Präst uppmanar ungdomar att lära sig kampsport!

Posted by ... On 02:30

En präst uppmanade ungdomar,  under den katolska biskopskonferensen i Filippinerna (CBCP),  att lära sig kampsport under sommaren, för att kunna försvara sig mot brottslingar.

Fader Conegundo Garganta utfärdade rådet på grund av den senaste strömmen av våldtäkter och rånöverfall som har skett nära universitetet i Filippinerna, i Los Baños, Lagunaprovinsen.

I måndags fick mer än 50 poliser, inklusive deras chef, sparken eftersom de inte har lyckats stoppa våld vågen som har drabbad området. Redan i söndags knivhöggs en student till döds, under ett rån. 


25 annorlunda saker att Fasta från ;o)

Posted by ... On 10:56

LifeTeen har sammanställt 25 annorlunda saker man kan avstå från eller tillägga under fastan, genom att fråga missionärer och facebook vänner om förslag ;o)


  1. “This year I’m giving up shoes as often as possible. I’ll still wear shoes if I’m doing a work project or if I have to fly on a plane. But I’m going to avoid going to places that require shoes.” – Paul, a Life Teen Missionary
  2. “I’m addicted to caffeine so I gave up all drinks but water for Lent two years ago.” – Amanda
  3. “Last year I didn’t give up anything for Lent, just added more prayer life. This year I am going to add more prayer life and give up Facebook.” – Josephina
  4. “I gave up spoons and forks. I learned to use chopsticks. It was funny for my friends and made it easy to talk about Lent in a way that people were cool with. We laughed a lot.” – Matt
  5. “I’ve heard of people giving up their beds for Lent. They slept on the floor or the couch.” – Anna
  6. “I fasted for all of Lent one year. 1 meal a day really brings souls to Jesus, especially your own!” – Erika
  7. “I’m going to treat my body as a temple of God during lent… everything I read, watch, listen to, eat, drink, do, say, etc…..focusing on being a temple of God.” – Paul
  8. “One year for Lent I wrote a letter each day. I made a list of 40 people who have touched my life in one way or another. Each day of Lent, I wrote a person on the list a letter of thanks for how they touched my life and I prayed for that person on that day….it was a WONDERFUL experience!!!” – Patty
  9. “I tried improving on my spirit of giving.” – Peter
  10. “This year, I’m giving up the radio in my car in order to focus more on the things that are around me that God created! I can’t wait so I’ve already started doing it!” – Joshua
  11. “One year I gave up my bed. I slept outside in a tent. And I live in Canada! So it was well below freezing! I even kept a blog on Myspace (that’s all there was at the time!) Another year I made a few shirts out of burlap, and wore one under my regular clothes for all of Lent. Both were hard, but really helped me those years.” – Brandon
  12. “This year, I’m giving up all sweets, (I work at a frozen yogurt shop) and am going to use the constant reminder to pray for one person in particular every day, I made a list/calendar via Facebook of friends that need/want prayer.” – Aimee
  13. “I have an issue with vanity, especially when I get ready in the morning. So I decided a couple years ago to just wear the first outfit I put on every morning. What I learned from that was how to get a source of self esteem beyond my outfits.” – Carrie, a Life Teen Missionary
  14. “I didn’t do this, but last year two of my friends gave up warm water for their showers.” – Maria
  15. “This year I’m giving up having my phone with me during the day because I’m always checking my email throughout the day. My hope is that having moderation I can be more present to the people around me. I want them to see my deeper connection with God.” – Kaitlin, a Life Teen Missionary
  16. “I want to listen more.” – Carmelina
  17. “I have given up makeup in the past, and this year I am giving up meat!” – Kimberly
  18. “Usually during Lent, on top of giving up something we love but don’t need, we say that any money that is found in the laundry, couches, and anywhere else was God’s money and we gave it to the poor. I remember one of the first years we did this, I found a $20 bill in a parking lot.” – Alyssa
  19. “Two years ago I went to adoration every day during Lent. I’m not gonna lie, I didn’t make it every day but I made it most of the time and it changed my life to get and be with Jesus that much, it was an awesome experience.” – Jacob
  20. “I know a girl who said she only listened to Christian music during last year’s Lent. She said it was hard at first, but soon loved the depth and meaning behind many Christian songs.” – Molly
  21. “Getting more involved in the church….time & talent. More prayer as in…the rosary & Novenas really get into some SERIOUS PRAYER!! Getting help for my depression. Alongside giving up meat on Fridays. Focusing on being a better Christian in general, being more concerned & in tuned to God’s plan for me & my family as opposed to ‘our plans’ for our lives.” – Erika
  22. “Getting to the 3rd floor using stairs not escalator/elevator.” – Francisca
  23. “I’ve adopted a priest in Chile…… I offer daily prayers and sacrifices for Father Juan Nunes!!!” – Tony
  24. “I’ve never done it, but I’ve heard of people giving up the snooze button on their alarm clock. They said that it was harder than they thought, but it taught them a lot about discipline.” – Jessica, a Life Teen Missionary
  25. “I didn’t do it for all of Lent, but for Holy Week last year I gave up my pillow. Honestly, at first it was fun, but it proved to be hard. But it made me realize how blessed I am to even have a bed.” – Sara, a Life Teen Missionary
Need some more inspiration? Check out our 20 weird things to give up for a Lent that will make you holier.

