Kuba upplever en ny vår

Posted by ... On 08:14

Ärkebiskopen av Havanna säger att den kristna tron på Kuba upplever en ny vår. Kardinal Ortega talade i söndags om "många saker som förändras”, då han ledde en ceremoni i Madruga, 35 km från den kubanska huvudstaden.

Ceremonin var en del av en pilgrimsfärd med statyn av Jungfru Maria som hyllas som Kubas skyddshelgon, med namnet Vår Fru av Välgörenheten från Cobre. Vallfärden markerar 400-årsjubiliet sedan den dag man hittade Jungfrun vid stranden. Under bifallsrop och sånger från tusentals troende, förkunnade kardinalen att: "Denna pilgrimsfärd har stor betydelse: det är en stund för dialog och försoning"

Den lilla Jungfrustatyns resa genom Kuba är verkligen en historisk händelse. Den enda tidigare pilgrimsfärden i modern tid med statyn ägde rum 1952 - sju år innan Fidel Castros kom till makten, för landets 50årsdag som självständig stat. En Mässa firades efter processionen. I sin predikan påminde kardinal Ortega om påven Johannes Paulus II: s historiska besök till Kuba 1998 och vädjade de troende att "be för hemlandet, för alla kubaner, utanför och inne i landet, och i synnerhet för social fred och framsteg."

"I detta ögonblick av vår nationella historia, behöver vi många förändringar och många saker har redan förändrats", sade han. "Det kubanska folket kommer allt närmare den katolska Kyrkan. Idag tillhör bedrägeri, rädsla och svek det förflutna - även om många byråkrater inte inser det" sade kardinal Ortega. Ärkebiskopen av Havanna hänvisade till dialogen under 2010 med president Raúl Castro, som gjorde det möjligt att frigöra cirka 130 politiska fångar, som "en del av den nya förändringen i Kuba."

Den nationella pilgrimsfärden har täckt 25,000 kilometer sedan den började den 8 augusti 2010, i Santiago de Cuba, och den kommer att avslutas den 30 december i Havanna. Jungfrustatyn kommer då att återvända till sin helgedom i byn El Cobre. Under 2012 kommer ett Mariajubileum att firas med anledning av 400-årsdagen av upptäckten av den lilla statyn som även kallas "Jungfrun av Mambisa." I ett uttalande till pressen, avfärdade inte kardinal Ortega möjligheten att Benedictus XVI besöker Kuba. Han noterade att den lokala kyrkan har bjudit in honom, och han "har inte svarat att han inte kan." Kardinalen tillade att påven till och med
"sade att han vill komma."

Vishet - C.S Lewis

Posted by ... On 07:46

Med vishet menas praktiskt sunt förnuft, som för sig besvär att tänka igenom vad man gör och vilka följder det kan antas få. I vår tid betraktar de flesta människor knappast vishet som en av "dygderna". Eftersom Kristus sade att vi endast såsom barn kan komma in i hans rike har många kristna i själva verket fått för sig att det inte spelar någon roll om man är en dåre, bara man är "god". Men det är ett missförstånd. För det första visar de flesta barn prov på stor "klokhet", när de gör sådant som verkligen intresserar dem, och de tänker mycket förnuftigt igenom det. För det andra menade Kristus aldrig, såsom Paulus framhåller, att vi skulle förbli barn till förståndet; tvärtom sade han oss inte bara att vi skulle vara "utan falskhet såsom duvor" utan även "kloka såsom ormar". Han vill att vi skall vara enkla "enfaldiga", tillgivna och läraktiga som goda barn, men han vill också att vi skall begagna all vår intelligens med skärpa och vara i bästa form för kamp.

Ditt engagemang bär Kyrkan och Kyrkan bär dig

Posted by ... On 00:08

Det ligger i vår mänskliga natur att vi vill göra något för varandra. Vi vill dela med oss. Vi vill engagera oss för det som är rätt och sant. Vårt stift bärs upp av människor som engagerar sig för Kristus. Det är underbart att se hur många som verkligen vill ge något av sin tid och kraft, av sina pengar, ja, ge sig själva till Kristus och hans Kyrka. All kärlek bygger på ett ömsesidigt givande. Jesus har utgett sig för oss och vår frälsning. I sin Kyrka ger han oss del av sin nåd, i sitt ord och sina sakrament, Vad är då mer naturligt än att vi vill ge oss till honom och till hans Kyrka? Vår tro på Kristus bär oss genom livet med alla dess svårigheter. I sista hand är vi alltid burna av honom. Det är kärnan i vårt liv i Kyrkan: att bli bura, att bli överösta med Guds kärlek.

När det går upp för oss hur mycket godhet Gud ger oss del av, vill vi till varje pris föra något för att visa vår genkärlek. Ett sätt att göra detta är att engagera sig i Kyrkan. Det finns tusen och åter tusen sätt att förverkliga detta. Den som är gammal och sjuk kan genom sin bön och sina offer göra oändligt mycket för Gud och för Kyrkan. Den som är ung och frisk kan dela med sig av sin entusiasm och idealism.

Så tänk efter vad Du, just Du, kan göra för att visa Gud Din tacksamhet. Hans kärlek till Dig bär Dig genom livet. Du kan också bära Kyrkan genom Ditt engagemang. Din församling behöver Dig! Var och en av er bär upp vårt stift på sitt sätt. Som er biskop är jag djupt tacksam för vad ni alla är och gör.

Må Gud välsigna er alla!

