hur antalet smittade ser ut i relation till religionstillhörighet. Om det nu är så att kondom är det enda som hjälper borde katoliker, som, i god antikatolsk tradition, antas lyda påven blint, vara klart överrepresenterade bland de smittade. Men är det så? Det vet vi inte. Tittar man på statistik över hivsmittade och antalet katoliker i t ex Sydafrika verkar det inte vara så (där är sex procent av befolkningen katoliker, men närmare 25 procent är hivsmittade).
Debatten om kondomens vara eller inte vara är en diskussion som förs intensivt i den Katolska kyrkan - det finns både kardinaler och biskopar och vanliga gräsrötter som har en annan uppfattning är påven. Vi lyder inte så där blint som katolikätarna gärna vill tro.
Vi är en kyrka som präglas av samtal, debatt och diskussion. Något annat vore otänkbart, ja en ren omöjlighet, med 1,1 miljard medlemmar och 4 000 biskopar och 400 kardinaler. Vi är inte den där fyrkantiga monoliten där alla tycker lika som nidbilden vill göra gällande. En sak är vi emellertid överens om. Det påven säger är värt att lyssna till. Han lyfter fram aspekter som annars lätt glöms bort. Jag hoppas innerligt att många lyssnar till Benedikts uppmaning på flyget till Kamerun - att bekämpa korruption och att i spåren av den globala finanskrisen visa solidaritet med Afrika.
Fasteinsamling 2009
» Ge dem något att äta, ni själva.«
(Luk 9:12-17)
Under fastetiden låter vi vår Herre komma till oss och mätta den hunger som vi upplever på djupet, nämligen vårt hungrande och törstande efter Honom. Samtidigt blir fastan en ögonöppnare för oss om den svåra livssituation som så många av våra systrar och bröder lever i runtom i världen.
Jesus förberedde sig inför sitt stora uppdrag med fasta och bön. Det gör också våra systerkyrkor överallt i världen, samtidigt som de gör sitt yttersta för att stödja de hungrande och lidande. Låt oss följa i vår Herres fotspår och med vårt fasteoffer bistå dem i arbetet för fred och försoning. I detta fasteoffer ger vi av oss själva till våra drabbade systrar och bröder i Centralasien och Mellanöstern.
Vi ber dig därför, Herre Jesus Kristus, att med våra fastegåvor
göra underverk hos dem som får ta emot dem.
Stöd stiftets fasteinsamling ! Bg 5810-1312 eller Pg 31 71 76-6
Msgr Stjepan Biletic
Generalvikarie
Nordiska biskopar tar öppet ställning i enskilt fall
Biskoparna i Köpenhamn, Oslo och Stockholm gick i fredags (2009.03.13) ut med ett nästan identiskt budskap angående fallet med den nioåriga flickan i Brasilien, som genomgått abort efter att ha blivit våldtagen av sin styvfar. Innebörden i biskoparnas pressmeddelande är att om kyrkan dömer flickans mor till exkommunicering, medan styvfadern inte får en sådan dom, betyder detta inte att han undgår kyrkligt straff. (Bilden har ingenting med artikeln att göra)--->
Ärkebiskop Sobrinho av Olinda och Recife, Brasilien, kritiseras skarpt för att ha offentliggjort uttalanden av fördömande karaktär gentemot dem som godkänt och utfört aborterna.
Det betonas att man inte har någon förstahandskunskap om det tragiska fallet, men ändock försvarar de tre biskoparna med kraft flickan som blev gravid och fördömer mannen som gjort henne gravid. Danmarks biskop Kozon bemöter en artikel i Jyllandsposten och menar att:
"med exkommuniceringen blir man inte utesluten från kyrkan. En exkommunicering är heller ej en evig dom, den kan upphävas, om den drabbade ångrar sig och bekänner i botens sakrament den handling som utverkat domen, och gör bot för den."
Biskop Kozon spekulerar vidare vilket som är värst - våldtäkt eller mord - och kommer fram till att mord är allvarligast, därför att det är oåterkalleligt. Men skuldfrågan kan ändå vara olika från fall till fall. Endast Gud vet den verkliga omfattningen av skuld, menar biskopen och fortsätter:
"I denna sak vill jag dock inte tveka med att säga, att våldtäktsmannen är den egentlige skyldige, både i kraft av förbrytelsen har har begått och på grund av de följder den får".
De nordiska biskoparnas samstämmiga uttalande om detta enskilda fall i ett avlägset stift torde vara unikt.