Vandringens mål - Ur Diakon Martins Predikan

Posted by ... On 02:07

Ur Diakon Martin Hägglunds predikan:
(Mark 9:2-10)


Att vara Jesu lärjunge och följa honom innebär att förneka sig själv, att inte leva som de flesta andra anser självklart... Att följa Jesus betyder att ta emot livet som en gåva och ett uppdrag som man inte själv bestämmer över. Människans liv är en vandring, men för många har denna vandring förlorat sitt mål, vandringen själv blir livets mening och mål. Då gäller det att göra denna vandring så angenäm och glädjerik som möjligt, men vårt jordiska liv är skört och besvikelsen är stor när denna vår glädje hotas eller går förlorat. Sjukdom, olycka och död är något som man förtränger. Ser vi däremot detta liv som en vandring mot människans egentliga mål: Det eviga livet hos Gud, då får både glädjeämnen och svårigheter under jordelivet en annan karaktär. Påskens uppståndelse symboliserar himlen och det eviga livet. Fastetiden är därmed en bild för vår tid på jorden, med dess mödor och prövningar. 


Det är på vägen mot Jerusalem som Jesus tar med sig Petrus, Jakob och Johannes upp på Härlighetensberg. Händelsen på berget är en station på vägen, för att visa att vägen har ett mål. Lärjungarna får i förväg se den förhärligade Herren som de sedan ska möta efter uppståndelsen. Då sade Petrus till Jesus: Rabbi det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig, en för Moses och en för Elia. Han (Petrus) visste inte vad han skulle säga... men hans förslag  betecknar det som skedde. Petrus och de andra två lärjungarna ville att det alltid skulle förbli så som det var där på Berget. Det är en frestelse för varje människa. Det kan vara på mässan eller under vår enskilda bön där Guds närvaro blir så påtaglig att vi gärna vill stanna kvar i dessa ljuvliga stunder. Men Gud ger oss alla vårt unika uppdrag som kräver att vi går vidare... :o) 

"After-birth abortion"- Vad innebär det egentligen?

Posted by ... On 12:17

Jag reagerade nog som alla andra när jag först läste om att en nyligen publicerad artikel i "Journal of Medical Ehtics", uppmanar "after-birth abortion". Det innebär att man ska få "abortera" ett barn som är nyfött, eftersom samma argument som används för att motivera abort är fortfarande relevanta efter det att barnet har fötts, enligt artikelförfattarna Giubilini & Minerva. När chocken lade sig, insåg jag att de har rätt! Om samma argument kan användas till båda former av "abort" så bör vi ju också tillåta båda. Men om man inte kan döda den ena så bör man av samma anledning inte heller kunna döda den andra. Right?

Vilka argument använder Giubilini & Minerva?
1. The moral status of an infant is equivalent to that of a fetus, that is, neither can be considered a ‘person’ in a morally relevant sense.
2. It is not possible to damage a newborn by preventing her from developing the potentiality to become a person in the morally relevant sense. 

De använder samma argument som man använder vid abort. Fritt översatt menar de att det nyfödda barnets moraliska status kan likställas med ett fosters, då den inte kan betraktas vara en "person" på ett moraliskt relevant sätt. Sedan så är det, enligt dem, omöjligt att skada den nyfödde genom att hindra den från att utvecklas till en person och jämför i artikeln det med att bli rånad på pengar som man aldrig visste att man hade.

Enligt Giubilini & Minerva  har ett nyfött barn samma egenskaper och behov som ett foster och kan fortfarande orsaka samma typ av negativa konsekvenser till kvinnans hälsa, familjens välmående och samhället i stort. Familjer som inte har råd med barnet eller om barnet kommer olämpligt på grund av förändrade omständigheter ska få möjligheten att bli av med barnet. De "faktiska" personernas välmående ska gå före den potentiella personen. 

Jag kom här att tänka på två saker 1. Moder Teresas uttalande att "Any country that accepts abortion, is not teaching its people to love, but to use any violence to get what it wants.". 2.  Var tionde kvinna upplever "babyblues" (enligt Nolen-Hoeksema, 2008 i boken Abnormal Psychology) efter att ha fött sitt barn. Om man räknar med att ca var fjärde graviditet i Sverige slutar med abort, skulle tillägget av "after-birth abortion" ge enorma negativa konsekvenser vad gäller befolkningsutvecklingen i landet. Vi kommer att få en betydligt äldre befolkning, i relation till den unga- vilket bl.a. kommer att leda till  samhällsekonomiska svårigheter. 

Giubilini & Minerva fortsätter med att hävda att dödandet av "nyföddingar" inte är mord eftersom de likt foster inte är "personer". En person blir man först enligt    Giubilini & Minerva när man utvecklar ett medvetande ("ett jag") och har förmågan att uppskatta sitt liv samt tillskriva den värde. Enligt dem så utvecklar inte barnet ett medvetande (eller ett "jag") förrän några dagar till några veckor efter födelsen, men backar inte upp påståendet med någon forskning. Det här är ett argument man även använder vad gäller abortering av foster, men inte ens där kan man bevisa att barnet inte har ett "jag" känsla. Men hur ska man kunna mäta ett "jag"...? Om det är förmågan att skapa minnen så kan ett 30 veckor gammalt foster underhålla korttidsminnen, och redan vid 34 veckor kan fostret skapa långtidsminnen. 

Författarna menar att vi inte har en skyldighet att ta hänsyn till framtida individer (som dessa barn kommer att utvecklas till) eftersom de inte är "personer" i nuläget. Och jämför det med när man aborterar bort en "potentiell person" i fosterform. Om man inte tar hänsyn till den potentiella personen som fostret ska utvecklas till, bör man inte heller ta hänsyn till den potentiella personen det nyfödda barnet kommer att utvecklas till. 