+ Anders Arborelius ocd

/hämtat från "Stockholms Katolska Stift Verksamhetsåret 2010"

Martyrerna av den franska revolutionen

Posted by ... On 14:25


Föreställ dig en slakt på över 1200 katolska nunnor och munkar på två dagar, varav 200 av dem var präster och biskopar. Föreställ dig en slakt som utfördes av en vansinnig mobb och en slakt som motiverades av en gudlös stat. Detta är vad som firas i dag, den andra september, för att minnas de katolska martyrerna av den franska revolutionen.

Morden på präster, biskopar, nunnor och munkar motiverades av att de var ”fiender till staten.” Frankrike upplevde ett skräckvälde som varade från september 1793 till 28 juli 1794. Det var en terror som kostade tusentals liv under giljotinen, liksom andra anti-katolska förföljelser, såsom antagandet av den revolutionära kalendern och den groteska festen för ”förnuftets gudinna” i Notre Dame katedralen, i form av ett halvt-naken prostituerad kvinna.

Rättegångarna var ofta förutbestämda. De kristna fick inga advokater eller vittnen. Efter en kort diskussion fann domarna dem skyldiga, men karmelitnunnorna utmärkte sig när de förklarade stolt, ”Vi måste glädjas och tacka vår Gud för att vi får dö för vår religion, för vår tro, och för att vi tillhör den heliga romerska katolska kyrkan.”

Folkmassan som hade samlats för sitt vanliga skådespel tystnade, när de såg att karmelitnunnorna inte kröp ihop av rädsla när de fördes till giljotinen, utan att de sjöng uppför trappan till avrättningen. Vissa uppgifter säger att de sjöng Veni Creator, och andra att det sjöng Salve Regina. Men senare uppgifter menar att de sjöng sjöng Psalm 117:

Prisa Herren, alla folk,
lova honom, alla länder!
Väldig är hans godhet mot oss,
Herrens trofasthet är evig.
Halleluja!
Det påminner oss om att deras exempel inte är begränsad till en svunnen tid av lidande och krig i ett Europa som blev galen av upplysningen. Faktum är att dessa martyrer inspirerade katoliker under de kommande två århundradena när katoliker avrättades av nazisterna, av kommunisterna i Spanien, av det sovjetiska imperiet och av extremister världen över.

Dagens minneshögtid för de franska martyrerna är ett budskap till alla kristna. Även om vi följer Kristus på alla sätt i våra liv så är det minst lika viktigt att följa Kristus i hur vi dör.

/ Hämtat från Novitas Catholicus

"Låt våra idrottare tacka vem de vill, TV4!"

Posted by ... On 23:51

KD politikern David Lega har skrivit en debattartikel i SVT Debatt med titeln "Låt våra idrottare tacka vem de vill, TV4!"

Lega skriver; I Sverige ser somliga på religion på samma sätt som på alkohol: ”Det är väl ok så länge det inte påverkar arbetslivet och hur man fungerar i vardagen”.

Artikeln är värt att begrunda, ni hittar den här. Men även kommentarerna som följde är
intressanta att läsa. Exempelvis så skriver läsaren "Peter" följande:

"Att tacka nån mystisk varelse som det inte finns belägg för ter sig lite löjligt.
Men men.

Låt människor leva i villfarelse om dom vill så länge det inte berör oss andra som valt verkligheten.
Tyvärr gör det ofta det."


Läsaren HansUrs svarar med:

"Jag håller helt med dig Peter! Vi som har valt verkligheten
är lite bättre. Verkligheten som Immanuel Kant bevisade vara ouppnåelig genom
sitt paradigmskifte där han delade den epistemologiska världen i Das Ding an
sich och Das Ding für Uns. Verkligheten som Einstein visade vara relativ.
Verkligheten som modern vetenskapsteori har visat vara föremål för tolkning och
inte direkt korrelation till verkligheten, i samtliga vetenskapliga experiment
och metoder. Verkligheten som beskrivs i ett otal naturvetenskapliga texter som
blir förlegade inom loppet av ett decennium. Den verkligheten verkar helt enkelt toppen!
Sen spelar det ingen roll om vetenskapen inte har möjlighet att bevisa eller
motbevisa evidens-transcendenta utsagor om Guds existens, men verkligheten är
bra! Den vill vi ha! (Frågan är väll bara hur vi når fram till den? Kan inte du
förklara det? Det vore så skönt om du lyckades där ingen filosof eller
vetenskapsman har lyckats genom världshistorien?)"

"Peter" skriver igen:

Öhhh va ?
Det där med att tala i tungor har jag aldrig förstått och det tror jag ingen annan gör heller.
Jag tror det handlar om mognad.

Ja vetenskapen är fantastisk med sitt självrättande och sina ständiga framsteg.
Tänk vad fantastiskt det är att vi kan sitta hemma och debattera med helt okända människor världen över.
Vi har fått all världen kunskap vid våra fingertoppar


På ett par hundra år har den åstadkommit mer än de som tänker magiskt någonsin gjort.
Tvärtom bekämpa de aktivt alla framsteg till förmån för dogm.
Dom fick ge sig till sist.

Filosofi och religion..tja har dom äntligen kommit fram till något eller ?"

Och HansUrs knäcker honom stort med:

Ah okunnigheters okunnighet. Om du tror att jag talar i
tungor, så kan det nog vara bra om du läser på lite (som du själv påpekar så har vi "all världens kunskap vid våra fingerspetsar").

Vad har filosofi och religion någon sin gjort? Som några korta, enkla exempel har vi både filosofin
och religionen att tacka för våra skolor, våra sjukhus, våra domstolar... Tja.. Hela vårat samhälle faktiskt.