Abort vid 9 års ålder?
En våg av angrepp mot katolska kyrkan har följt sedan ordföranden för den påvliga kommissionen i Latinamerika, kardinal Giovanni Battista Re, bekräftade exkommuniceringen gentemot de vuxna personer som är inblandade i en abort i Recife, Brasilien. En nioårig flicka, som blivit gravid med tvillingar genom en våldtäkt av sin styvfar, genomgick abort. ”Det är ett tragiskt fall men det verkliga problemet är att tvillingarna är helt oskyldiga personer, de har rätt att leva, sade kardinal Re i ett av sina uttalanden som offentliggjordes i La Stampa den 8 mars. Läkaren dr Joseph Maria Simon, ordförande i Federación Internacional de Medicos Católicos (FIAMC), ser det dock som ”troligt” att man skulle kunnat lösa problemet på ett annat, lyckligare sätt.
Barn som blir gravida (oftast genom övergrepp) är komplexa problem, men med rätt medicinsk assistans så kan det sluta bra. ”Det är en graviditet med risker – utan tvekan – men förlossningen skulle kunna gå bra genom en noggrann bevakning av utvecklingen och ett planerat kejsarsnitt i 26 veckan", förklarar dr Joseph Maria Simon. ”Ibland går dessa fall att lösa utmärkt, därför att alla inblandade är mycket motiverade, förlossningsläkarna ställer om sig snabbt utifrån de erfarenheter de har."
Det finns några fall varje år. Kejsarsnitt och kuvös möjliggör att allt går bra både för flickorna och barnen. Den 13 april 2005 förlöstes ett barn i god vikt och hälsa från en 9-årig flicka på sjukhuset i Antofagasta, Chile, också hon våldtagen av sin styvfar. Förlossningen utfördes genom ett planerat kejsarsnitt under överseende av specialister i obstretik, helt utan komplikationer.
I december 2006, födde en flicka på sin nioårsdag ett barn på 2,5 kilo, detta hände i Lima, Peru. I Manao, Brasilien, föddes i juli 2006 ett barn genom kejsarsnitt utan komplikationer, det vägde 2,2 kilo. Modern var 9 år gammal. Fallet i Recife var mera komplicerat, här handlade det om tvillingar och en flicka som vägde bara 33 kg och liten bäckenkapacitet. Tvillingarna var i den sextonde levnadsveckan.
Nioåringen genomgick abort på ett sjukhus i Recife, bara en dag efter det att ärkebiskopen i Recife, José Cardoso Sobrinho, hade försökt övertala modern till den minderåriga flickan att ta ett beslut för livet. Ärkebiskop Cardoso beklagade att ”man inte gjort allt för att rädda tre liv” och meddelade ”alla inblandade i vuxen ålder” att deras handling innebär exkommunicering ”latae sentenciae”. (Det har inte framgått om detta uttalanden offentliggjordes först från ärkebiskopens kontor eller av de drabbade personerna.)
Senare beklagade Brasiliens president Luiz Inázo Lula da Silva att kyrkan exkommunicerat de inblandade. ”Läkarvetenskapen står över kyrkan” sade han.
”Presidenten borde söka stöd hos någon teolog för att uttala sig i dessa ämnen”, svarade ärkebiskopen i en predikan i Recife. Ärkebiskopen tillade att de som uteslutits kan återvända till kyrkan om de visar ”ånger och botfärdighet”.
Ärkebiskopens uttalanden ledde till en storm av protester i framförallt västerländsk press. Det föranledde även de nordiska biskoparna att gå ut med kritik.
Även i Rom har ärkebiskopen kritiserats, I en artikel i L´Osservatore Romano den 15 mars uttrycker ärkebiskop Rino Fishiella att känsligheten i detta fall borde avhålla kyrkan från generella uttalanden. ”Fallet måste analyseras som ett särfall, och inte utifrån generaliseringar, ”skriver han och tillägger: "Flickans värdighet skulle ha skyddats och hon skulle försvarats i första hand, men detta gjordes dessvärre inte tydligt vilket skadar trovärdigheten hos våra institutioner, som nu betraktas som okänsliga och obarmhärtiga”.
