(Svensk utgåva, Veritas Förlag, 2007)
Seewald: I Fader vår heter det på ett ställe "och inled oss icke i frestelse". Men varför ska en älskande Gud vilja inleda oss i frestelse, utsätta oss för prövning? Är det ett fel i översättningen? Broder Roger, grundaren av den ekumeniska kommuniteten i Taizé i Frankrike, föreslog att vi skulle kunna be "lämna oss inte kvar i det frestelse/prövning".
Benny 16: Det har man arbetat mycket med. Jag vet att Adenauer pressade kardinal Frings hårt på den punkten att det inte skulle kunna stämma att det står så som det står. Vi får ständigt brev i samma riktning. "Inled oss inte i frestelse" är textens ordagranna översättning. Naturligtvis uppstår då frågan vad det egentligen betyder.
Den som ber vet att Gud inte vill pressa in honom i något ont. Här ber han om Guds ledning genom frestelsen. Jakobsbrevet säger uttryckligen, Gud, i vilken inga mörkrets skuggor finns, frestar ingen. Men Gud kan pröva oss - låt oss tänka på Abraham -för att göra oss mognare, för att konfrontera oss med våra egna djup och för att ytterst föra oss tillbaka till honom mer fullkommande. Såtillvida har också ordet frestelse flera skikt. Gud vill aldrig leda oss in i något ont, det är klart. Men det kan väl vara så, som sagt, att han inte bara håller frestelserna borta från oss, utan också hjälper och leder oss genom prövning.
I varje fall ber vi honom om att han inte ska låta oss komma in i frestelser som kan få oss att glida ut i onda sammanhang; att han inte ska lägga på oss prövningar som vi inte skulle klara av; att han inte tar bort sin hand från oss, när han nu vet våra svagheter och kan ge oss stöd så att vi inte går förlorade för honom.
0 Kommentera:
Skicka en kommentar