Det är en oroande utveckling för vårt samhälle att politiska partier med nationalistiska och främlingsfientliga rötter återigen vinner terräng. Har vi verkligen inte lärt oss mer av Europas historia? Från katolskt håll kan vi, som en global kyrklig gemenskap, bara betrakta detta som en negativ utveckling som behöver brytas. Man kan besöka vilken katolsk församling i Sverige som helst för att förstå den oro och avsky som denna utveckling ger upphov till; få miljöer i Sverige är så mångkulturella och etniskt sammansatta som de katolska församlingarna.
Sverigedemokraterna betonar gärna att man också räknar invandrare i sina led, och framhåller detta som ett tecken på att man inte skulle vara främlingsfientlig. Argumentet är ohållbart: även bland invandrade kan det finnas fientlighet mot andra främlingar och invandrargrupper. Sverigedemokraternas instrumentella syn på religionen, och framför allt på Svenska kyrkan som ett svenskt identitetsskapande element, är vidare helt främmande för ett katolskt synsätt.
Den katolska socialläran betonar att trångsynt nationalism är ett hinder för mänsklighetens utveckling. Var och en som har någon kunskap om framväxten av den Europeiska unionen, vet i vilken hög grad just katolska politiker har varit dess inspiratörer. Många av mänsklighetens ödesfrågor kräver internationell samverkan i en anda av ömsesidig öppenhet och förtroende. Socialläran i sin tur är grundad i synen på varje människa som skapad till Guds avbild. Var och en har samma okränkbara värde. Redan Nya testamentet talar för övrigt samma universalistiska språk: ”Här är inte jude eller grek…” Som Signum förklarade i ledaren i senaste numret: Gud är inte nationell.
/Astrid Söderbergh Widding 2010-09-21. Signum
0 Kommentera:
Skicka en kommentar