Fotnot: I fattiga länder är det inte ovanligt att puberteten infaller före elva års ålder. Studier visar att detta kan bero på levnadsomständigheter snarare än genetiska orsaker. Även i den utvecklade delen av världen sker förlossningar i tidig ålder. Det föddes i England 31 barn av flickor under 12 års ålder – detta från 1985 till 2005. 80 barn kom till världen med mödrar som var 12 år – flera av dem var elva år då graviditeten inleddes. Detta alltså i England och Wales, ett land med liberal abortpolitik
Biskop Anders om Irak resan, 17-24 februari 2009
"Det är värdefullt för mig att med egna ögon ha sett de platser som våra irakiska flyktingar kommer ifrån "
De kristnas situation ser mycket olika ut i olika delar av Irak. Det konstaterar biskop Anders efter tio dagars resa i landet tillsammans med fader Adris Hanna, från den syrisk-katolska kyrkan, och f Matthias Grahm, biskopsvikarie för de orientaliska kyrkorna i Sverige.
Biskopen ville besöka Irak eftersom Sverige och vårt stift under de senaste fem åren fått ta emot många flyktingar därifrån och det är angeläget att knyta närmare kontakt med de kristna där.
- För mig var det ett lätt beslut att göra den här resan. Jag ville med egna ögon se Irak, och den verklighet som många av våra flyktingar lämnat.
Med direktflyg från Arlanda reste biskopen till staden Erbil i den kurdiska delen av Irak.
- Inte många vet att på fyra och en halv timme kommer man direkt från Sverige till Irak. Visum behöver man inte heller som svensk. Inte till den delen av Irak, berättar biskop Anders.
Många kristna har fått fly efter hot och trakasserier, andra av ekonomiska skäl
– det är svårt att hitta en inkomstkälla i ett land där det råder krig. De kristna har även drabbats av förföljelser och hot, och i Sverige minns vi med fasa hur f Raheed, som en tid var verksam hos oss, för några år sedan kidnappades och mördades av okända män.
- Inte många vet att på fyra och en halv timme kommer man direkt från Sverige till Irak. Visum behöver man inte heller som svensk. Inte till den delen av Irak, berättar biskop Anders.
Många kristna har fått fly efter hot och trakasserier, andra av ekonomiska skäl
– det är svårt att hitta en inkomstkälla i ett land där det råder krig. De kristna har även drabbats av förföljelser och hot, och i Sverige minns vi med fasa hur f Raheed, som en tid var verksam hos oss, för några år sedan kidnappades och mördades av okända män.
- Ett av de mer känslosamma ögonblicken under resan var när vi besökte f Raheeds familj och firade Mässa vid hans grav, berättar biskop Anders stillsamt.
Splittrad bild
Bilden av Irak är idag av ett land i krig och spänt läge mellan olika religiösa och politiska grupperingar. Biskop Anders säger att bilden är sann, för vissa delar av Irak. Men inte alla. Den svenska delegationen hade inte möjlighet att resa runt i den mer oroliga, arabiska delen av Irak, bortsett från Kirkuk och Karaqosh.
- Vi var mest i den kurdiska delen av Irak, och där är det betydligt lugnare och tryggare än i övriga Irak, förklarar biskopen.
Den svenska tremannadelegationen var dels gäster hos de lokala kyrkorna, den syrisk-katolska kyrkan och den kaldeiska kyrkan, dels officiella gäster till den kurdiska delstatsregeringen och besökte bland annat Erbil, Alqosh, Ankawa och Kirkuk.
- Vi togs väl emot av alla, och regeringen tillhandahöll militäreskort åt oss. Självklart är det märkligt och obehagligt att som kyrklig företrädare behöva resa runt med eskort, och att fira mässan i kyrkor som måste bevakas av väpnade vakter.
Ändå tycker biskopen att han inte såg så mycket av militär närvaro, bortsett från amerikanska trupptransporter längs vägarna.
- De skulle man inte köra om, för, sa våra värdar, risken var att de skulle börja skjuta av rädsla för att en omkörande bil skulle vara terrorister i färd med att iscensätta ett attentat.
Positiva intryck
Det är positiva intryck som i första hand präglar biskop Anders reseberättelse. Djupt troende människor som med största generositet tog emot honom och hans medresenärer i sina kyrkor och sina hem.
- Ibland hamnade människor nästan i gräl med varandra för att få ta emot oss! Han tycker också att ungdomarna var öppna och engagerade.
- Det är nog naturligt i ett land som skakas av verkligt allvarliga kriser och krig. Hos oss finns så mycket uppgivenhet, till och med likgiltighet, medan jag mitt i all oro i Irak mötte hopp om framtiden. Självfallet finns i amerikanernas fotspår även en kommersialisering av de unga, en ökad inriktning på ekonomiska framgångar. Samtidigt som den kristna identiteten sitter djupt.