Jag kan hålla med att man bör likställa de två, men invänder mig till att man inte bör ta hänsyn till dem. För med samma argument kan man motiverar varför man inte bör ta hänsyn till klimatföroreningar. Vem bryr sig om framtida generationer, de är ju inte individer idag? Man skulle även med "person" argumentet motivera dödandet av personer med demens eller vuxna personer med medfödda kognitiva nedsättningar- vilket skulle leda oss mot ett samhälle som liknar Hitlers ideal. 

Mot slutet av artikeln motiverar Giubilini & Minerva varför man bör döda barnet istället för att adoptera bort det. Om man adoptera bort barnet så finns det risk för att det kan orsaka modern psykisk lidande. De menar att när någon dör så kan man gå vidare och sörja men när man adopterar bort ett barn så tänker modern på att få träffa sitt barn en dag, vilket kan enligt dem vara plågsamt. 

Really? - Så det är bättre att döda en potentiell individ än att låta potentiell psykisk lidande uppstå. Och skulle man inte kunna hävda att abort kan leda till potentiell psykisk lidande hos modern- och därför bör man inte göra abort ;)?

Så vad innebär "After-birth abortion"? --> detsamma som abort = du har endast rätten att leva om du är önskad av din mor= av rätt kön, "frisk"/"normal" och inte kostsam för samhället eller familjen.

Giubilini & Minerva tankar är definitivt intressanta att reflektera över och förhoppningsvis leder deras artikel till en samhällsdebatt, så att vi får se ett slut på tystnaden som råder kring abortfrågor. 

Behandling av Infertilitet?

Posted by ... On 23:55

Vart går gränsen för behandling av infertilitet?


När påven talade om ämnet, underströk han vikten av att söka en diagnos och en terapi som respekterar människan i sin helhet, och människans autentiska bästa, för att undvika risken att söka en rent praktisk och funktionell lösning. Påven belyste för det första hur det inte rör sig om en ”produkt”, när man talar om fortplantning. ”Den är ett uttyck för makarnas kärlek, och inte bara biologiska union men även den andliga.” 


”Föräldrarnas legitima strävan då de befinner sig i ett tillstånd av infertilitet, måste vetenskapligt besvaras med respekt för dess värdighet, som personer och som makar”, sa påven och påminde om encyklikan ”Fides et Ratio” där vi läser om risken att arrogant ta Skaparens plats. Detta innebär ett högmod för förnuftet, och kan ha farliga konsekvenser för mänskligheten. Idag verkar scientismen och vinstens logik dominera området vad gäller infertilitet och mänsklig fortplantning. 



Fostret på bilden är 12 veckor gammal


B16 citerade sin encyklika ”Deus Caritas Est” i vilken han beskriver risken med att förnuftet bländas av egenintresset och makten, så att sanningen suddas ut: ”Tron hjälper förnuftet att utöva sin uppgift, och urskilja vad som är rätt”. (N. 28). Samtidigt påminde han om att det var i kristendomens kultur som vetenskapen har växt fram, en kultur rotad i övertygelsen om att det finns en Absolut Sanning. 

Han påminde vetenskapsmännen om deras uppgift, med hjälp av Johannes Paulus II:s ord: ”I och med att ni vet mer, är ni kallade till att tjäna mer". Fall aldrig för frestelsen att förminska det som berör personens väl till ett rent teknisk problem! Det stora hotet mot de vetenskapliga framstegen är samvetets likgiltighet till det sanna och det goda.”



Vandalism mot Kristna i Jerusalem

Posted by ... On 04:55

Under den senaste tiden har flera kristna platser i Jerusalem utsatts för vandalism. Fader Pierbattista Pizzaballa har nu i ett brev till Israels president Shimon Peres uttryckt att han vill att de ansvariga för vandalismen ska ställas inför rätta. Fader Pizzaballa har hela tiden bemött dessa slogans och vulgära förolämpningar mot Kristus och Jungfru Maria som dykt upp på väggar i kloster, kyrkor och kristna kyrkogårdar. 

En kampanj med namnet ”Priset att betala”, ska enligt israelisk media skapats av nybyggare och judiska nationalister och även riktas mot israeliska och palestinska fredsaktivister. Polisen är dock benägna att tro att vandalismen mot kristna mål orsakats av enskilda vandaler, ingen större organiserad grupp. Vandalismen har ännu inte resulterat i något gripande. 

Fader Pizzaballa skriver i sitt brev: ”Det är inte min vana att skriva brev som detta, de olika kristna samfunden lever i fred och stillhet i Israel. Vi visar respekt, uppskattning och har goda relationer med både judar och muslimer. Under åren har vi lärt oss att ignorera provokationer och fortsätta vårt dagliga liv, men denna gång har det gått för långt och vi kan inte längre tiga” säger han. ”De chockerande slagord som skrivits på platser för kristen bön, särskilt i Jerusalem, har sårat kristnas känslor i hela Israel, liksom hundratusentals pilgrimer som besöker Jerusalem och det Heliga landet, samt miljontals fler från hela världen. Jag skulle vara tacksam om Peres använde sitt inflytande hos myndigheterna så att dessa vandaler stoppas” avslutar fader Pierbattista Pizzaballa. 


Är du Ödmjuk?

Posted by ... On 12:38

Det förra inlägget handlade om Högmod, så här är "yinnet" till dess "yang" --> Ödmjukhet! ;o)

Wikipedia anser att en ödmjuk person är en person som inte inriktar sig på att känna eller hävda någon storhet - Anspråkslös (vilket i princip betyder att han eller hon inte tar ära för saker). Exempelvis en Superman som beter sig om en vanlig människa. Enligt NE är det en person som till sin natur "alltid klandrar sig om något blir fel" (vad tycker ni om den tolkningen?).

