Vart går gränsen för behandling av infertilitet?
När påven talade om ämnet, underströk han vikten av att söka en diagnos och en terapi som respekterar människan i sin helhet, och människans autentiska bästa, för att undvika risken att söka en rent praktisk och funktionell lösning. Påven belyste för det första hur det inte rör sig om en ”produkt”, när man talar om fortplantning. ”Den är ett uttyck för makarnas kärlek, och inte bara biologiska union men även den andliga.”
”Föräldrarnas legitima strävan då de befinner sig i ett tillstånd av infertilitet, måste vetenskapligt besvaras med respekt för dess värdighet, som personer och som makar”, sa påven och påminde om encyklikan ”Fides et Ratio” där vi läser om risken att arrogant ta Skaparens plats. Detta innebär ett högmod för förnuftet, och kan ha farliga konsekvenser för mänskligheten. Idag verkar scientismen och vinstens logik dominera området vad gäller infertilitet och mänsklig fortplantning.
B16 citerade sin encyklika ”Deus Caritas Est” i vilken han beskriver risken med att förnuftet bländas av egenintresset och makten, så att sanningen suddas ut: ”Tron hjälper förnuftet att utöva sin uppgift, och urskilja vad som är rätt”. (N. 28). Samtidigt påminde han om att det var i kristendomens kultur som vetenskapen har växt fram, en kultur rotad i övertygelsen om att det finns en Absolut Sanning.
Han påminde vetenskapsmännen om deras uppgift, med hjälp av Johannes Paulus II:s ord: ”I och med att ni vet mer, är ni kallade till att tjäna mer". Fall aldrig för frestelsen att förminska det som berör personens väl till ett rent teknisk problem! Det stora hotet mot de vetenskapliga framstegen är samvetets likgiltighet till det sanna och det goda.”
0 Kommentera:
Skicka en kommentar