- I vissa fall kan man säga att människor inte kan så mycket om sin tro, men samtidigt är djupt fromma.
Många kristna har lämnat landet, men många har också kommit tillbaka. Inte alltid frivilligt.
- De som flytt till USA, har, uppges det, tvingats åka tillbaka eftersom USA, till skillnad från Sverige, har en regel som säger att efter sex månader måste man klara sig själv ekonomiskt, annars måste man åka hem. Bland dem som finns kvar i Irak finns både de som vill lämna, som har släktingar i till exempel Sverige, och de som vill vara kvar.
- Kanske finns en risk att de som lämnat målar upp en allt för positiv bild av hur livet i till exempel Sverige gestaltar sig. Det är inte alltid man talar om hur svårt det kan vara att anpassa sig, inte minst till ett liv i en helt främmande och i så stor utsträckning sekulariserad kultur som vår.
Ett brev från påven till sina biskopar
Ett exceptionellt brev från påven Benedikt XVI till världens alla katolska biskopar.
I brevet försvarar sig påven mot de stundtals hätska angrepp som riktats mot honom i samband med hävningen av exkommuniceringen för de fyra biskopar som vigdes av ärkebiskop Lefebvre 1988. Det går inte att ta miste på påvens besvikelse över bristen på tillit till hans beslut: "...bör vi inte medge att det även ur kyrkliga kretsar ofta hörts gälla och osköna toner? Ibland har man också ett intryck av att vårt samhälle behöver åtminstone en grupp som inte skall ges någon tolerans; som man lugnt kan ge sig på, med hat. Och om någon vågar närma sig den – i detta fallet var det påven – då går även denne miste om all rätt till tolerans och även han blir översköljd av hat, utan att förövarna på minsta sätt låter sig hindras eller hållas tillbaka." Brevet finns i en inofficiell översättning till svenska.
Tryck på länken så får ni se den svenska varianten ;o)
http://www.katobs.se/pope__brev_sspx.html
Antalet katolska präster ökar
Antalet katolska präster ökarVatikanen har presenterat sin årliga statistik, och den visar att antalet präster ökat med flera hundra per år sedan år 2000. Tack vare ett ökat antal präster i Afrika och Asien har antalet katolska präster ökat från 405 178 år 2000 till 408 024 år 2007. Antalet prästkandidater har samtidigt ökat med en halv procent.
Ett tendbrott mot de två föreliggande decenierna då antalet präster skjönk markant i hela världen.
I Afrika ökade antalet präster med 27,6% och i Asien med 21 procent.
Antalet katoliker i världen förblir stabilt, och var år 2007 1, 147 miljarder, vilket motsvarar 17,3 % av världens befolkning
Förberedelsebön samt Slutbön
...Förberedelsebön samt Slutbön Vid korsvägsandakt...
Förberedelsebön
Herre Jesus Kristus, för mina och världens synder tog du korset på dig för att gå den tunga vägen från Pilatus domstol upp till Kalvarieberget. Du var ljuset som hade kommit till världen, men människorna hatade ljuset, och därför måste du dö.
Du drog dig inte undan. Så uppenbarade du Guds kärlek till oss. Min Herre Jesus Kristus, också jag hör till dem som ofta har valt mörkret framför ljuset. Förlåt mig alla mina synder och se i nåd till alla dem som lever i synd. Överge mig inte, väck mig till liv.
Herre Jesus Kristus, jag vill följa dig. Jag vill inte överge dig, vad det än kostar mig. Låt mig få vara din lärjunge och hjälp mig att bära ditt kors. Låt mig nu i anden följa dig på ditt lidandes väg på rätt sätt så att jag blir stärkt i tron och kärleken och alltmera villig att offra mig närhelst du kallar mig. Amen.
Slutbön
Herre, vår Gud, i Jesu, vår broders, brutna kroppser vi vem du är för denna värld.I det brutna Brödet tar vi emot ditt löfteatt han är förlåtelsen för våra synder.Vi ber dig: — eftersom han har fullbordat allt —ta upp oss i din frid, vilka vi än är,och sänd din Ande över oss,så att vi, öppna och mottagliga,kan komma till dig och be till dig med dessa ord:
Fader vår, som är i himmelen, helgat varde ditt namn, tillkomme ditt rike,ske din vilja, såsom i himmelen, så och på jorden.