Alla som har simmat runt i boken "Borta med vinden" vet att det finns två karaktärer som verkligen personifierar högmod respektive ödmjukhet. Den högmodiga Scarlett som tycker att alla i omgivningen är dumma och irriterande och den ödmjuka Melanie som inte ser något ont i någon, framför allt inte i Scarlett. Här är ett litet klipp från filmen:

ps- boken är bättre än filmen ;) 
Men vad säger Kyrkan om ödmjukhet?
Katolska Kyrkans Katekes: "Ju mer vi förnekar oss själva, desto mer följer vi en andlig väg. Utan ödmjukhet kan vi inte bli förlåtna för våra synder." (Eftersom utan ödmjukhet kommer vi inte att ångra våra synder, därav kan vi inte heller bli förlåtna för dem ;)

Vad säger Bibeln?
"Den som upphöjer sig själv skall bli förödmjukad och den som ödmjukar sig själv skall bli upphöjd" Luk 14:11
"Mitt barn, sköt dina sysslor i ödmjukhet så blir du mer älskad än den som är frikostig med gåvor". Syr 3:17
"Klä er i ödmjukhet mot varandra ty Gud står emot de högmodiga men de ödmjuka visar han nåd". 1Pet 5:5

Att vara ödmjuk handlar inte om att se ner på sig själv, det handlar om att inte se ner på andra, att inte upphöja sig själv för att förödmjuka andra... Att vara ödmjuk handlar framför allt om att ha insikten att man är ingenting utan Gud och att all ära i grund och botten tillhör Honom. ;o) Bazinga!

Det här inlägget är en fortsättning på vår serie om Dygder & Synder. 

Jag känner lite Högmod

Posted by ... On 02:29

Högmod uppstår som ett resultat av att man jämför sig själv med andra på ett nedsättande vis. NE beskriver högmod som när en person värderar sig själv och den egna förmågan alltför högt. Wikipedia drar paralleller till storhetsvansinne och fåfänga. Enligt Personlighetspsykologi upprätthåller högmod olika status i samhället, dvs sociala hierarkier. En person med en högmodig egenskap dömer andra personers utseende, vart de kommer ifrån, ekonomiska status m.m. Personen ifråga gillar inte att känna skam, utan ser det som en bestraffning. Han eller hon  föredrar att istället få beröm, genom att få höra hur bra den är i jämförelse med andra individer. Man drar likheter mellan sig själv och personer som man anser vara starka, och tar avstånd från de man anser vara svaga i samhället. En person med högmodig egenskap blir sur när den anser sig vara förolämpat, och kan samtidigt upprätthålla en tro om att han eller hon är ödmjuk. Exempelvis:
"Jag är ju jättesnäll. Jag blir aldrig sur på någon som inte förtjänar det!"

Men vad säger Bibeln om Högmod?

"Högmod går före fall" - Ords 16:18
"Akta dig för att i högmod glömma Herren, din Gud." 5 Mos 8:14
"Högmod leder till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära." Ords 29:23
"Högmod leder till olycka och otrygghet." Tob 4:13


Vi kristna är kallade till att istället för högmod, eftersträva ödmjukhet (kommer i ett senare inlägg att gå genom ödmjukhet :o). Och genom att eftersträva ödmjukhet minskar vi risken att vi beter oss högmodigt. Men vi måste vara försiktiga så att vi inte faller ner i gropen av inbillat ödmjukhet ex: "Jag är en mycket bättre kristen än David eftersom jag går till mässan varje söndag". Utan ha alltid i minnet att Jesus sa till oss att uppmärksamma bjälken i vårt eget öga, och inte flisan i vår broders (jmf Matt 7:1-5).

Det här inlägget är en fortsättning på vår serie om Dygder & Synder. 

Gud är större än Elvis!

Posted by ... On 03:55


Katolsk ordenssyster vid Oscarsgalan
En abbedissa från USA kommer att dra till sig den internationella filmvärldens uppmärksamhet vid Oskarsutdelningen i Los Angeles kommande söndag. I kategorin dokumentärer har filmen ”God is bigger than Elvis” blivit nominerad och i den berättar regissören Rebecca Cammisa historien om den nu 73-åriga benediktinsystern, som en gång var filmstjärna i Hollywood och spelade mot bland andra Elvis Presley, Anthony Quinn och George Hamilton. Nunnan själv kommer att närvara vid Oskarsutdelningen, och då klädd i sin vanliga ordensdräkt. Också regissören Rebecca Cammisa har en särskild relation till ordenslivet: hennes mor var tidigare nunna.
Dolores Hart var skådespelerska vid slutet av 50-talet till i början på 60-talet. Sin mest kända roll hade hon vid 19 år ålder i sin debutfilm ”Loving You” som hon gjorde tillsammans med rocklegenden Elvis Presley. Därpå följde ytterligare nio filmer, bland andra ”King Creole” (1958), också med Presley, och komedin ”Where the Boys Are” (1960). I den monumentala filmbiografin ”Franz av Assisi” (1961) av Michael Curtiz spelade Hart den heliga Klara. Två år senare och vid en ålder av 25 år beslöt sig Hart för att lämna Hollywood och viga sitt liv åt Gud som nunna i benediktinklostret ”Regina Laudis” i Betlehem, Connecticut.
Dolores Hart säger att hon hoppas att få återse filmakademin från dess bästa sida. Också bakom klostermurarna har hon alltid känt sig förbunden med Hollywood.
Som enda ordenskvinna är Hart nu medlem i prisjuryn vid Oskarsgalan. När hon blev upptagen i benediktinordern lämnade hon visserligen filmakademin men blev åter upptagen i akademin år 1990.
Hart säger, att hon trots sitt tillbakadragna livssätt inte är chockerad över dagens filmer. ”Vi tar emot gäster och möter våra besökare. Det finns inget i filmerna som vi inte redan har mött vid vår port. Hollywood reflekterar samhällets problem”, menar abbedissan.

