Ur Diakon Martin Hägglunds predikan:
(Mark 9:2-10)
Att vara Jesu lärjunge och följa honom innebär att förneka sig själv, att inte leva som de flesta andra anser självklart... Att följa Jesus betyder att ta emot livet som en gåva och ett uppdrag som man inte själv bestämmer över. Människans liv är en vandring, men för många har denna vandring förlorat sitt mål, vandringen själv blir livets mening och mål. Då gäller det att göra denna vandring så angenäm och glädjerik som möjligt, men vårt jordiska liv är skört och besvikelsen är stor när denna vår glädje hotas eller går förlorat. Sjukdom, olycka och död är något som man förtränger. Ser vi däremot detta liv som en vandring mot människans egentliga mål: Det eviga livet hos Gud, då får både glädjeämnen och svårigheter under jordelivet en annan karaktär. Påskens uppståndelse symboliserar himlen och det eviga livet. Fastetiden är därmed en bild för vår tid på jorden, med dess mödor och prövningar.
Det är på vägen mot Jerusalem som Jesus tar med sig Petrus, Jakob och Johannes upp på Härlighetensberg. Händelsen på berget är en station på vägen, för att visa att vägen har ett mål. Lärjungarna får i förväg se den förhärligade Herren som de sedan ska möta efter uppståndelsen. Då sade Petrus till Jesus: Rabbi det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig, en för Moses och en för Elia. Han (Petrus) visste inte vad han skulle säga... men hans förslag betecknar det som skedde. Petrus och de andra två lärjungarna ville att det alltid skulle förbli så som det var där på Berget. Det är en frestelse för varje människa. Det kan vara på mässan eller under vår enskilda bön där Guds närvaro blir så påtaglig att vi gärna vill stanna kvar i dessa ljuvliga stunder. Men Gud ger oss alla vårt unika uppdrag som kräver att vi går vidare... :o)
0 Kommentera:
Skicka en kommentar