Kritik

En annan vinkel

Länge kunde västvärldens liberaler förenas i avsky och vrede mot George W Bush. I dennes frånvaro har uppmärksamheten nu i stället riktats mot påven Benedikt och den katolska kyrkan, skriver teologen Joel Halldorf i Göteborgs-Posten. Halldorf, som är doktorand i kyrkohistoria vid Uppsala universitet, menar att svartmålningen av katolska kyrkan är orättvis. - Detta är givetvis ett tacksamt mål. För oss svenskar gäller, liksom i större delen av Västeuropa, att marken är beredd av 500 års antikatolsk propaganda. Om vi nöjer oss med mediernas stympade sammanfattningar av den senaste tidens s.k. skandalhistorier kommer vi inte bara att grundligt missförstå den katolska kyrkan. Vi går också miste om möjligheten att lära oss något av en kultur som på många sätt är i grunden annorlunda än vår egen.

- För som oftast är fallet finns det mest att lära av det som i förstone verkar mest främmande, om man bara orkar gå under ytan. Joel Halldorf tar historien med SSPX och förintelseförnekaren Williamson som exempel. - Först måste det sägas att Vatikanen efter att dessa omständigheter blev kända tydligt deklarerade att en man med sådana uppfattningar inte kunde bli katolsk biskop. Men många klagade likväl på att kyrkan inte var tydlig nog i sitt avståndstagande från nazismen och fördömandet av förintelsen.

- Detta var anklagelser som överraskade många katoliker, och här speglas en viktig skillnad mellan Vatikanen och den moderna världen. - Vi minns i mediacykler, medan kyrkan tänker i århundraden. Kyrkan tyckte att de sagt sitt: redan år 1937 fördömde man ju mycket tydligt nazismen i det påvliga sändebrevet Mit brennender Sorge. Vad behövde tilläggas?

Halldorf skriver att "den som är bekant med dagens mediala tempo kan naturligtvis småle åt Vatikanens fromma förhoppningar, men samtidigt är denna attityd en stark och tankeväckande motbild till vår kultur som rasar över nya skandaler varje vecka, och vars kollektiva minne sträcker sig ungefär en månad."

Halldorf tar också historien om påvens uttalande om kondomer och aids som exempel: "När det gäller synen på preventivmedel avviker den katolska kyrkan från gängse västerländska värderingar, och eftersom vår tid är besatt av sex är det med denna måttstock kyrkan framför allt vägs och mäts. Frågan om preventivmedel har varit brännande sedan 1960-talet".

- Först var det överbefolkningen som var argumentet mot kyrkans hållning, men när dessa farhågor visat sig överdrivna (i dag är det snarare bristen på barn som är problemet) blev i stället aids-epidemin den främsta invändningen. - Nu visar undersökningar dock att gratis gummi inte lett till att smittotalen sjunkit i Afrika, och det var detta påven syftade på i sin kommentar. Däremot lyckades Uganda vända trenden genom att använda det recept Vatikanen förespråkar - ändrade sexualvanor, det vill säga trohet inom monogama förhållanden.

- Påven Paulus IV varnade i encyklikan Humanae Vitae år 1968 för att användningen av preventivmedel i längden skulle komma att leda till relationer utan kärlek eller ens omtanke; relationer där man betraktar sin partner enbart som ett objekt för att tillfredsställa sina lustar. En kylig, kapitalistisk konsumtion av sex och relationer. - Oavsett vad man tycker om katolsk sexualmoral i övrigt är det svårt att hävda att en sådan kritik inte har någon relevans för oss i dag.

Joel Halldorf skriver att det finns många anledningar att varna för de mediala förenklingar som i dag målar en så svart bild av den katolska kyrkan. - Vi har i väst dåliga erfarenheter av vad fördomsfullhet i kombination med ensidig negativ propaganda gentemot religiösa minoriteter kan leda till.

Categories: Reflektioner