Tumskruv är en demon som skriver till sin lärling Malört om hur han ska handskas med sin patient (en man som Malört försöker fördärva) gällande ödmjukhet. Fienden utifrån Tumskruvs synvinkel är Gud. Ur C.S Lewis bok "Från Helvetets brevskola".
Ödmjukhet
Du måste därför se till att patienten inte får upp ögonen för vad ödmjukheten verkligen är avsedd att tjäna för syfte. Låt honom betrakta den, inte som självförglömmelse utan som en speciell uppfattning (nämligen en låg uppfattning) om sin egen begåvning och karaktär. En viss begåvning har han verkligen, kan jag förstå. Inpränta i hans sinne den föreställningen att ödmjukhet består i att försöka tro att denna begåvning är mindre betydande än han nu tror att den är. Utan tvivel är den verkligen mindre än han tror, men det är inte det saken gäller. Det viktiga är att få honom att värdera en åsikt av någon annan anledning än den att den är riktig, och att på så sätt smussla in ett element av ohederlighet och föreställning i någonting som annars hotar att bli till en dygd.
Genom denna metod har tusentals människor bringats att tro att ödmjukhet består i att vackra fruntimmer försöker tro att de är fula, och begåvade karlar försöker tro att de är idioter. Och eftersom det de försöker tro i vissa fall kan vara uppenbart orimligt, så kan de inte lyckas med att tro det, och vi har en möjlighet att få deras tankar att i det oändliga kretsa kring deras egna Jag i ett försök att åstadkomma det omöjliga.
För att kunna förekomma Fiendens manövrer måste vi betänka vilka Hans syften är. Han önskar att bringa mannen till en sådan sinnesförfattning att han skulle kunna göra ritningar till världens skönaste katedral och veta att den var den skönaste och glädja sig över att den var det, men inte vara gladare (eller mindre glad) eller glad på ett annat sätt än han skulle ha varit om det hade varit någon annan som hade gjort ritningarna. Fienden vill att han till sist skall bli så fri från partiskhet för sig själv att han kan glädja sig åt sin egen begåvning lika uppriktigt och lika tacksamt som han kan glädja sig åt sin nästas eller åt en soluppgång, en elefant eller ett vattenfall...
Alla hans ansträngningar kommer därför att gå ut på att få mannen att sluta upp med att överhuvudtaget fundera över sitt eget värde eller sin ovärdighet. Han skulle hellre se att mannen ansåg sig vara en stor arkitekt eller en stor poet och sedan inte tänkte vidare på saken. Han skulle hellre se detta än att mannen ödde mycket tid och möda på att försöka tro att han var en dålig arkitekt eller poet.
Dina ansträngningar att hos patienten ingjuta antingen inbilskhet eller falsk blygsamhet kommer därför att av Fienden mötas med det självklara påpekandet att en människa vanligtvis alls inte behöver ha någon bestämd åsikt om sin egen begåvning, eftersom hon mycket väl kan fortsätta med att efter bästa förmåga utveckla den utan att behöva söka avgöra precis vilken nisch i Ryktets tempel som tillkommer henne.
0 Kommentera:
Skicka en kommentar