De har dessutom givit mig verktygen att se att du i ditt senaste inlägg ger ytterligare ett argument till vad jag ville påpeka i mitt tidigare inlägg. Hade vetenskapen beskrivit en sann verklighet hade den nämligen inte behövt vara självkorrigerande.

Vad gäller att religionen ska ha bekämpat alla framsteg? Tja, inte mer än andra samhällen i allmänhet (Vi i Sverige ställer oss exempelvis väldigt tveksamma till gen-modifierade grödor, trotts att vi är ett av världens mest sekulariserade länder). La longue durée krävs ibland för en
stabil utveckling.

Jag nekar inte till att religion ibland har haft ett knepigt förhållande till nya vetenskapliga rön, men samtidigt så var exempelvis Georges Lemaître, Big Bang-teorins fader, katolsk präst. Gregor Mendel, den moderna genetikens fader, var munk. Darwin hade sitt främsta stöd i Englands ärkebiskop. Listan kan göras väldigt lång.

Men visst har väl även vetenskapen givit oss vissa pärlor!
Freon som förstör ozon-lagret, atombomben, automatvapen och mycket annat som bara är så bra så.

Självfallet vill jag inte mena att vetenskapen bara bidragit
till dåliga saker här i världen, tvärt om, den har givit oss fantastiska saker som hjälper människor i sina liv (liksom olika religioner). Men som alla mänskliga företeelser så är
vetenskapen, likt religionen, både på gott och ont."


Pilgrimsresa till Ground Zero?

Posted by ... On 23:22

Det är en flicka

Posted by ... On 10:50


De tre dödligaste orden är "It's a Girl". Mammor tvingas att abortera bort flickor eller kväva dem när de föds. Shadow Line Film har gjort en dokumentär om utrotningen av flickor i Asien. I klippet som ni kan se här nedan berättar en indisk kvinna att hon har dödat 8 av sina flickbarn.


För mer information om Gendercide, tryck här.

Mail från TV4

Posted by ... On 01:04

Skickade iväg ett mail till TV4 där jag frågade varför man häcklade kristna idrottare under Sportprogrammet och fick följande svar:

Hej,  Kanon och kalkon är Sportens söndagskrönika, vilket innebär att våra medarbetare har stor frihet att uttrycka personliga åsikter inom krönikans ram.  Krönikan i söndags var inget utspel mot vare sig någon person eller någons religion utan handlade om en företeelse under friidrotts-VM som vi valde att uppmärksamma, nämligen det faktum att ett antal framstående atleter valde att blanda ihop idrott och religion. Huruvida detta är rätt eller fel, och i så fall i vilka sammanhang, är något jag tycker är både en relevant och intressant diskussion.  Vänliga hälsningar,  Hans Pekkari Sportchef TV4-Gruppen 
/Mer om ämnet hittar ni här. 

Utbildning av lekfolk viktigt i Indien

Posted by ... On 22:44

Kristendomens rötter i Indien går tillbaka ända till apostlarna på Jesu tid. Enligt traditionen var aposteln Sankt Tomas den förste som tog evangeliet till Indiens kust. Med ungdomlig och livfull karaktär deltar kyrkan av i dag i det indiska samhällslivet. Faktum är att kyrkan, sett utifrån sitt relativt lilla medlemsantal, bidrar till det indiska samhället i oproportionerligt stor utsträckning. Den katolska kyrkan utgör endast två procent av Indiens befolkning, men ansvarar ändå för mer än en femtedel av den hälsovård som tillhandahålls i landet. Kyrkan har också tagit initiativ till att främja den regionala utvecklingen i Indien: 60 procent av de katolska skolorna är belägna på landsorten.


I lördags, den 3 september, mötte sex biskopar från centrala och sydvästra Indien påven Benedictus XVI, efter att först ha hållit möten sedan torsdagen den 1 september. En av biskoparna var Thomas Dabre från stiftet Poona, 150 km sydväst om Mumbai. Han rapporterade till påven att biskoparna framför allt fokuserar på kontinuerlig utbildning av lekfolket, präster och diakoner, i syfte att göra kyrkan till ett effektivt vittnesbörd för evangeliet. ”Den Helige fadern var mycket nöjd med oss”, sade han efter audiensen. ”Vi betonar utbildningen av lekfolket, kontinuerlig utbildning av prästerskapet, inter-religiös dialog, ekumenik och harmoniska relationer mellan folk från olika religioner och kulturer.


Biskop Dabre sade också att påven hade uppmanat biskoparna att fortsätta med deras arbete med utbildning och trosundervisning samt andlig förkovran hos prästerskapet. ”På det viset kan vi vara i oupphörlig gemenskap med Jesus Kristus och förmedla Kristi kärlek till människor med olika religiös tillhörighet i Indien.”

/ Signum

TV4 häcklade kristna idrottare

Posted by ... On 21:38

Det är inte bra att vara tacksam gentemot Gud enligt Tv4... idrottare bör hylla sig själva istället. Här nedan hittar ni en artikel från Dagen där Kerstin Doyle intervjuar Tv4's sportchef Hans Pekkari kring det hånande inslaget.

- Tacka Gud hit och Guds förtjänst dit, nej, hylla er själva istället. Så lät det i TV4 Sporten i söndagskväll, efter att man häcklat idrottsstjärnor som tackar Gud för sin framgång. På TV4 är det svårt att få svar på frågor kring programmet.

Sportprogrammet i söndags avslutades med "Kanon och kalkon", och det var där troende kristna häcklades med kalkontjatter i bakgrunden. En idrottare tackade Gud för sin framgång och en annan höll fram en bibel mot kameran medan kalkonljudet hördes i bakgrunden.