B16 fastar inte från Twitter

Posted by ... On 01:47


Från och med askonsdagen och under de kommande fyrtio dagarna kan användare av Twitter följa Påven Benedictus XVI fastebudskap via@Pope2YouVatican varje dag på den populära mikrobloggen. Och i framtiden kommer tal, Angelusböner och andra meddelande från påven att kontinuerligt twittras ut.
Benedictus XVI har sedan 29 juni 2011 en personlig twitteradress ”@PopeBenedictXIV”, men därifrån har än så länge bara fem meddelande sänts sedan starten. Förhoppningsvis kommer det nya initiativet från påvliga Rådet för kommunikation att försöka vara mer aktivt i de sociala medierna.
På frågan om inte risken föreligger att kyrkans budskap blir trivialiserat i och med intåget på Twitter svarar biskop Paul Tighe, sekreterare för påvliga Rådet för kommunikation, ”att många av de centrala idéerna i evangeliet på ett enkelt sätt går att förkorta till 140 tecken.”

Askonsdag - f. Janusz

Posted by ... On 02:25

Allt har sin tid – skriver predikaren Kohelet i Gamla Testamentet. Att gråta har sin tid, att le har sin tid, att klaga har sin tid och att dansa har sin tid. Man har dansat lite varstans i den katolska världen de senaste dagarna och veckorna under den så kallade karnevalen och andra fastlagsfester. Men nu är tiden inne för stillhet och eftertanke för omvändelse och bot. Och vi vill utnyttja denna tid på rätt sätt – såsom Gud förväntar sig av oss. Det är ju Han som har gett oss vår tid här på jorden. Efter evangeliet i denna mässa så sker det som denna dag har fått sitt namn efter, Askonsdag, askans välsignelse, och vi tecknas med askkorset på våra pannor. Detta är en bot ceremoni, och därför bortfaller syndabekännelsen och kyrie i början av mässan...

Jesus kritiserar ofta dem som offentligt utmärkte sig vara ledande i fromhet i det samhälle som han levde i. Det som Han kritiserade hos dem, var formalism i deras trosutövning. De rättade sig mycket noga efter de yttre reglerna, men glömde det viktigaste, det väsentliga, dvs. andan i den uppenbarelse som de hade tagit emot och i de föreskrifter som de hade fått genom lagen.

I dag är faran kanske den motsatta för oss.

Vi nedvärderar ofta de yttre formerna, som en följd av de reformer som vår liturgi har gått igenom.
Liturgin har förenklats mycket starkt och även faste lagarna och föreskrifterna har betydligt inskränkts. Men jag vet inte om detta alltid har fört till en djupare förståelse av det väsentliga bakom förenklingarna?
Det är kanske den fråga som vi bör ställa oss också under denna fastetid. Har vi verkligen fått en starkare tro, en starkare inre andlig resning, genom att de yttre reglerna i vår religionsutövning har förenklats?

Men visst finns den andra faran, den som påminner oss om fariséernas och de skriftlärdas inställning formalism i religionsutövning, även kvar i vår tid. Det finns alltför många katoliker (tror jag), som anser att den askpåläggning är viktigare än att ta emot botens sakrament, och som föredrar att sätta upp ett ljus på votivljustaken än att gå till mässan på söndagar.

Vi bör därför ställa oss frågan: Stämmer vårt yttre handlande överens med vår inre hållning?
Har vi verkligen förstått det väsentliga i vår tro? I så fall måste vi se till och vilja ha som en föresats kanske för den här fastetiden, att vi får en bättre enhet igen i vårt andliga liv, i vår tro, i vårt hopp och i vår kärlek, så att det inre överensstämmer med det yttre!

Så vi vill nu, när vi genomför denna askceremoni av hela vårt hjärta omvända oss till Gud - till Fadern som har skapat oss, till Sonen som har frälst oss och till den Helige ande som vill helga oss.
Amen!

Askonsdagen- Predikan

Ungdom med Rosenkrans slapp fängelse

Posted by ... On 10:32

En brittisk tonåring besparades sju års fängelse, eftersom han fann Gud. John Murray, 19 år, försökte råna två studenter efter en kväll av "Hashish" rökning och en hel del alkoholdrickande. Murray gick fram till två studenter på Campus och hotade med våld om han inte fick deras mobiltelefoner och plånböcker. När de vägrade uppfylla hans önskemål, slog han en av studenterna i ansiktet så hårt att denne föll ner på marken. Campusvakten som såg händelsen tillkallade polisen och Murray arresterades.


Murray som hävdar att han inte minns någonting från den kvällen eftersom han var både drog- och alkoholpåverkad, bröt ner i tårar när domaren frågade honom om brottet. Murray höll hårt i sin Rosenkrans under 20 minuter och sade att han hade funnit Gud under tiden i häktet, och att han verkligen ångrar sina handlingar. Istället för fängelsestraff, fick Murray två års samhällstjänst, är tvungen att gå en kurs i "kognitiva färdigheter" samt ha fotboja i tre månader.


Sprid ut era vingar...

