De som dör i Guds nåd och vänskap men är ofullständigt renade även om de är säkra på sin frälsning undergår efter sin död en rening för att uppnå den helighet som är nödvändig för att träda in i himlens glädje.
Kyrkan kallar denna slutliga rening av de utvalda, vilken är något helt annorlunda än de fördömdas straff, för skärselden (reningsorten). Kyrkan har formulerat trosläran om skärselden framför allt på koncilierna i Florens och i Trient. Kyrkans tradition som hänvisar till vissa texter i Skriften talar om en reningseld-
Man måste tro att det före domen finns en reningseld för sådana synder som kan anses vara av mindre allvarliga slag. Så förkunnar han som är Sanningen själv, då han säger att den som har hädat den helige Ande inte skall få förlåtelse vare sig i denna världen eller i den kommande (Matt 12:31). I enlighet med det som sägs här kan vi förstå att vissa synder kan få förlåtelse i denna värld, men andra i den kommande.
Denna lära stöder sig också på bönen för de döda som den heliga Skrift talar om: "Därför lät han (Judas Mackabeus) bära fram detta sonningsoffer för de döda, för att de skulle befrias från sina synder" (2 Mack 12:46). FRån allra äldsta tid har kyrkan hållit de dödas minne i ära och burit fram bönder för dem, särskilt de eukaristiska offret, för att de skulle renas från sina synder och nå fram till saliga skådandet av Gud. Kyrkan rekomenderar också allmosor, avlat och bortgärningar för de döda.
Låt oss ge dem hjälp och låt oss komma ihåg dem. Om Jobs söner renades genom sin fars offer, varför skulle vi tvivla på att våra offergåvor för de döda ger dem någon tröst? Låt oss inte tveka att bistå dem som gått bort och att frambära våra böner för dem.
0 Kommentera:
Skicka en kommentar