Uppmanades hylla sig själva

Reportern klippte samman inslagen med Carola när hon som 16-åring vann melodifestivalen och tackade Gud för detta i TV.

Och alla uppmanades att inte tacka Gud, utan snarare hylla sig själv för sin framgång.

Dagenläsare har reagerat på inslaget. Det saknade saklighet och handlade inte om idrott, menar man. Och uppfattar det som hetsning mot människor som vågar visa sin tro offentligt.

Dagen har ringt och mejlat TV4:s pressavdelning för att få svar på frågan hur man ser på inslaget. Var går gränsen mellan

nyhetsrapportering och kränkning? Där hänvisades under större delen av dagen till en person som inte var anträffbar.

"Sammanfattande krönika"

Strax innan Dagens pressläggning svarar sportchefen och ansvarige utgivaren Hans Pekkari till slut, men han tycker inte att att det är märkligt att pressavdelningen har svårt att ge svar.

Stämmer det att era riktlinjer säger att det inte är tillåtet "med inslag som är uppenbart kränkande för något av könen eller mot människor med viss hudfärg, nationalitet, religion eller sexuell läggning"?

- Det låter som paragraf 11 i TV4:s sändningstillstånd.

Vi har fått reaktioner på att en ung Carolas uttryck för sin tro under melodifestivalen kopplas samman med sporten, var har det med idrott att göra?

- Det här inslaget är en sammanfattande veckokrönika med personliga åsikter, i det här fallet av vår medarbetare Mattias Tjernström. Det är inget utspel mot religion utan mot att man blandar ihop idrott och religion, och det måste man få diskutera.

Kan du förstå att troende uppfattar det som ett hån?

- Jag har redan svarat på frågan att det är en krönika där krönikören har stor frihet att framföra sina åsikter.

Var går gränsen för vad som är kränkande mot religion i TV4?

- Jag har kommenterat det här tillräckligt nu och du får mejla mig mina svar så jag ser att du citerat mig rätt.

Betyder det att du inte svarar på fler frågor?

- Nej, jag har kommenterat tillräckligt.

Hämtat från Dagen.


Bikt Tävlingen

Posted by ... On 08:08


Några katolska stift i New York höll i en videotävling där man uppmuntrade unga människor att sätta ihop ett klipp om försoningenssakrament... Klippet här nedan vann tävlingen =)

"Get Clean"

"Be och er ska bli givet"

Posted by ... On 13:59


Seewald = Kristus säger: Bed och er ska bli givet. Sök och ni ska finna. Knacka och det ska öppnas för er. Å andra sidan: När min son till exempel står inför en uppgift i skolan, så ber han Gud om hjälp. Men ärligt talat, det hjälper inte alltid.

Papa B16 = Man ber till exempel om att vara frisk; en mor gör det för sitt barn, en man för sin fru; man ber om att ett folk inte hamnar i något fruktansvärt misstag - och vi vet att detta långt ifrån alltid blir hört. Detta kan för en människa där det handlar om liv eller död bli en stor fråga. Varför har hon inte fått något svar, eller i varje fall inte svar på just det hon bett om? Varför tiger Gud, frågar man sig. Varför drar Han sig tillbaka? Varför blir det nästan motsatt resultat mot vad jag vill?
Detta avstånd mellan Jesu löfte och vad vi erfar under vårt eget liv har lett till eftertanke hos alla generationer, alla enskilda och också om och om igen hos mig själv. Var och en måste själv kämpa sig fram till ett svar så att man till slut lär sig förstå varför Gud talat till mig på just det sättet.

Seewald = Och vilket svar finns det då?

Papa B16 = Augustinus och andra stora säger att Gud ger oss vad som är bäst för oss - också när vi i förväg inte kan förstå det. Ofta tycker vi ju att nästan motsatsen till vad Han gör vore bäst för oss. Man måste lära sig att denna väg, som tycks så svår för oss enligt vår erfarenhet och vår smärta, måste växa till så att vi kan se en ledning i den. Guds väg är oftast en väg som förändrar och omsmälter våra liv, en väg som förändrar och upprättar oss.
Såtillvida måste man säga att det "Bed och er ska bli givet" helt säkert inte kan betyda att allt vad jag vill ha för att göra mitt liv bekvämt ska kunna tiggas hem av någon pojken- med guldbyxorna- gud. Inte heller skall Han ta bort lidande eller frågorna. Tvärtom, det betyder att Gud i varje fall hör och hör mig enskilt, på det för Honom kända sättet, med vad som är rätt för just mig.
För att komma tillbaka till det konkreta fallet: För din son kan det också vara hälsosamt att lära sig att man inte bara utnyttjar den käre Guden när man inte riktigt lärt sig läxorna, utan att han själv först måste bjuda till. Det kan också många gånger betyda att den lilla tuktan som ligger i det dåliga resultatet inte är onödigt. Då nyttjar han kanske detta som något nödvändigt för att hitta den väg han måste gå.

Kulturen i en kristens liv

Posted by ... On 06:57

Spelar kulturen någon roll i en kristens liv? Jag tror den gör det, på två sätt.
a) Även om alla kulturella värden på vägen fram till kristendomen bara ger svaga antydningar om sanningen, måste vi ändå acceptera dem som sådana. Och eftersom vi behöver vila och fritid, var kan vi väl avnjuta den bättre än här - i Jerusalems förorter? Det är tillåtet att vila ögonen i månskenet - särskilt nu då vi vet varifrån det kommer, och att det bara är falskt solsken.
b) Vare sig det rent kontemplativa livet är eller inte är önskvärt för människor, så är det absolut inte allas kallelse. De flesta måste förhärliga Gud genom att till Hans ära utföra något som inte i sig är en from handling, men som blir det genom att man överlåter den. Om kulturella aktiviteter är sunda och till och med nyttiga, vilket jag hoppas, kan de också utföras till Herrens ära... En städerskas och en poets arbete blir andliga på samma sätt och på samma villkor.