Posted by ... On 04:03

Under händer inte varje dag, åtminstone inte sådana som vi skulle önska oss. Och som vi redan vet, har vi alla många önskningar. Då och då hör vi om människor som har fått sin hälsa tillbaka på det oförklarligt sätt, och det är inte bara från Lourdes, som sådana meddelanden kommer. Vi tror att Gud ständigt verkar och även i våra dagar gör under. För, han är ju allsmäktig och känner inga gränser. Mirakel har hänt och troligen händer varje dag – låt oss därför ställa oss frågan: händer det mirakel i mitt liv också?  Varför tycker vi (oftast) att det är så sällan Gud ingriper? Om de flesta under beror på vår tro – ”om ni har en tro så stark som ett senapsfrös kraft av gro” – ”be och ni ska få” – ”om vad ni än ber om” – ”din tro har botat dig” – varför är tron då så svag, eller är det så att vi inte vet vad vi ber om? Eller – är det så att vi inte är medvetna om vad vi redan äger?

En gammal legend berättar om hur fåglarna, redan den första dagen efter skapelsen, ville ha vänner. De hörde om att fiskarna hade skapats, så de gick ner till stranden, men inte såg de några fiskar. De stod där på stranden och var mycket ledsna, vinden svepte genom deras vackra fjädrar, men de gick där omkring och kände sig besvikna. Varför? Jo, de var besvikna på sitt utseende. Varför har vi fått de där konstigheterna som sitter fast på ryggen, frågade de? Under tiden skapade Gud ”olika vilda djur, boskap och alla slags djur på jorden”. Djuren började hoppa och springa av glädje, men fåglarna, de var bara missnöjda och klagade på Gud, att de andra hade fått fyra ben, men de endast hade två. De var avundsjuka på alla de andra djuren, benen, glädjen, utseendet. De blev även arga, eftersom att de skilde sig så mycket från alla de andra genom sina lustiga fjädrar som spretade i vinden. En dag kom det plötsligt en stark vind. Den minsta av fåglarna tappade balansen. I sin förtvivlan bredde han ut vingarna och – plötsligt, kände han hur han lyftes upp i luften. ”Ett under, ett under”, började de andra fåglarna att ropa, och den ena efter den andra gjorde som den lilla fågeln och efter ett ögonblick var de alla uppe i luften.

”Det skulle vara ett under”, sade en kyrkoherde, om alla mina församlingsbor skulle breda ut sina vingar”. ”Det skulle gränsa till ett under, om han som hostar så mycket slutade röka, ett under om hon skulle bli sams med sina föräldrar”. Det återstår bara för oss att känna igen och ära Gud för de små under han skänker oss i vardagen.

/Fader Janusz Niziolek

Herdabrev för fastetiden 2012

Posted by ... On 04:46

Kära bröder och systrar!

Fastetiden är en tid av nåd som ger oss tillfälle till besinning, stillhet och ny början.
”Se, jag vill göra något nytt… jag skall göra en väg i öknen och strömmar i ödemarken” (Jes 43:19-20). Det är så mycket Gud vill ge oss, både som enskilda personer och som hans heliga folk. Vi måste lära oss att lyssna till hans röst och låta oss ledas på hans väg. Det är min förhoppning att vi alla unnar oss den tid vi behöver för att bli mer öppna för Gud nu under den heliga fastetiden. Ibland blir det
lättare för oss när det händer något oväntat som gör att våra planer blir omkullkastade. Jag skriver själv detta herdabrev från en sjukbädd, där jag hamnat efter att ha ramlat och brutit fotleden i Vadstena av alla platser. Just en sådan situation kan ibland göra det möjligt för oss att få mer tid för bön och eftertanke. En sak som har slagit mig under denna tid är hur mycket godhet man får möta, inte minst i sjukvården. Ibland är vi så vana att klaga på all vanvård att vi glömmer att det finns ett oändligt mått av godhet och omtanke hos människor som har vigt sina liv åt de sjuka och äldre. Det missnöje vi helt naturligt ger uttryck för när något gått snett får inte fördunkla vår glädje och tacksamhet över all den godhet som finns hos människor av olika slag. Sverige liksom hela Europa står inför en stor utmaning nu när befolkningen blir allt äldre och mer vårdbehövande. Det kommer att kräva stora offer av den övriga befolkningen. Därför måste godheten främjas på alla sätt, så att inte kortsiktiga själviska intressen tar överhanden.

”Inget är starkare än godheten, På samma sätt som vatten kan släcka en kraftigt flammande eld, så kan ett vänligt ord släcka en vrede som är starkare än en brinnande ugn” (Johannes Chrysostomos). Gud är all godhets källa och den som visar godhet gör det i sista hand genom den Helige Andes inspiration. Allt gott oavsett vem som gör det pekar tillbaka på Guds oändliga godhet. Denna klassiska katolska sanning kan få en profetisk betydelse i ett pluralistiskt samhälle som vårt, där det ofta saknas en gemensam värdegrund. Men alla bejakar i princip den mänskliga godheten. Vi behöver en ”godhetens allians” i det framtida Sverige, om inte segregation och främlingskap mellan människor skall öka. Samtidigt får vi inte förväxla sann godhet med en falsk påklistrad vänlighet som av lättja och feghet väjer undan för sanningen. Godheten kräver också civilkurage och modet att säga ifrån när något är fel. Det är en skam att mobbning och kränkning av olika människor kan fortgå.