Vårt dagliga bröd, giv oss idag,och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro,och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo.Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet
Amen.
Korsvägsandakt
Korsvägsandakt
Under fastetiden hålls varje fredag kl. 18.00 korsvägsandakt i vår församling. En halvtimme före varje gudstjänst står fader Janusz till förfogande för bikt.
Under fastetiden hålls varje fredag kl. 18.00 korsvägsandakt i vår församling. En halvtimme före varje gudstjänst står fader Janusz till förfogande för bikt.
Texten nedan är hämtat ifrån fragaprasten.se
Fråga
Hej Daniel.
Jag heter Signe och går i åttan och gör ett arbete om katolska kyrkan. I en bok jag läste stod det att specifikt för katolska kyrkor var tabernakel, vigvattenskål, biktstolar, helgonstatyer och tavlor med de fjorton stationerna för Jesus lidande.
Nu undrar jag vilka de fjorton stationerna för Jesu lidande är.
Tack på förhand
Signe
Jag heter Signe och går i åttan och gör ett arbete om katolska kyrkan. I en bok jag läste stod det att specifikt för katolska kyrkor var tabernakel, vigvattenskål, biktstolar, helgonstatyer och tavlor med de fjorton stationerna för Jesus lidande.
Nu undrar jag vilka de fjorton stationerna för Jesu lidande är.
Tack på förhand
Signe
Svar
Hej
Det är riktigt, att det finns tavlor med fjorton stationer från Kristi lidande i katolska kyrkor. Tavlorna skall var till hjälp att meditera över Kristi lidande och att förstå vad detta lidande har med våra liv att göra. Särskilt på fredagar under Fastan förekommer det ofta att man har särskilda korsvägsandakter. Seden att i andakt följa Jesus på hans lidandes väg kommer från Jerusalem. Korsvägsandakten vill vara en hjälp vid meditationen över Kristi lidande, att åskådliggöra vad det vill säga att ta Jesu kors på sig.
Vid korsvägsandakten går man runt till de olika stationerna och ber böner.
De fjorton stationerna är:
1. Jesus inför Pilatus Pilatus.
1. Jesus inför Pilatus Pilatus.
2. Jesus tar korset på sig.
3. Jesus faller första gången.
4. Jesus möter sin mor Maria.
5. Simon från Kyrene hjälper Jesus att bära korset.
6. Veronika torkar Jesu ansikte med en duk.
7. Jesus faller andra gången.
8. Jesus talar till Jerusalems kvinnor och barn.
9. Jesus faller för tredje gången.
10. Jesus blir avklädd.
11. Jesus korsfästs.
12. Jesus dör på korset.
13. Jesus tas ner från korset.
14. Jesus läggs i graven.
Vid varje station brukar man be följande bön:
Vi tillber dig, Herre Jesus Kristus, och prisar dig,ty genom ditt Heliga Kors har du återlöst världen.
Vi tillber dig, Herre Jesus Kristus, och prisar dig,ty genom ditt Heliga Kors har du återlöst världen.
Ibland kan man även ha med en femtonde station, som handlar om Jesu uppståndelse. Jesu liv slutar inte på korset. På tredje dagen uppstår Jesus igen.
Gud välsigne dig./fader Daniel
AskOnsdag
Askonsdagen
Det finns en lek som gärna används för att komma igång med en diskussion om det som är väsentligt och nödvändigt för att kunna leva ett meningsfullt liv:»Om du måste bryta upp och lämna allt förutom det absolut nödvändigaste, vad skulle du ta med dig? Välj fem föremål!«På sitt sätt inbjuder Askonsdagen i början av fastetiden till ett sådant uppbrott och val.
Det finns en lek som gärna används för att komma igång med en diskussion om det som är väsentligt och nödvändigt för att kunna leva ett meningsfullt liv:»Om du måste bryta upp och lämna allt förutom det absolut nödvändigaste, vad skulle du ta med dig? Välj fem föremål!«På sitt sätt inbjuder Askonsdagen i början av fastetiden till ett sådant uppbrott och val.
Askonsdagen - askkorset som tecknas på vår panna påminner oss om döden: »Kom ihåg att du är stoft, och stoft skall du åter bli«, säger prästen när han tecknar ett askkors på vår panna. Tänk om någon kom till din arbetsplats och sade: »Kom ihåg att det du håller på med är inte alls så viktigt som du tror. Snart är du inte kvar här. Då kommer någon annan som tar över och arbetar lika bra som du.« Hur skulle det kännas?