Av C.S Lewis... från boken "Den djupa glädjen. 365 dagar med Lewis"

Gud och Världen

Posted by ... On 10:37

"Tro och förnuft är båda vingar som människan höjer sig med då hon betraktar sanningen", sade påven Johannes Paulus II i början av sin encyklika Fides et ratio. Så när han talar om "att betrakta sanningen" tänker han på mänsklighetens stora grundfrågor som i alla kulturer och i alla historiska perioder har framställts på liknande sätt därför att de stiger fram ur hjärtat på varje enskild människa. Han formulerar det så här "Vem är jag? Varifrån kommer jag och vart går jag? Varför finns det onda? Vad kommer finnas kvar efter detta livet?"
Idag utbreder sig allt mer en kapitulation inför frågor om det mänskliga varandets grundläggande sanningar. De tycks vara för höga för människan; man säger att det idag inte längre kan handla om ortodoxi - om rätt tro, rätt insikt - eftersom tron driver och verkar intolerans; det måste helt enkelt istället vara fråga om rätt handlande - om ortopraxi - eftersom handlingar förenar. Det felaktiga slutsatsen som ligger i det är uppenbar: Hur ska man kunna handla rätt om man inte först kan inse vad som är rätt? Hur kan det finnas en rätt praxis om det inte finns en rätt insikt? Marxismen var uppbyggd med avträdande av sanning och med företräde för praxis (betrakta inte världen, förändra den, hette det) - och vart det för har vi numera sett.

Utdrag ur Kardinal Joseph Ratzingers (a.k.a Papa Bennys XVI) Företal i boken "Gud och Världen. Ett samtal med Peter Seewald"

Y'all Suck At Sinning (Ni suger på att synda)

Posted by ... On 09:43

Följande inlägg är hämtat från "BadCatholic". Marc (Mr BadCatholic) skriver här om hur det moderna samhället har gjort akten att synda tråkigt. Jag vet att texten är lång och de flesta av er vana vid korta uppdateringsbloggar men den är definitivt värt och läsa till slutet :o)!!

It was the common belief 40 years ago, and still for some living today, that the beautiful liberation the modern world now experiences - in its freedom from sexual taboos, freedom of 'choice', redefinition of love and marriage, denial of basic moral principles, etc. - was all very bold, very brave, very rad, man. If the movement could be personified, it would have been a tall, lusty woman who spoke confidently and sweetly, with dark eyes and flowers adorning her naked body. One doesn't have to read to much of the literature published in the 60's and 70's to indulge in this vision.

But dreams fulfilled are often less sweet than those only ever dreamed, so it is with a certain sense of awkward embarrassment that we - the 21st century, the fulfillment of everything demanded in the 60's and 70's - look in the mirror and realize the actual personification of the dream; she is an old, decrepit woman, desperately propped and pulled up by Botex, bleach and tattooed eyebrows, with a deep, wet, hacking, smoker's cough.

The reason for her decay is simple. In her eradication of virtue, she can barely even sin, and thus she is content to rot. To move from metaphor, let me speak clearly: I hold that the modern world sucks at sinning.

The first, and most obvious reason for this fact is in that modern morality allows everything. Perhaps I should be kind: Modern morality has slowly converged to the point in which the only thing you can do wrong is rape a child, and no one has a good idea why that's wrong. But what does this large-scale allowance mean? It means that sin is boring, yet committed more often. (God, what a terrible sentence to write.)

Think on this. 200 years ago, if a young man and woman were filled with passionate love-lust for each other, and said 'to hell with morality, we're making love', they were doing what they knew they shouldn't. They were tasting the forbidden fruit. And, in all likelihood, they were very happy doing it. I hold that the modern world has no idea what it's like to taste forbidden fruit - not for any lack of eating it - but because it is fed to them from kindergarten.

Seriously, public school sex-ed is common for 7-year-olds these days, and by 13 you get a red-faced education in basic contraception and sexual acts. Thus the exhilaration of vice has been reduced by our educated elite to an act of homework, to carrying out what you learned in school. And, given that our girls are handed birth-control by their teachers, and our boys taught that masturbation is healthy, the fruit taken can only ever be something stale and already tasted, readily available and boring. Do I exaggerate? Perhaps, because the pleasure granted to sex is a powerful thing, but does our language not reflect a boredom with sin? Sex is "just a biological act", or just "for fun", as if it were some rather involved game of Twister. When we lumped pornography, masturbation, disordered desire and sex into one, hulking, "It's okay, kids!", we devalued pre-marital sex - which was once a sin exciting enough to have the poets filling books with wickedly brilliant lyrics - to an extension of our pornographic practices. (Compare John Donne and Weezer, and you'll see what I'm getting at.) We've taken the forbidden fruit, pickled it, and are handing it out on playgrounds.

Now obviously, sinning is an awful thing. But the modern world hasn't stopped sinning, only made sinning unexciting and stupid. Again, less than 100 years ago, I suppose I could safely assume that people sinned because it made them feel good, because it made them happy. Sin was reckless. Now sin is responsible. Think of the reality behind the modern act of pre-marital sex. The woman is on The Pill, making her less attracted and less attractive to her man. She takes it every day, at the same time, as if indulging in a monastic rituals, despite all the health risks involved. The man wears his condom, removing himself from the very act. Really, that's how you sin? Like clever businessmen, carefully calculating maximum rewards with minimum risk? As often as not, girls having sex with their boyfriends are doing it to instill commitment in their man, to reward him for acting properly in their relationship. Need I point out that this is a far cry from having sex because it makes you happy?