Dagens evangelium betonar en aspekt av godheten som man ibland glömmer bort i vår tid: förlåtelsen. ”Mitt barn, dina synder är förlåtna” (Mark 2:5), säger Jesus till den lame. Bara Gud kan förlåta synder och han har överlåtit detta privilegium till sin Kyrka, som är förlåtelsens institution. Under fastetiden är vi alla inbjudna att ta emot försoningens sakrament och låta oss förvandlas av den nåd som detta sakrament ger oss. Då blir vi också i stånd att sprida förlåtelse och försoning omkring oss till dem vi möter. Också det är en viktig aspekt av det glada budskapet. Så mycket sorg och lidande, både i vårt personliga liv och på det mer globala planet, beror på oförsonlighet och brist på vilja att förlåta.

Påven Benedikt XVI betonar outtröttligt hur viktigt det är skapa en djupare dialog mellan människor av olika slag. Både den ekumeniska och interreligiösa dialogenligger honom varmt om hjärtat. På hans initiativ har den Heliga stolen också börjat ett initiativ som kallas ”hedningarnas förgård”. Liksom det i Jerusalems tempel fanns en plats som var vigd för dem som inte tillhörde det utvalda folket, måste det i Kyrkan finns utrymme för samtal och dialog med dem som inte har någon uttalad tro på Gud. I vår del av världen kan denna grupp rentav utgöra majoriteten av befolkningen. Därför har den Heliga Stolen också utvalt Stockholm till att bli en sådan mötesplats i höst, där troende och icke-troende kan mötas i dialog om viktiga frågor bortom de skiljelinjer som finns. Vi kan se det som en uttrycklig längtan efter en ”godhetens allians”.

I höst börjar också det Trons år som den helige fadern har utropat med anledning av att det är 50 år sedan det Andra Vatikankonciliet inleddes. Jag vädjar till alla troende att redan nu börja be för detta Trons år, så att det för hela Kyrkan kan leda till förnyelse och fördjupning av tron. Det är vår stora sorg att så många lämnar tron och glider bort från Kyrkan. Aldrig har det varit så svårt att ge tron vidare till nästa generation som det är nu i Europa. Som minoritetskyrka har vi katoliker i Sverige alltid levt med denna svårighet, så det är inte helt nytt för oss. Samtidigt måste vi se det både som ett angeläget förbönsämne och en uppmaning till handling och engagemang. I vårt samhälle är man mer öppen än vi tror för ett trovärdigt vittnesbörd om Guds godhet och sanning i Jesus Kristus. Det finns visserligen rester av anti-katolska fördomar kvar, men ändå är människor mer viliga att öppna sig. Därför är det så viktigt att alla döpta förstår att de har del i Kyrkans uppdrag att sprida trons sanning och Guds godhet till alla de möter. Samtidigt är det många av våra katoliker som måste fördjupa sin kunskap om tron för att kunna bemöta de frågor de ställs inför. Det är viktigt att erbjuda vuxenkatekes, bibelstudium och andra former av trosfördjupning i våra församlingar. Den kurs för smågruppsledare som nyligen ordnades visade att det finns stort intresse.

Till sist vill jag också peka på den heliga mässans livsavgörande betydelse för oss alla. Där lär vi oss lyssna till Guds ord och fördjupa vår tro. Där berörs vi av Guds godhet och förlåtande kärlek. Där styrks vi i vår katolska identitet och dras ut ur vår individualism. Där får vi fira att vi är Guds älskade barn, Jesu bröder och systrar och den Helige Andes budbärare till en värld i desperat behov av Guds godhet och sanning. Därför är vi inbjudna och förpliktade att varje söndag fira Eukaristin, oavsett vilket språk och enligt vilken rit den firas. Alla är vi ett i Kristus! Må hans godhet alltid lysa upp era liv och ge er kraft att sprida den till alla ni möter! Med min förbön och välsignelse,

Stockholm 2012-02-13 +Anders Arborelius ocd

Nya Kardinaler =)

Posted by ... On 07:06

Påven Benedictus XVI installerade under lördag morgon 22 nya kardinaler.

De 22 nya kardinalerna kommer från 13 olika länder (USA, Hong Kong/Kina, Italien, Portugal, Spanien, Brasilien, Indien, Kanada, Tjeckien, Nederländerna, Rumänien, Belgien och Malta). Bland dem finns New Yorks ärkebiskop Timothy Dolan som många experter tror har chans att bli nästa påve, enligt The Telegraph. En förutsättning för att bli påve är att man redan är kardinal.

Aldrig tidigare har den katolska kyrkans överhuvud kommit utanför Europa, men procentuellt blir antalet icke-europeiska kardinaler allt fler.

Antalet kardinaler uppgår numera till 125 stycken, och fortfarande är européer i majoritet. I dagsläget kommer 67 kardinaler från Europa, 22 från Latinamerika, 15 från Nordamerika, 11 från Afrika, 9 från Asien och en från Oceanien.

Här nedan pratar Fader Barron om Kardinal Timothy Donals effektiva evangelistring:

Nedmontering av Dawkins argument mot Gud

Posted by ... On 12:55


Dawkins anser sig ha kunnat logiskt resonera ut Guds existens i sin bok "The God delusion". Till svar har två universitetsprofessorer, Scott Hahn & Benjamin Wiker, ifrågasatt Dawkins argument bit för bit, i boken "Nedmontering av Dawkins argument mot Gud". Det här kan bli ett långt inlägg, men det kommer att vara värt det för er som är intresserade av ämnet.


Dawkins skriver: "Vilken konstruktör som helst, med förmågan att kunna konstruera den bländande samlingen av levande varelser, måste vara långt mer intelligent och komplicerad än vad vi kan föreställa oss. Och komplicerad är bara ett annat ord för osannolik - och kräver därför en förklaring."