Askan får oss att tänka på vår otillräcklighet och vårt livs ändlighet, korset däremot talar om vår tro på och vårt hopp om att det kan uppstå nytt liv ur vår otillräcklighet och bräcklighet bara vi är beredda att stanna upp, orientera oss på nytt och vända om.
"Hur lever jag som Kristen"
Frågade 14 ungdomar om hur de lever som kristna... Här nedan har jag valt ut 14 punkter som återkom i deras svar. Dem är gulliga :o) hehe
* Ber dagligen (2gg)
* Går till kyrkan varje söndag
* Firar högtider
* Gå på kristendomsundervisning
* Tror på Gud
* Går till bikt (ber om förlåtelse)
* Tar emot nattvarden
* Försöker inte synda
* Avstå från något på fredagar (kött)
* Älskar familjen
* Lyssnar till föräldrarna
* Är hjälpsam
* Tröstar de trösbehövande
* Är tacksam
- Kyndelmässodagen -
......................I nordeuropa firar man Kyndelsmässodagen som en ljushögtid, genom att tända ljus i kyrkan. Det började man med på medeltiden, då församlingen tog med hemstöpta ljus till kyrkan för att få dem välsignade.
På engelska kallas det för Candlemass...
.....................
Biskop Anders brev till oss om Sankt Pius X:s prästbrödraskap
Till församlingarna i Stockholms katolska stift
Kära bröder och systrar!
I lördags hävde påven Benedikt XVI exkommunikationen av de fyra biskopar som tillhör Sankt Pius X:s prästbrödraskap som ett första steg på vägen till försoning och full gemenskap för dem som brutit sig loss från Kyrkans enhet. Detta beslut har väckt starka reaktioner över hela världen, inte minst i vårt land, eftersom en av dessa biskopar, Richard Williamson, i ett svenskt TV-program ifrågasatt förintelsen av miljoner judar under Hitler-tiden. Därför är det viktigt att klargöra var Kyrkan står i fråga om antisemitism och främlingsfientlighet och vad hävandet av exkommunikation innebär.
I sin generalaudiens i onsdags bekräftade den helige Fadern med skärpa Kyrkans totala avståndstagande från allt vad rasism och antisemitism heter. Han talade om ”det avskyvärda folkmordet på miljoner judar, som var oskyldiga offer för förblindat ras- och religionshat”. Påvens ord är ett eko av hans företrädare Johannes Paulus II:s ord, som i Israel år 2000 sade att han var ”djupt bedrövad över det hat och de förföljelser som kristna på grund av antisemitism riktat mot judar oavsett tidpunkt och plats. Kyrkan tar avstånd från alla former av rasism, som är en form av förnekande av att alla människor är en avbild av Gud, Skaparen.”
Hävandet av exkommunikationen av de fyra biskoparna i Sankt Pius X:s prästbrödraskap innebär inte att Kyrkan på något sätt kan acceptera det som Richard Williamson har sagt. Också hans eget prästbrödraskap har tagit avstånd från hans uppfattning. Påvens gest är en uppmaning till alla som stöder detta prästbrödraskap att gå vidare på vägen ”för att förverkliga den fulla enheten med Kyrkan” som han sade i onsdagens audiens. Det innebär att de måste ”visa prov på äkta trohet och äkta erkännande av påvens och Andra Vatikankonciliets läroämbete och auktoritet”.
Det återstår mycket för att den fulla enheten skall upprättas. Sankt Pius X:s prästbrödraskap är inte godkänt. Deras biskopar har inga befogenheter i den Katolska kyrkan. Deras präster kan inte få tjänst i vårt stift eller någon annanstans i den Katolska kyrkan. Vi kan inte upplåta våra kyrkor för deras mässor, förrän den fulla enheten har kommit till stånd. Vi måste samtidigt hjälpa alla av god vilja som vill söka sig tillbaka till full gemenskap med vår heliga Moder Kyrkan. Men enhet kan inte ske på bekostnad av sanningen. Vi kan aldrig prisge vår tro på människors lika värde. Till sist uppmanar jag er alla enträget att be för den fulla enheten:
Herre, sänd ut din helige Ande och gör oss till ett i dig. Amen.
Stockholm, S:t Thomas av Aquino, 28.1.2009 +Anders Arborelius ocd