A wise man once said, "What good is it for a man to gain the whole world, yet forfeit his soul?" And I truly believe that at one point this was the choice we were presented with, the world or our souls. Now, stupidity of stupidities, man loses the world and his soul. He sins and doesn't even gain the happiness, the full pleasure or the wild anarchy of the world.

Modern sin is not brave. It's not even arrogant. It's submissive, sniveling and cowardly. The list of justifications for sin has grown exponentially, and is usually obligatorily spewed as an opening monologue to any evil. I'm a public school kid, so I 've had to deal with literal hours of explanation of the health benefits of marijuana, the wonders it works in society, the endless I-can-stop-any-time-isms. I've even - in some what of a weird situation - been Facebooked an extensive list of the psychological benefits of masturbation. My point is not that these things are bad and shouldn't be done. That much is clear. My point is, once again, that the modern world, having lost the joys of virtue, is now losing even the joys of vice. The amount of time and effort spent justifying something to oneself is ridiculous, and works - with everything else I've mentioned - to make sin more frequent and more boring.

Gone are the days of the alcoholic Irish Catholic. He knew it was wrong to drink so much, did it anyways, felt bad as a result, and went to Church. I'm not saying that was particularly good, because all sin is evil, but look at the alternative the world offers us: the entire cast of Jersey Shore. These are odd times indeed, when Catholics are better at both virtue and vice, and I want to inform the people surrounding me, talking about their miserable sex lives, that I could sin way better than you.

But is this not what Satan would want? Is this not the ultimate victory of the one who hates us? Real hatred against you wouldn't have you sinning happily. Real hatred would have you sinning awfully, bored with your very sin, addicted to shallow things, unable to taste even illicit happiness, much less real joy, sinning out of commitment, spending long nights justifying your actions, burning your bridges to wholeness, forgiveness and peace. Contrast this with sinning like an actual human being, with intent. When you actively deny God,you always invite him to pull you back, and always make it harder to sin in the first place.

So rather than lose the world and your soul, I invite you to choose one, with the recommendation that you - and I - pick the joy that will last forever, that will overflow within you in this life and allow you a life fully alive. The joy of virtue.



Temat för Världsungdomsdagarna i Rio 2013

Posted by ... On 21:04

"Go and make disciples of all nations" Matt 28:19 "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar". Efter att ha uttalat temat för nästa världsungdomsdag bad Papa Benny16 om våra böner inför förberedelserna av denna viktiga event.

Se klippet nedan ;)


Fler som skriver om VUD- Rio är: dagen.se, suk.se, Vatican insider, Rome Reports

Mario Vargas - Väst behöver Katolicism

Posted by ... On 12:39

Nobelpristagaren och agnostikern Mario Vargas Llosa har sagt i en artikel i tidningen Spanish Daily att världsungdomsdagarnas framgång visar på att Väst behöver katolicism för att överleva. Enligt Vargas är VUD "en gigantisk festival för tonåringar, studenter och unga professionella som kommer från alla världens hörn för att sjunga, dansa, be och visa sin tillhörighet till den katolska kyrkan".

"De små protesterna från sekularister, ateister, anarkister och före detta katoliker medförde några mindre incidenter, om än groteska, såsom då ett gäng galningar slängde kondomer på en grupp flickor som bad rosenkransen med blundade ögon", sade Vargas Llosa.

"Så länge staten är sekulär och oberoende av kyrkor, är det bra, eftersom ett demokratiskt samhälle kan inte effektivt bekämpa sina fiender - som börjar med korruption - om dess institutioner inte har stark stöd av etiska värderingar, om en rikt andligt liv som en permanent motgift mot destruktiva krafter."

För att läsa hela artikeln tryck här.

VUD- 2011 Papa Benny16 Tal till Oss (unga)

Posted by ... On 23:55

Dear Young Friends, I greet all of you, especially the young people who have asked me their questions, and I thank them for the sincerity with which they set forth their concerns, that express the longing which all of you have to achieve something great in life, something which can bring you fulfilment and happiness.

How can a young person be true to the faith and yet continue to aspire to high ideals in today’s society? In the Gospel we have just heard, Jesus gives us an answer to this urgent question: “As the Father has loved me, so I have loved you; abide in my love” (Jn 15:9).

Yes, dear friends, God loves us. This is the great truth of our life; it is what makes everything else meaningful. We are not the product of blind chance or absurdity; instead our life originates as part of a loving plan of God. To abide in his love, then, means living a life rooted in faith, since faith is more than the mere acceptance of certain abstract truths: it is an intimate relationship with Christ, who enables us to open our hearts to this mystery of love and to live as men and women conscious of being loved by God.

If you abide in the love of Christ, rooted in the faith, you will encounter, even amid setbacks and suffering, the source of true happiness and joy. Faith does not run counter to your highest ideals; on the contrary, it elevates and perfects those ideals. Dear young people, do not be satisfied with anything less than Truth and Love, do not be content with anything less than Christ.

Nowadays, although the dominant culture of relativism all around us has given up on the search for truth, even if it is the highest aspiration of the human spirit, we need to speak with courage and humility of the universal significance of Christ as the Saviour of humanity and the source of hope for our lives. He who took upon himself our afflictions, is well acquainted with the mystery of human suffering and manifests his loving presence in those who suffer. They in their turn, united to the passion of Christ, share closely in his work of redemption. Furthermore, our disinterested attention towards the sick and the forgotten will always be a humble and warm testimony of God’s compassionate regard.

