(Svensk utgåva, Veritas Förlag, 2007)
Seewald: Gentemot många människor har Jesus riktig aversion. Han kallar dem "huggormars avföda" och blinda som leder blind. "Ni silar mygg och sväljer kameler", dundrar han. "Ve er, ni skriftlärda och fariséer, ni hycklare. Ni stänger till himmelriket för människor." Jesus är uppenbarligen förfäktare av samfärdigheter, enheten mellan tal och handling, mellan vad man säger och hur man lever. "Ni binder samman tunga bördor och lägger dem på människornas skuldror, men vill själva inte röra ett finger för att bära dessa bördor."
Benny 16: Jag tror att man i dessa satser samtidigt kan höra Guds vrede över en förfalskad fromhet. Ur Guds perspektiv står sådana människor mot Jesus. Han framhåller för dem med stor dramatik hur deras skenbara fromhet eller kanske myckna lärdom fullständigt låter dem gå vid sidan av sin uppgift. Och också i detta talar han för alla tider. Vi kan påminna oss att Luther använt dessa uttalanden direkt till den katolska hierarkin och sagt att det som sagts då gäller exakt lika också idag.
Man får säkerligen inte göra det så enkelt. Men i sak måste alla som står i Guds ords tjänst känna sig omskakade av sådana ord och ständigt fråga sig om det inte också gäller dem. Det finns en liten bok av kyrko- och munkfadern Maximus Confessor. I den håller han ett uppryckande tal till sina munkar. Han säger då att detta ord gäller ännu mer för oss än för de dåtida fariséerna. Vi är sämre än de som vi lever i sådan förändring, försnävning och förfalskning av fromheten, eftersom vi har tagit emot ett större ljus än de.
Och vad angår de skriftlärda så känner de varenda bokstav i skriften. De är exegeter, specialister på skrifterna som också på begäran kan säga vilken av profeterna som sagt vad, i vilket sammanhang och var det står. Men det är en död kunskap. De utlägger bara skrifterna i sina element och ser inte längre det levande i dem. På det sättet kan man se faran för varje initierad utläggning. Man vet visserligen allt, men skrifterna blir behandlade som ett laboratorieföremål, som ett skelett, man plockar fram allt möjligt ur. Man är all sin detaljkännedom ganska långt från dess budskap. Gentemot detta förstår de olärda ofta det egentliga budskapet bättre när de gör det än varje så flerskitat vetande som blivit både blint och dövt för budskapets kärna.
0 Kommentera:
Skicka en kommentar