(Svensk utgåva, Veritas Förlag, 2007)
Första budet
"Jag är Herren, din Gud. Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig"
Seewald: Tittar man noga, har kanske dansen kring guldkalven under hela historiens gång aldrig varit så vild och berusad som i vår tid.
Benny 16: Idag finns det knappast några gudar som deklareras som sådana. Däremot finns det makter som människan bugar sig för. Kapitalet är kanske en sådan makt och helt generellt ägandet. Vi kan också titta på behovet av att hävda sig. Guldkalven har på många sätt en stor aktualitet i västvärlden. Faran finns där.
Men det handlar om mer. Allt häftigare blir också den ende Gudens anlete utsuddat. Det sker när man säger att, nåja, i grunden är väl alla gudar en och densamma. Varje kultur har ju sina speciella uttrycksformer, och det spelar ingen roll om man kallar Gud för en person eller något opersonligt, om man benämner honom Jupiter, Shiva eller något sådant. Och ännu mer visar att man inte längre tar Gud på allvar. Att man har gått bort från Gud och bara vänder sig till avspeglingar där man bara ser sig själv.
Vi ser att i det ögonblick då människan lägger Gud åt sidan är försöken till avgudadyrkan mycket stor. För ögonblicket är den stora faran att man anser Gud som tämligen överflödig. Han är så långt borta, heter det, och att be till honom tycks inte göra någon nytta. Vad vi beaktar mindre är att om vi tar bort det som den mänskliga ordningen beror på, blir mänskligheten ännu mer splittrad.
0 Kommentera:
Skicka en kommentar