Dear friends, may no adversity paralyze you. Be afraid neither of the world, nor of the future, nor of your weakness. The Lord has allowed you to live in this moment of history so that, by your faith, his name will continue to resound throughout the world.

During this prayer vigil, I urge you to ask God to help you find your vocation in society and in the Church, and to persevere in that vocation with joy and fidelity. It is a good thing to open our hearts to Christ’s call and to follow with courage and generosity the path he maps out for us.

The Lord calls many people to marriage, in which a man and a woman, in becoming one flesh (cf. Gen 2:24), find fulfilment in a profound life of communion. It is a prospect that is both bright and demanding. It is a project for true love which is daily renewed and deepened by sharing joys and sorrows, one marked by complete self-giving. For this reason, to acknowledge the beauty and goodness of marriage is to realize that only a setting of fidelity and indissolubility, along with openness to God’s gift of life, is adequate to the grandeur and dignity of marital love.

Christ calls others to follow him more closely in the priesthood or in consecrated life. It is hard to put into words the happiness you feel when you know that Jesus seeks you, trusts in you, and with his unmistakable voice also says to you: “Follow me!” (cf. Mk 2:14).

Dear young people, if you wish to discover and to live faithfully the form of life to which the Lord is calling each of you, you must remain in his love as his friends. And how do we preserve friendship except through frequent contact, conversation, being together in good times and bad? St Teresa of Jesus used to say that prayer is just such “friendly contact, often spending time alone with the one who we know loves us” (cf. Autobiography, 8). And so I now ask you to “abide” in the adoration of Christ, truly present in the Eucharist. I ask you to enter into conversation with him, to bring before him your questions and to listen to his voice. Dear friends, I pray for you with all my heart. And I ask you to pray for me. Tonight let us ask the Lord to grant that, attracted by the beauty of his love, we may always live faithfully as his disciples. Amen.

In French: Dear young French-speakers, be proud of the gift of faith which you have received, as it will illumine your life at every moment. Draw strength from the faith of your neighbours, from the faith of the Church! Through faith we are grounded in Christ. Gather with others to deepen it, be faithful to the celebration of the Eucharist, the mystery of faith par excellence. Christ alone can respond to your aspirations. Let yourselves be seized by God, so that your presence in the Church will give her new life!

In English: Dear young people, in these moments of silence before the Blessed Sacrament, let us raise our minds and hearts to Jesus Christ, the Lord of our lives and of the future. May he pour out his Spirit upon us and upon the whole Church, that we may be a beacon of freedom, reconciliation and peace for the whole world.

In German: Dear young Christians from the German-speaking countries! Deep in our hearts we yearn for what is grand and beautiful in life. Do not let your desires and aspirations dissipate, but ground them in Jesus Christ. He himself is the sure foundation, the point of reference, for building up your life.

In Italian: I now turn to the Italian-speaking young people. Dear friends, this vigil will remain as an unforgettable experience in your lives. Guard the flame which God has lit in your hearts tonight. Never let it go out, renew it each day, share it with your contemporaries who live in darkness and who are seeking a light for their way. Thank you! Until tomorrow morning!

In Portuguese: My dear friends, I invite each of you to enter into a personal dialogue with Christ, sharing with him your hesitations and above all listening to his voice. The Lord is here and he is calling you! Young friends, it is good to hear within us the word of Jesus and to follow in his footsteps. Ask the Lord to help you to discover your vocation in life and in the Church, and to persevere in it with joy and fidelity, knowing that he never abandons you or betrays you! He remains with us until the end of the world.

In Polish: Dear young friends from Poland! This prayer vigil is filled with the presence of Christ. Grounded in his love, draw near to him with the flame of your faith. He will fill your hearts with his life. Build your lives on Christ and on his Gospel. I willingly bless all of you.

/Catholicherald

Vallfärd till Vadstena

Posted by ... On 14:02

I lördags, den 27 augusti, höll Stockholms katolska stift sin årliga stiftsvallfärd. Borggården på Vadstena slott var vallfärdens centrum och platsen där omkring ett tusen pilgrimer från hela landet samlades. I ett av valven på borggården fanns det ett katolskt torg där många olika ordnar, föreningar och rörelser fanns representerade. Temat för stiftsvallfärden var ”Alla är ni ett i Jesus Kristus”. I sin predikan uppmanade biskop Anders Arborelius de församlade att aktivt söka enheten i mångfalden, i en kyrka vars medlemmar kommer från olika nationella, sociala och kulturella bakgrunder. Kyrkans dimension av att vara en världsvid gemenskap gavs emfas, inte minst genom att biskopen tog upp de nyligen avslutade Världsungdomsdagarna i Madrid som exempel, där människor från alla världens hörn samlades.

Likaså samlades vi i Vadstena från Sveriges alla hörn och bland oss fanns många med annan nationell härkomst än svensk. Denna rikedom, denna enhet i mångfalden som den katolska kyrkan i Sverige redan är behöver vårdas för att bära rik frukt. Då behöver vi vara grenar i kontakt med vinstocken som är Jesus Kristus (Joh 15:1–10), snarare än att utgöra frikopplade ”individuella kvistar”. Efter gudstjänsten hölls det en eukaristisk procession från Birgittasystrarnas kyrka till Klosterkyrkan, även kallad Blåkyrkan, där den heliga Birgittas reliker finns bevarade. I Klosterkyrkan avslutades dagen med en välsignelse och pilgrimerna kunde återvända till de väntande bussarna för att åka hem och fortsätta vittna om den enhet i mångfald som är den katolska kyrkan.