Hahn & Wiker svarar: I det alldeles nyss citerade stycket, vidhåller Dawkins att något som är intelligent också måste vara komplicerat, och "komplicerad är bara ett annat ord för osannolik". Det är ett mycket märkligt och diskutabelt antagande. Handlingen i Jane Austens Stolthet & Fördom är komplicerad. I vilket avseende är den osannolik? Med det menar vi inte hur troligt det är att någon som Elisabeth Bennet från Englands lågadel skulle kunna bli gift med någon som Mr. Darcy från högadel. Vi fokuserar på det osannolika med boken i sig, som en komplex roman och så som den skrevs av sin författare. Kan vi med rätta dra slutsatsen att den är osannolik bara därför att den är komplicerad?
Svaret är att den inte är antingen sannolik eller osannolik; de invecklade handlingarna i romanen tillkom inte av en slump, utan på grund av författarens val. Så åtminstone i detta fall är komplicerad inte bara ett annat ord för osannolik. Det är i själva verket ett annat ord för intelligent konstruerad.

Dawkins skulle förstås opponera sig och säga någonting i stil med detta: Naturligtvis konstruerades boken på ett intelligent sätt, men dess komplexitet kan behandlas som en fråga om sannolikhet (så att komplicerad är ett annat ord för osannolik). Boken är en sträng av bokstäver. Sannolikheten för var och en av det engelska alfabetets bokstäver att uppträda (om vi tar med blanktecknet, utesluter alla skiljetecken, och inte skiljer på små och stora bokstäver) är 1 på 27. Vi skulle alltså kunna beräkna sannolikheten för att Stolthet & Fördom skulle kunna genereras med slumpens hjälp. Vi multiplicerar då helt enkelt 1/27 * 1/27 * 1/27 och så vidare, tecken för tecken, tills vi kommer till slutet av boken. Det blir förstås ett mycket litet tal, för att uttrycka sig milt. Hur litet? För att få åtminstone en aning, tittar vi endast på romanens berömda inledande mening: It is a truth universally acknowledge, that a single man in possession of a good fortune, must be in want of a wife. Sannolikheten att en av ren slump generera denna 115 tecken långa mening är 1 på 27 upphöjt i 115 (strax över 4*10 upphöjt i 164).


Var och en som har läst Dawkins bok "Den blinde Urmakaren" lägger märke till att det är precis så som han behandlar Shakespeare för att belysa en poäng angående evolutionen. Med utgångspunkt från ett gammalt talesätt, att om en miljon apor fick hamra på en miljon skrivmaskiner i en miljon år så skulle de producera samtliga Shakespeares verk, försöker han visa att korta meningar av Shakespear kan genereras slumpvis av en dator om vi tillåter kumulativt urval. Hans poäng är att om en dator kan få fram en Shakespearesk mening av en slump, så är det gamla talesättet sant. Och detta betyder, sluter han till sig med en analogi, att en evolution som bara arbetar med slumpen och kumulativt urval kan generera meningsfulla DNA sekvenser av "bokstäver" genom att slumpvis blanda A, G, C och T.

(Jag hoppar över ett stycke om forskning som motbevisar Dawkins ordspråk, fram till...)

... Som han självklart borde medge är det inte så som Austens mästerverk kom till. Stolthet & Fördom kom till genom Austens intelligenta val som författare, inte genom slumpvis kumulativ generering, bokstav för bokstav. Även om man erkänner detta är det ändå möjligt att ge en annan typ av förklaring, en som bygger på slumpen och inte intelligens. Det finns alltså två sorters förklaringar till Stolthet & Fördom, och vi råkar veta vilken av dem som är korrekt. Dawkins skulle säga detsamma angående evolutionen; vi råkar veta att den korrekta förklaringen är slumpen och inte intelligens.

Men här kan vi ställa oss en intressant fråga. I båda fallen finns det två valmöjligheter, två sorters förklaringar, intelligens och slumpen. Kan det vara så, när det gäller evolutionen, att Dawkins försöker förklara hur vissa saker uppkommit av en slump, när de i själva verket mycket väl kan ha uppkommit på ett annat sätt, genom intelligens? Detta är en viktig fråga eftersom den framhäver en avgörande skillnad mellan en möjlig förklaring och ett verkligt bevis. För oss framstår det åtminstone som, att så länge som Dawkins tror att han kan ge någon sorts förklaring med slumpen, verkar han nöjd med att tänka att det måste ha gått till på så sätt. Men det vore ett fundamentalt misstag. Man kan förklara uppkomsten av en viss händelse eller ett ting som en ren slump ( exempelvis Austens roman eller Shakespeares sonetter), på samma sätt som man kan ge den en marxistisk eller freudiansk förklaring. Men den verkliga frågan bör alltid vara, utan ideologiska hänsynstaganden: Hur gick det till egentligen?

Hahn & Wiker ägnar 5 sidor till åt att resonera kring Dawkins påstående - det är väldigt intressant och välskrivet, men ni får låna eller köpa boken för att se resten, cause I got blisters on me fingers ;)

Här är några YouTube Klippies :)

Posted by ... On 12:57

Kristna har på senare tid blivit effektiva användare av Youtube, bloggar & andra sociala medier, vilket har bidragit till ett helt hav av videosnuttar med kristna budskap.

Här nedan är några klipp som jag tycker kan vara värt & dela... Enjoy :)



Det här är ett riktigt grymt, upplyftande tal - bra att lyssna till när man möter lite motgång i vardagen ;)

En kallelse:

Och självklart måste jag ta med ett litet klipp från världsungdomsdagen i Madrid =)