Följ Herren på Korsets väg - Benny16

Posted by ... On 12:27


Påven B16 uppmanar oss att bära vårt kors och följa Herren, under sitt Angelus meddelande =) se klippet här nedan:


VUD - Spanien 2011 Awesome!

Posted by ... On 14:24

Wohoo... Världsungdomsdagen har närmat sig. Badcatholic bloggaren Marc Barnes, befinner sig redan i Spanien och håller sina följare uppdaterade om pilgrimsresan genom sin blogg. =)

Vi blir ungefär 400 som åker från Sverige. Ni kan följa vår resa på den svenska VUD bloggen ;0)
Bilden här vid sidan är tagen under VUDen i Köln (2005). Jag (paula) var en av prickarna längre fram :) Goda minnen.

För er som åker denna gång så rekommenderar SUK följande packlista:


Förslag på vad och hur du kan packa hittar du i Pilgrimshandboken på sidan 75-78.

Här är saker som du absolut bör ha med dig:

Pass

Liggunderlag, sovsäck och kanske en liten kudde. Vi kommer sova på golv både i San Sebastian och Madrid.

Bekväma, ingångna skor som du kan gå långt i.

Sjal eller dyl. att täcka axlar med när vi besöker kyrkor.

Solskydd. solkräm, solglasögon, hatt etc.

Rosenkrans

Pilgrimshandboken

Kontaktuppgifter till dina ledare.


Fler som skriver om VUD: suk.se, dagen.se, madrid11.com

Olagligt med fredliga ProLife demonstrationer i Kanada

Posted by ... On 15:10

Linda Gibbson, en fredlig ProLife aktivist, arresterades återigen för att ha försökt uppmana kvinnor vid en abortklinik i Toronto att inte begå samma misstag som hon själv har begått.

Det är olagligt för aktivister att befinna sig i närheten av abortkliniker i Kanada. I klippen här nedan kan man se hur 6 poliser och 2 sheriffer anhåller Gibbson, en gammal kvinna som redan tillbringat 7 år i fängelse för tidigare demonstrationer.

Är det bara jag som tycker det här är helt vrickat? Har inte polisen viktigare saker för sig än att anhålla en gammal kvinna som inte utgör någon fara för någon? Hur kan man ens göra det olagligt för människor att uttrycka sina åsikter på ett fredligt sätt, i ett demokratiskt land?


För mer info besök lifesitenews.com och nationalpost.com.

Kinesisk företag gör tabletter av spädbarn?

Posted by ... On 14:26


Jag hoppas verkligen att detta sydkoreanska rapport är falskt: kinesiskaläkemedelsföretag köper barn lik från sjukhus, och omvandlar dem till piller, som de sedan säljer som uthållighet boosters.

Enligt dokumentären skapat av sydkoreanska SBS-TV, kommer barnetmaterial från dödfödda födslar och abortkliniker, liken torkas sedan i mikrovågsugn. SBS hävdar att ett DNA-test fann 99,7% mänsklig DNA inuti tabletterna, som Google oroväckande kallar för "människokapslar".

Nyheten har såvitt jag vet inte bekräftas av fler källor än SBS, men andra som skriver om ämnet är gizmodo.com och New Daily.

Påvlige nuntien i Syrien: "Fruktan växer bland kristna"

Posted by ... On 14:47

Ärkebiskop Zenari i Vatikanradio-intervju: "atmosfären av fredlig samexistens mellan olika religioner ändras"

Vatikanen och religiösa ledare i Syrien fruktar att våldsspiralen och den hätska stämningen i landet mot de kristna kan köra in en kil i den tidigare fredliga samexistensen mellan religioner. Den kristna minoriteten i Syrien upplever att den rör sig på en knivsegg, rapporterade det apostoliska sändebudet i Syrien, ärkebiskop Mario Zenari, i en intervju med Vatikanradion: "Jag har märkt en växande oro bland kristna, rädslan för framtiden ökar från månad till månad. "


Syrien har alltid varit en modell för fredlig samexistens mellan olika religioner, men många kristna känner att "denna atmosfär ändras av den senaste tidens händelser", sade sändebudet, "Det skulle vara förfärligt om dialogen och goda relationer mellan olika religioner som finns i Syrien, skulle skadas." Många syrianer har i varje fall redan flytt våldet till Turkiet och Libanon, däribland också kristna.

Ärkebiskop Zenari klagade över att han inte längre kunde nå många kristna i landet: "En av de viktigaste uppgifterna för en påvlig representant är att besöka de katolska kristna församlingarna här. Dessa små gemenskaper är utspridda och skingrade. Tills för några månader sedan kunde han besöka dessa kristna, ”men man måste vara försiktig, man kan inte längre röra sig fritt och inte besöka några fler platser".


Den syriska oppositionen ökas, enligt olika grupper av observatörer, med personer från den övervägande sunnitiska befolkningen, även om många kristna finns bland dem, men det har ännu inte bekräftats. För Ramadanperioden har de protesterande aviserat dagliga demonstrationer.


Den "heliga månaden" verkar mer och mer förvandlas till en blodig Ramadan, fruktade den påvlige nuntien. "Detta är mycket påfrestande och väldigt sorgligt för alla och jag går med en vädjan till påven, som redan för flera månader sedan sade att blodspillan måste upphöra. Situationen håller på att bereda oss stor smärta. "


Sedan protesterna började i Syrien har syriska säkerhetsstyrkor enligt människorättsaktivister

dödat minst 1 600 civila och gripit minst 12.000 regeringsmotståndare.


För mer info om Syrien tryck här eller här.


Signum